Hon hängdes ut som nazist på Twitter av sin makes kollegor. Men som ny programledare på P3:s satirprogram Tankesmedjan har Anna Björklund fått revansch. Nu berättar hon exklusivt för Nyheter Idag om nazistanklagelserna, dreven och skämten som Tankesmedjan stoppade.

När P3 skulle förnya sitt satirprogram ”Tankesmedjan” blev ett oväntat namn programledare: den politiskt inkorrekta twittraren Anna Björklund, med ett fåtal podcast-inspelningar bakom sig. Tidigare har Anna Björklund kanske varit mest känd för att ha hängts ut som nazist av ett twitterkonto med 20 000 följare. Det var i oktober 2016 som komikern Martin Soneby, fram till dess god vän och kollega med Annas make Kristoffer Svensson, kallade Anna Björklund för nazist på Twitter.

Anna Björklund hängs ut som nazist av Martin Soneby. Foto: Faksimil Twitter

– Vi var kompisar då, jag vet inte varför han skrev det. Jag hade skrivit om hur otryggt det kändes på en flyktingförläggning jag hade besökt, förklarar Anna.

Men han skrev alltså detta på Twitter utan att ha diskuterat det med dig privat först?

– Ja precis. Och det har hängt kvar sen dess. Det är ju ett catchy ord, ”nazist”.

Är det fler som kallat dig nazist sedan dess?

– Ja, direkt när jag började på Tankesmedjan skrev folk det, ”men hon är ju nazist”. Det är första gången någon på Sveriges Radio blivit kallad det trodde min chef, haha

Blev chefen orolig för din värdegrund?

– Inte just den chefen. Men andra som jobbat med programmet. Jag måste alltid lämna manus flera dagar före inspelning, mina källor dubbelkollas, jag har vant mig vid att vartenda påstående jag gör i radio granskas.

Mer än andra medarbetare?

– Absolut. Jag har aldrig haft fel om något. Men det finns en nervositet. Egentligen är det nog bara att jag inte har någon politisk lojalitet, de är inte vana vid det. Jag utgår från vad jag observerar, inte från hur någon annan säger att det borde vara. Det är tydligen ovanligt.

Men är du inte lite av en högerkvinna?

– Nja. Jag blir väl irriterad när skatten är hög och tryggheten låg, men det blir väl alla?

Ryktet säger att du konfronterade Martin Soneby på en podd-gala…

– Ja, Martin visste ju att vi skulle ses på Della Grande bara några timmar efter han kallat mig nazist. Kanske ville han mest ha något juicy att säga på scen. Så är det väl ofta med den sortens AFA-riddare. Deras civilkurage brukar sammanfalla med rampljus.

Så vad hände?

– Jag måttade en örfil när vi sågs men han backade.

Fram till dess var Kristoffer en ofta återkommande gäst i Martins populära podcast AMK Morgon, men sedan Della Grande-galan har Kristoffer inte medverkat i programmet.

– Martin har sagt att han ska be om ursäkt, jag tror Kristoffer väntar på det.

Så det är inte du som förbjudit honom? Du känns lite grann som Hon Som Bestämmer.

– Jag regerar en del ja. Har aldrig förstått varför delat ledarskap skulle vara så bra i hemmet, det används ju nästan aldrig i resten av världen. Sällan du ser ett företag med delad VD-post.

Men det är du som bestämmer i hemmet alltså?

– Ja, men det är nog så det är i de flesta familjer med små små barn. Det är ju ganska få föräldrar som håller på med såna perversa experiment som att undvika amning av jämställdhetsskäl eller liknande. Men många försöker sminka över ojämlikheterna mer. Det verkar mest gå ut över kvinnorna, som fortfarande är de som bär och föder barnen men måste spela ett skådespel där de låtsas som att de inte är viktigare.

Med tanke på ditt husliga envälde så att säga, kan man kalla dig för en slags feminist?

– Jag gillar kvinnor. Jag är intresserad av kvinnor. Men jag är inte intresserad av att vara med i nån toppstyrd grupp där sammanhållningen är beroende av att alla ignorerar sina instinkter och aldrig kritiserar auktoriteterna. Det verkar folk bara bli psykiskt sjuka av.

Nazistuthängningen är inte den första stormen i Anna Björklunds liv. Ett år tidigare, i november 2015, blev hennes make en av årets mest omskrivna kulturmän när han uppträdde kraftigt berusad i just Martin Sonebys podcast AMK Morgon. Kristoffer uttryckte grova hotelser mot litteraturkritikern Victor Malm och Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg, på grund av en recension av Kristoffers senaste bok i Aftonbladet.

Åsa Lindeborg ansåg sig tvungen att ge Kristoffer sparken från Aftonbladets podcast ”Lilla Drevet”, men segmentet med de grova, berusade hoten spreds vidare på internet, och folk krävde avsked från Kristoffers samtliga uppdragsgivare. I en veckas tid var det en följetong i landets kultursidor om vilka uppdrag Kristoffer fått sparken från, en följetong som avslutades först när Kristoffer blivit av med samtliga uppdrag.

Blev du orolig för familjens försörjning?

– Ja. Jag visste inte än men anade att jag var gravid med vårt första barn då, jag var 25 år. Det är hemskt att vara så maktlös. Jag var väldigt arg över att se min man behandlas orättvist. Men det är ju det man går med på när man väljer att leva med andra, när man gifter sig till exempel. Man blir stärkt men man utökar också sin sårbarhet.

I början av juni i år blev det dags för nästa drev i Anna Björklunds liv. Den gången var det Annas nya medarbetare på Tankesmedjan, Moa Wallin, som hade kallat en femtonårig pojke för ”tönt” på Twitter. Det ledde till ett twitterdrev med krav på att Wallin skulle avskedas. Istället blev Wallin, som bara gästade programmet, en återkommande medarbetare på Tankesmedjan.

Påverkade dina erfarenheter av drevet mot din make hur du ställde dig till Moa Wallin?

– Alltså, både drevet mot Moa och det mot Nanna Olasdotter Hallberg nyss var ganska milda i jämförelse, haha. Men ja, jag kommer nog alltid ha en allergi mot den typen av psykologiska mekanismer som drev väcker. När de fega går ihop och blir modiga. Fyfan, det är det värsta jag vet.

Har ni några restriktioner när ni gör Tankesmedjan? Är det fritt fram att göra satir om alla partier och frågor?

– ”Restriktioner” är ett starkt ord. Men vissa grejer jag skrivit har stoppats. Inte för att de bröt mot SR:s regler, utan för att enskilda personer i produktionen inte gillar det. Alla gånger det hänt har ämnet berört flyktingar, SD eller rasism. Men jag tror inte att det är medveten censur, utan snarare att vissa personer blandar ihop sina egna politiska uppfattningar med hyfs. De tycker det är osmakligt att prata om migrationsfrågor. Osnyggt.

Kan vi få några exempel på stoppade skämt?

– Sist hade jag skrivit ett litet intro där jag klippt ut ett inslag från P4 som handlade om att bärplockare grillade över öppen eld på marken under eldningsförbudet. Jag hade ett litet skämt om att vi svenskar äntligen skulle få göra det vi gillar bäst, att hitta en syndabock för bränderna. Det var verkligen inte ett grovt skämt. Men hela introt ströks och jag blev fråntagen min programledarroll det avsnittet.

Men det var ju verkligen ingenting!

– Jag vet! En annan gång jämförde jag SD:s nazistiska förflutna med ”jag vill knarka”-scenen i Fucking Åmål. Att det mest handlade om unga människor på landet som ville göra nåt farligt. Då blev jag kortvarigt hotad med sparken för att jag ”relativiserade nynazism”. Men den producenten ska sluta snart, och jag har haft de som varit på min sida också. Jag uppfattar både produktionsbolaget och SR som väldigt måna om objektivitet, egentligen. Men de har det inte lätt.

Du tror inte du riskerar att få sparken efter den här intervjun då?

– Nej. Skulle Sveriges Radio sparka nån för att den berättar sanningen så är det mycket värre än jag trodde. Jag tror ändå på public service. Jag tror att de tar sitt uppdrag på allvar. Jag tycker de har en viktig roll att fylla, även om de inte alltid lyckas.

– Eller så får min man försörja mig igen, haha, tillägger Anna slutligen.

Ni kan lyssna på Anna Björklund på ”Tankesmedjan” i Sveriges Radio, samt poddarna ”Det Sista Äktenskapet” och ”Della Q” som finns på Itunes och de flesta poddspelare.