Sluta spendera skattepengar på att HBTQ-certifiera offentliganställd personal. Se i stället till att de har koll på demokrati, tycker Oskar Hagberg.

Från och med 1 maj måste den som vill ha jobb i stat och kommun skriva under en försäkran där det står: ”Jag förstår marknadsekonomins överlägsenhet och betydelse för demokratin.” Kultur- och demokratiminister Alice Bah-Kuhnke skriver i ett pressmeddelande:

”Demokrati kräver marknadsekonomi. Alla försök med demokrati utan marknad har slutat med ineffektivitet, korruption och i värsta fall slavläger och nackskott. Vi kan inte längre anställa folk som förnekar uppenbara historiska fakta. När demokratin är mer hotad än på länge är det naivt att tro att åsiktsfriheten i alla lägen kan gå före.”

Nej, jag hittar förstås bara på. Om man passar för offentliga tjänster handlar om vad man kan göra, inte vad man tycker. Allt annat är DDR.

Men hur kan det då i platsannonser för förskollärartjänster i Helsingborg stå att man arbetar utifrån ”ledorden Glädje, Genus, Gemenskap och Grogrund för lärande”? (min kursivering) Och hur kan intresse för genus krävas för att bli lektor i svenska vid Södertörns högskola, fritidsledare i Mölndal, jobbmäklare i Göteborg, universitetslektor i landsbygdsutveckling i Uppsala, IT-bibliotekarie i Sollentuna och vikarierande behandlingsassistent vid stadsmissionen i Uppsala? Detta är bara några av många exempel från en snabb sökning i Arbetsförmedlingens Platsbanken.

Varför är insikten att demokrati kräver kapitalism en åsikt, medan genus anses som en kunskap man kan kräva?

Genusteorierna har aldrig varit riktig vetenskap. Tanken att det skulle gå att enkelt dela in i natur (kön) och kultur (genus) är pinsamt artonhundratalsmässig. I praktiken är genus åsikten att vi borde låtsas att kön inte finns.

Klart att man får tycka att kön är tråkigt och fel eller vara säker på att orsakerna till att kvinnor väljer mindre lönande karriärer är dolt förtryck. Men att lägga in sådana åsikter i kraven för offentlig anställning är groteskt.

Det finns fler exempel. Hittills har 434 svenska verksamheter, huvudsakligen offentliga, blivit ”HBTQ-certifierade”. Av landets tio största kommuner är det bara Örebro och Jönköping som inte är med på den lista med certifierade verksamheter som RFSL har på sin hemsida.

HBTQ-certifiering innebär att man har skickat personalen på dyra kurser i postmarxistisk vänsterideologi. Alla relationer tolkas som maktrelationer och den som är underordnad har alltid rätt. Hur kan detta fortgå när vi alltid tidigare ansett att privata åsikter och myndighetsutövning ska hållas isär?

Här ett förslag: Lägg ned den dyra vänsterindoktrineringen och använd lite av pengarna till att demokraticertifiera offentliga verksamheter! Rensa ut ord som ”genus”, ”vithetsnorm”, ”islamofobi” och ”funkofobi”. Även om syftet bakom ofta är gott, är de kodord för vänsterideologiska agendor som är ovetenskapliga och djupt odemokratiska. Anordna sedan uppsluppna workshops med samtal om hur man kommer bort från de politiskt korrekta attityderna och blir grå, resultatinriktade tjänstemän igen.

Kanske menar jag inte helt allvar med detta förslag, men något måste göras. För var och en av platsannonserna ovan finns människor som vill pröva ett nytt steg i karriären men som hindras från det av sina åsikter. Eller så avstår de från att uttrycka dessa av omtanke om sin karriär. Det är ovärdigt ett land som haft demokrati i nästan hundra år och yttrandefrihet betydligt längre än så. Vi blir tystare och fegare.

Passa därför på nu på att i valstugorna fråga vad politikerna tänker göra åt politiseringen av den offentliga förvaltningen. Det är en fråga som i stor utsträckning flugit under radar hittills. Att tvinga politikerna att ta i den kan vara din viktigaste demokratiska insats detta val.