Oskar Hagberg: Glad könsnormativ Lucia!

Lucia är en fin svensk tradition med en kvinnlig centralgestalt påpekar Oskar Hagberg. Foto: Flickr/Bengt Nyman/Privat
  • Torsdag 13 Dec 2018 2018-12-13
E-post 891

Kvinnor och män är olika och det är något vi borde omfamna – inte förneka eller bekämpa. När vi nu får vårt årliga besök av ljusets drottning Lucia, en fantastisk kvinnlig ikon, är det dags att sätta genusvansinnets henförkämpar på muteknapp och njuta av fin tradition, skriver Oskar Hagberg, Medborgerlig Samling.

Fakta

Det här är en opinionstext från Medborgerlig Samling.

Har du som jag fantiserat om att kunna tala med en hund och få inblick i en doftvärld som annars är stängd för oss människor? Könsskillnaden gör något liknande möjligt, om vi bara förstår att uppskatta det.

Som David Eberhard skriver i sin nya bok Det stora könsexperimentet tänker män och kvinnor på ganska olika sätt. Skillnaden är naturligtvis mycket mindre än mellan hund och människa. Mäter man en egenskap i taget kan en kvinna mycket väl ligga mer åt det manliga hållet än många män. Det handlar om medelvärden. Men sammantaget är skillnaden fascinerande stor, och inget tyder på att den kan uppfostras bort.

På SVT gick just en dokumentär av en kvinnlig journalist som åkte runt och talade med ”preppers” i USA. Hon sög berättelserna ur intervjuföremålen och kopplade liksom samman hela sitt känsloliv med dem. Inte sämre än en man skulle ha gjort, men annorlunda, kvinnligt. Kontakten med någon av motsatt kön innebär att komma nära ett annat sätt att vara människa.

Denna observation kan jag hantera på två sätt. Jag kan tänka bort den, eftersom jag som alla moderna människor har en liten feminist på axeln som talar om för mig att det inte finns några intressanta skillnader mellan könen. Men jag föredrar att ignorera feministen och gå på en spännande upptäcktsfärd i en värld av skillnader. Som Eberhard visar har jag stöd av vetenskapen i det beslutet.

”Politisk korrekthet är ett krig mot iakttagelsen” skulle man lite grovt kunna översätta något som sagts på engelska. De politiskt korrekta föredrar en från verkligheten frikopplad ideologi som säger att allt handlar om makt och att den påstått maktlöse har tolkningsföreträde. Nyfikna upptäcktsfärder i brokig terräng är det sista de vill veta av. Så får de inbillad kontroll över tillvaron men gör den samtidigt stereotyp och tråkig.

Tråkfeminismens seger i Sverige kan årsbestämmas till 1996. Då gjorde Nina Björks feministbibel Under det rosa täcket succé. Den är fortfarande svensk feminisms standardverk men handlar förvånansvärt lite om hur kvinnor finner vägen till ett meningsfullt liv och desto mer om dem Björk föraktfullt kallar ”livmodersfeminister”. Ordet syftar på kvinnor som psykoterapeuten Rigmor Robèrt och läkaren Kerstin Uvnäs-Moberg, som bejakade könens olikhet, vilket inte föll den unga Björk på läppen. Till skillnad från henne var de mogna kvinnor som levt tillräckligt länge för att veta att kvinnlighet och manlighet är på riktigt, inte bara några detaljer på kroppen som Gud smetat dit liksom som för att jävlas.

Men i vår vilsna tid vinner det enkla ideologiska schemat över erfarenheten. Efter Björks råsop blev skribenter som Robèrt och Uvnäs-Moberg lika ovälkomna på kultursidorna som astrologer. En viktig del av att vara människa försvann ur vårt kulturella medvetande.

Människan har två ben, två armar och två kön. Visst ställer det till problem ibland, men huvudsakligen är det en källa till glädje. Varför ska detta ens vara kontroversiellt?

Nu efter tjugo år börjar det äntligen att röra på sig igen, och av någon anledning är det denna gång ofta män som tar vid där Robèrt och Uvnäs-Moberg avbröts. David Eberhard har nämnts, men det handlar också om till exempel Ivar Arpi och Alexander Bard.

Jag tänker på detta nu till Lucia, när vintermörkret förjagas av ljuskrönt kvinnlighet. Kan vi inte en gång för alla sluta krusa för alla vardagslivets genusneurotiska prussiluskor och njuta av Lucia precis som hon, ja just det hon, är? Vi vill inte leva könlöst. Det är lika tråkigt som det låter. Det finns tusen andra, roligare, sätt att låta alla komma till sin rätt än att göra hen av allihopa.

Men i skenet från en luciakrona på ett svallande hår är det lätt tänka att det dröjt pinsamt länge innan vi insett det. Det evigt kvinnliga, som Goethe skrev, står ju där och ser mot oss varje år.

Glad könsnormativ Lucia!

Oskar Hagberg

Oskar Hagberg är lokalordförande för Medborgerlig Samling i Lund.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag