SVERIGE Vad ska du göra om du råkar ut för en våldtäkt eller annat sexbrott? Örebropolisens utredare av grova brott, Peter Springare, listar fem viktiga saker att tänka på för att rättsväsendet ska kunna lagföra en sexbrottsling. Springare har lång erfarenhet av att reda ut komplicerade och svåra brott, inte minst där sexbrottslingar är gärningsmän.

Med anledning av hashtaggen #metoo har Nyheter Idag pratat med Peter Springare, utredare för grova brott på polisen i Örebro. Springare har mångårig erfarenhet av sexualbrott och var till exempel förhörsledare vid utredningen om den kände serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson, även kallad ”Örebromannen”.

Sexbrott har minst sagt varit på tapeten de sista månaderna, dels för att det uppmärksammats att polisen inte hinner utreda alla våldtäktsanmälningar som kommer in och fallen läggs på hög, men förstås också på grund av att flera män inom mediabranschen anklagats för övergrepp.

Först och främst, vad tycker du om #metoo?

– Det är bra att få en bild av hur utbrett problemet är och hur kvinnor känner. Nu kommer det fram en större bild, inte bara att folk blir trakasserade på festivaler eller när de följt med nån hem från krogen. Kvinnor vittnar om alla möjliga sammanhang och inte minst sexuella trakasserier i arbetslivet. Risken är att vissa skuldbeläggs i onödan, en sån här kampanj kan få folk att tvingas sitta och fundera, är jag en av dem, är jag en sexbrottsling? Det kan skapa ångest hos vissa.

Fler kvinnor uppger att de utsätts för någon typ av sexualbrott. Det visar en delrapport av Nationella trygghetsundersökningen (NTU), som publicerats av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i november 2016. Under 2016 anmäldes 20 300 sexualbrott, varav 6 720 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,7 procent att de utsattes för sexualbrott under 2015.

Om man nu har blivit utsatt för ett sexualbrott. Vad ska man tänka på då?

Här listar Peter Springare fem viktiga punkter som kan vara av betydelse för att en förövare ska bli fälld.

1: Tidsaspekten

Anmäl så snart som möjligt! Rent generellt, ur polisiär synvinkel, ska man inte vänta på att kontakta polisen. Många väntar veckor, månader, till och med år. Men det bästa är att anmäla så snart som möjligt. Då blir man direkt omhändertagen inom ramen för polisen och får hjälp att bli undersökt, man servas möjligheten att ta sig till en kvinnoklinik eller gynekolog och man får stöd.

När man sedan blir undersökt finns ett särskilt kit och manual vid läkarundersökningen, som är relevant och som bifogas till polisutredningen. Man undersöker hela kroppen, inte bara underlivet. Man letar efter vätskor och spår och undersöker eventuella skador, strypmärken, rivmärken, sår och blåmärken. Inte bara underlivet utan hela yttre kroppen blir helt genomsökt. Från tårna ända upp till hårbotten. Det som en sådan här undersökning visar kan ligga till grund för att man kan plocka in en gärningsman väldigt omgående, kanske redan efter några timmar.

2: Kroppen

I syfte att bevara så mycket bevis som möjligt ska man inte tvätta sig efter ett övergrepp. Möjligheten att hitta DNA på kroppen är så förfinade numera att man kan spåra så flyktig kontakt som beröring, kyss eller att någon slickat på huden.

3: Kläderna

Säkra upp kläderna om du väntar med att göra en anmälan. DNA, sperma, blod eller andra kroppsvätskor kan finnas kvar på kläderna som är viktigt bevismaterial. Spara trosor, klänning och strumpor.

Det som är värt att påpeka här: Lägg inte kläder i en plastpåse! Plast släpper inte igenom luft och bevarar kläder sämre, i synnerhet när det gäller kroppsvätskor som blod och sperma. Dessa kan mögla. Det är därför bäst att lägga attiraljerna i en papperspåse, där håller sig spåren allra bäst. Vad gäller till exempel ytterkläder kan där också finnas spår, så det är bra att kunna visa var på kläderna gärningsmannen tagit, till exempel på en jacka. Där kan polisen leta efter DNA.

4: Dokumentation

I den digitala värld vi numera lever i är det många spår som lämnas efter en kontakt. Inte sällan vet man vem förövaren är. Sexualbrottet kan ha föregåtts av kontakt via nätet, som SMS, Facebook, Instagram och de sociala medier som finns. Kontakten kan ha ägt rum både före och efter. Det är inte alls ovanligt att en gärningsman tar kontakt efteråt.

Då kan det visa sig att i en sån konversation kan gärningsmannen ha tillstått någonting. Han kanske har ångrat sig, tillstår att han förstod att hon inte ville. En del brottsoffer raderar kontakterna som något slags reaktion, men det ska man inte göra. Ta skärmdumpar, spara konversationen. Det kan många gånger vara väldigt värdefullt. När någon förnekar, då kan man kanske se vad de pratat om där han själv erkänt. Dokumentera kontakterna i sociala medierna.

5: Stödbevisning

Det är också viktigt är att man berättar vad man drabbats av för en vän, förälder, släkting eller någon annan man litar på och som sedan kan vittna om detta. Om man är tveksam till att göra anmälan, om det går några dagar sedan händelsen, är det bra att ha stödbevisning. När man sedan anmäler kan dessa personer höras vad den här målsäganden sa. Så det är alltid bra att ha berättat för en utomstående. Då hamnar man inte enbart i en i ord mot ord-situation, utan då finns även dessa vittnesmål att gå på.