ÖREBRO Markus Allard är partiledare för det lokala partiet Örebropartiet. Han är även aktuell med podcasten Markus och Malcom som han har tillsammans med skriftställaren Malcom Kyeyune. ”Promenerande sossar” ger han inte mycket för, Markus Allard och hans parti väljer ett lite annorlunda sätt att fira 1 maj på.  — Det finns så jävligt många hycklande politikerkräk, säger han till Nyheter Idag.

Med anledning av arbetarnas dag 1 maj valde han och hans parti att med tårta uppmärksamma de ”arbetets hjältar” som jobbar inom kommunala hemtjänsten i Örebro.

— Vi tänkte att det är mycket snack så här om första maj, att då ska man upmärksamma arbetarna, att det är arbetarklassens högtidsdag och då ska man hedra arbetarklassens hjältar. Så vi tänkte att vafan, då går vi och gör det då. Så istället för att gå med i något skådespel på stan så gick vi och bjöd på fika till de som håller på och sliter i hemtjänsten.

Ni tycker att politikerna som håller sina första maj tal idag hycklar?

— Ja, det är ett sånt jävla hyckleri i Örebro i alla fall. Där har vi ju sossarna, de ska genomföra omfattande nedskärningar i Örebro kommun på hundra miljoner inom äldreomsorgen. Vafan går de och demonstrerar för i sådana fall? Varför låtsas de att de är en del av det folk de håller på och förstör för?

— De får ju göra vad de vill, men vi tänkte att vi kan ju dra till de som sliter inom välfärden, så gick vi och pratade med de som arbetar där idag. De blev positivt överraskade och lite förvånade. ”Vad är det här för några som dyker upp här”. Så satt vi och pratade lite, den korta tid som de hade, för de är kraftigt underbemannade. Samtidigt har vi politiker i Örebro som tjänar 60 000 kronor i månaden.

Vad pratade ni om med arbetstagarna?

— Vi snackade om sådant som vi ville veta mer om. Vi frågade ”hur många är ni idag?” och de berättade att på många enheter var de väldigt få. Vi frågade dem om vad de själva tycker ska ändras inom äldreomsorgen, och de själva menar ju att de behöver vara fler. Vissa dagar är det riktigt tufft.

— Vi pratade också om det här med att sänka politikerlöner. Det var något som alla höll med om. Det är ju pengar som man borde använda där de behövs.

Istället för att ”promenera på stan” valde Örebropartiet att uppvakta hemtjänsten med tårta. Foto: Nyheter Idag

Vad skulle ni själva göra om ni fick inflytande i de här frågorna?

— Vi skulle anställa fler inom äldreomsorgen, inom hemtjänsten. Överlag så handlar det om principer. Vi skulle inte prioritera politiker framför välfärd, vi har svårt att få ihop att man ska skära ner över hundra miljoner i äldreomsorgen och så har man politiker som lyfter en lön på 60 000 kronor i månaden. Vi skulle göra motsatsen, se till att folket kommer först helt enkelt.

Nu är det 1 maj som historiskt setts som arbetarnas dag, men vad gör ni alla andra dagar?

— Vi jobbar på med vårt parti. Det här är mest en symbolgest därför att det är 1 maj idag. Annars så ägnar vi oss åt vårt basarbete som vanligt. Att sprida ordet om vad vi tycker och så.

Vad är det ni tycker, vad är det egentligen som skiljer er från något annat parti?

— Alltså, främst så handlar det om att vi ser ett växande problem med politikerkorruption inom i princip alla etablerade partier. Den handlar om att man är mer intresserad av att plocka ut egna höga löner snarare än att engagera sig för samhället, för Sverige. Vi vill sänka politikerlönerna i nivå med LO-löner, typ genomsnittliga knegarlöner runt 25 000. Det där är en sådan grej som inte finns hos något annat parti. Sen så är vi ett lokalt parti. Det är väl där vi skiljer oss framförallt, sen att vi har en lokal prägel på vår politik.

— En annan fråga som vi sticker ut med är fri tandvård. Det är vi enda partiet i landet som är för. Det är en intressant fråga eftersom det är en väldigt billig reform. Det är lätt att stå och skrika om att man ska stoppa alla nedskärningar, men fri tandvård är en sån sak som man verkligen skulle kunna genomföra på landstingsnivå.

Det är många engagerade ungdomar som är ute och demonstrerar idag. Menar du att de är fel ute och att de slösar sitt engagemang på de här stora etablerade partierna?

— Jag vill inte hoppa på ungdomar som är ute och demonstrerar på första maj, däremot så tycker jag att det är jävligt många hycklande politikerkräk som profiterar på en tradition som är djupt rotad i vårt land. Det är dom man ska angripa. Som jag sa om de socialdemokratiska politikerna i Örebro, att de är ute och promenerar på första maj så skär de ned hundratals miljoner i äldreomsorgen. Det där är äckligt!

Tycker ni att alla partier är samma skit?

— Det finns lite olika nyanser på de olika partierna men när det gäller hur partierna har kommit att bli verktyg för dess ledningar och politiker så är de väldigt, väldigt lika i de flesta aspekterna.

— Inte ens medlemmarna nere på golvet är de till för längre, utan istället har de blivit verktyg för politiker att hålla sig vid köttgrytan. Det är det som är dagens partier, och det är det som är så sorgligt.

Behövs det någon form av motrörelse utanför den etablerade politiska sfären?

— Ja, det gör det. Det behövs en rörelse mot de etablerade partierna och mot det politiska etablissemanget. ”Det politiska etablissemanget” är lite slarvigt uttryck, men överlag så känns det som om man inte tar de stora samhällsproblemen på allvar. Sverige står inför väldigt stora utmaningar och det har blivit en sport kring att snacka om småsaker istället för de verkligt stora problemen.

— Nu är vi visserligen ett lokalt parti så vi kan inte ta oss an alla de här stora frågorna, utan bara de där vi kan göra något lokalt, men tendensen vi ser från det politiska etablissemanget är att man gör allt för att sko sig själv. Och det gäller ju alltifrån det här med omfattande skattesmitning till höga politikerlöner till det här med att politiker undflyr rättegångar eller kan sno 420 000 kronor… Om en vanlig svensk skulle göra det så skulle det ju bli ramaskri.

När du beskriver Örebropartiet och era åsikter, med tanke på att ni klumpar ihop alla andra partier, är ni bortanför den här traditionella höger-vänster-dikotomin?

— Ja, alltså vad betyder det där höger-vänster idag? Alltså vad fan innebär det idag? Det är klart att många skulle kunna definiera oss som vänster, men å andra sidan vill vi ha krogen öppen en timma till. Är det höger eller vänster? Man får akta sig för att försöka hålla på med de här idealtyperna och klistra på dem på alla moderna skeenden, om jag gör mig förstådd?

Nja, du kan väl vidareutveckla.

— Arbetarrörelsens ursprungliga ideal är någonting som vi förvisso tror på, men vi menar liksom att många av de här delarna har gått förlorade idag och i dagens Sverige. Vi är väl inte direkt en del av ”den svenska vänstern”, även om en del kanske skulle definiera oss som ett parti på vänsterkanten rent objektivt. Förstår du skiljelinjerna? Vi har diametralt andra väljare än Vänsterpartiet eller Fi, det är ju helt andra människor.

Ni ägnar er inte särskilt mycket åt identitetspolitik med andra ord?

— Nä (skratt), det gör vi inte. Vi tycker det finns viktigare saker att jobba för än att hålla på och ritualisera våra identiteter.

Så istället för dikotomin höger-vänster är det mer att man på axelns ena ände har de som har makt och på den andra de som inte har makt?

— Ja, dels har du den aspekten, men sen har du en annan aspekt som är jävligt viktig. Och som man sällan pratar om idag, och det är det här med globaliseringen och globaliseringens effekter på vårt land, på Sverige. Där har du också en skiljelinje. Människor i vårt land har tidigare haft en nisch inom ekonomin, framförallt de breda lagren av den svenska arbetarklassen har kommit att bli borttryckta och det där är en till aspekt.

— De flesta etablerade partierna talar väldigt gott om globaliseringen. Och talar gott om den urbaniseringsprocess som följer i dess spår och som sliter vårt land itu. Man är väldigt okritisk mot den och menar att ”det här, det är det bästa” och ”det här är progressivt” eller ”det här är utveckling”, liksom. Jag tror att man behöver vara försiktig med sånt där. Jag tror att man behöver titta på… Så här, jag tror att Sverige är på väg in i en ganska omfattande kris och att man måste börja titta på hur vi kan bli ett mer självförsörjande land på många områden. Men det är mycket, mycket större än vad Örebropartiet handlar om…

Det är lugnt. Två saker som du pekar på här, bort från globalisering till något som är mer decentraliserat, kanske nationen…

— Ja absolut, nationen. Och det är ju mer en trend så att säga, det är inte så mycket val där alla gånger. Det är mest hur man ställer sig mot den, reagerar mot globaliseringsprocesser. Om man är helt okritisk och bara ”Åh, det här är det bästa som finns i alla världar” typ eller om man har ett kritiskt perspektiv och förstår att människor i vårt land far illa av globalisering och sen ställer sig frågan, hur kan man möta de här utmaningarna? Om man då har ett politiskt etablissemang där allt handlar om att man ska sko sig själva då kommer inga relevanta frågor ställas.

Det var den ena saken du pekade på, den andra var konflikten mellan stad och land.

— Det är samma sak egentligen. Det är kapitalism och det är så den fungerar tyvärr. På landet har du problemet med att allt värde förflyttas från landsbygd till stad, och att man är helt okritisk där också. Att man nästan i det politiska etablissemanget hånar folk som bor i Sveriges landsbygd. Kallar dom för losers och allt vad det är… Det finns ingen strategi eller vilja att ställa sig frågan, ”okej, vi kommer få allt fler människor här som kommer bli arbetslösa, hur ska vi göra?” Vad återstår det att göra då? Jag ser inga svar från de etablerade partierna, så där ser jag absolut ett tomrum att fylla.

Tror du att Sverigedemokraterna fyller det tomrummet idag?

— Nej jag tror inte det, problemet är…

Jag menar inte objektivt politiskt, utan för människor snarare. Att de fångar upp människor som är mot globalisering och för landsbygden.

— Jo, det tror jag! Både Sverigedemokraterna och Örebropartiet fångar upp människor som far illa på grund av de ekonomiska processer vi ser just nu. Och vi tycker inte lika.

Men det är samma folk?

— Jo, det var väldigt många som, när man är ute och snackar, och framförallt ute i valrörelsen så var det väldigt, väldigt många som sade, till och med de flesta som sade ”okej, jag kommer rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet och så kommer jag rösta på Örebropartiet i kommun och landsting.” Och jag menar, om du går till Fi eller till Vänsterpartiet kommer deras aktivister att säga samma sak? (skratt) Nä, för de är mer intresserade av den här lilla krympande delen av människor som tjänar på globaliseringsprocesserna, de kanske driver något mediaföretag och bor på Södermalm du vet, hela det där köret. Fait accompli liksom, det handlar om klass.

Ni har inte riktigt den här beröringsskräcken som ofta finns, när det kommer till ett parti som Sverigedemokraterna? Jag tänker att en vänsterpartist eller Fi:are skulle inte lyfta fram ett sådant exempel som…

— Nej precis, man skulle slå ned på de här människorna som om de hade spetälska. För mig är det där identitetspolitik, sen finns det ett annat ord för det och det är ”idioti”. Jag har jävligt svårt för den sortens människor som gör så, de är inte intresserade av någon politisk förändring eller av att se saker för vad de är.

Den belgiske författaren och professorn i teoretisk fysik Jean Bricmont talar om att en ”vänster” som vill växa igen måste göra sig av med moralen, viljan att förmedla etik och styra över folks värderingar, är det så ni har gjort?

— Jag har inte läst honom och ska kanske akta mig för att säga att där finns en poäng, men det kanske det gör. Så här, jag vet inte om du lyssnat på min och Malcoms podd.

Jag har hört den.

— Där pratar vi mycket, mycket mer om frågor bortom Örebropartiet och vi har pratat om det, att vissa delar in människor i kategorier som ”onda” och ”goda”. Och det blir väldigt trubbiga kategorier när man ställs inför vissa problem. Istället för att se det som… Alltså, jag ser det som att politik är materiella motsättningar, att det är materiella problem och att man behöver hitta lösningar på det. Och roligare än så är jag inte.

När det kommer till att ha makt eller inte makt…

— Demokrati alltså, det är jävligt centralt. För där tror jag vi går mot en tendens där vi får en alltmer auktoritär politik. Vilket jag tror är väldigt farligt.

— Överlag har vi den tendensen idag, att allt fler människor kastas på samhällets soptipp, och Örebropartiet gör vad det kan lokalt, nu har vi inget mandat, men hade vi haft det hade vi gjort vad vi kunde liksom. De flesta av våra utmaningar är på en så stor strukturell spelnivå så att man behöver göra ganska omfattande förändringar på ett högre plan för att kunna garantera människor mat, bostad, mening…

Vad krävs för att få det att röra sig här nere på soptippen?

— (skratt) Jag tror att det beror på vad man pratar om. Om du såhär, går in på Ica och så finns det ingen mat. Då har du valet att lägga dig ned på golvet och skrika, gråta och svälta ihjäl, eller så får du väl gå ut och fixa mat någon annanstans liksom. Det där går igen i väldigt olika former. Men nu blir det väldigt övergripande, det blir inte alls Örebropartiet konkret…

Det gör inget. Skulle du säga att det auktoritära är något som inte är begränsat till staten som sådan utan också kommit till de politiska partierna?

— Jag menar ju på att de etablerade partierna är en del av staten, att de är en förlängning av statsapparaten, men absolut, det där är en desperat tendens, som man framförallt ser i EU-etablissemanget. Typ ”demokrati är kul, men när folk inte röstar som vi vill, vad gör vi då?”, du vet. Och demokrati är ju någonting mycket, mycket mer än det vi har idag. Demokrati är ju att man ska ha makten över sina liv. Det var ju det som våra förfäder i det här landet slogs för en gång i tiden, det var det man gick ut på första maj för.

Det här med globaliseringen-nationen igen, om man tittar på andra sidan Atlanten och på…

— Trump!

Just det, jag tänker på Donald Trump och Bernie Sanders.

— Ja det är ett bra exempel, för det är två kandidater, och jag tror inte alls på deras politik, men de attraherar väljare som inte är vinnare av globalisering. Medan Hillary är främsta etablissemangskandidaten, kandidat för de där som sitter och håller på med Twitter och som inte kan förstå sig på de här människorna och varför de röstar på Donald Trump eller på Bernie Sanders och annat ”hemskt”.

Demoniseringen av Trump, vilka mekanismer skulle du säga att den kommer sig av?

— Demoniseringen av Trump är… På många sätt handlar det om politisk aikido för Trump. Jag håller inte med Trump och så men man måste definitivt ge honom att han är ett politiskt geni och han vet precis hur han ska nå ut med sitt budskap. Och varje gång eliten, alltså han är väl en del av eliten, men varje gång den etablerade liberala eliten, ”östkustliberalerna”, går ut och säger ”usch och fy” och ”hemskt” och ”han är farlig” så får Trump vatten på sin kvarn. För att det han säger om dem är ju egentligen bara, ”det här systemet är genomruttet, de här personerna vill göra er illa”, och om man går ut och rant:ar på en sån kandidat, då kommer den kandidaten gå fram. Jättesimpelt uttryckt.

Skulle du säga att Sverigedemokraterna är demoniserade på liknande vis, här hemma?

— Nä, inte i samma utsträckning tror jag. Men det är klart att det finns de tendenserna. Och framförallt så är det jag blir sur på att man inte kritiserar på politisk grund. Min kritik mot Sverigedemokraterna är att de har partiledare som tar ut höga politikerlöner istället för att säga, ”jag tar en knegarlön för jag gör det här för Sverige”. Då är de ju precis som de här andra äcklen i kostym. Och det är en politisk kritik, och inte något ”åh, vad de är dumma” eller nåt. Men det tror jag är en tendens överlag, att det inte finns någon politik i politiken längre.

Handlar det om pseudofrågor?

— Alltså, det är som med drev för drevandet. Alltså ta Mehmet Kaplan, han är en idiot med uppenbart ganska osköna kontakter. Men tänk dig att man istället hade drevat mot honom så här, ”Åh, nej! Vi har en bostadsminister som inte kan lösa bostadsbristen!” Det finns ju inte på kartan att man gör det. För det finns ingen annan politisk aktör i det här landet som har kunnande att lösa bostadsbristen. Det är det jag menar, att den politiska, den här ordentligt politiska dimensionen, den finns inte. Och då blir det bara, ”Åh! Du åt middag med han!” och ”Åh! Du gjorde det här!”. Där har du politiken. Och det är trams. Och detta sagt inte för att försvara Kaplan, för det vill jag verkligen inte göra.

Tror du att politikerna själva har intresse av att diskussionerna ska befinna sig på det planet?

— Ja! Jag tror att dagens politiker tjänar på att inte ha en diskussion om politik. Det tror jag. De vill hålla det till något annat. Och där i ligger det här, att vill man verkligen göra något gott för det här landet, då skulle man jobba bort från det här liksom. Och då krävs att man gör upp med vissa av de här frågorna, gå bortom dem och titta på systemet och fråga sig vad det finns för alternativ. Om man håller på och lägger ned en massa vårdcentraler i Norrlands inland till exempel, kan det då vara ett alternativ istället att driva de här vårdcentralerna i kooperativ form istället, nånting sånt. Att man börjar titta på andra alternativ. Men frågan är såklart mycket, mycket bredare.

— Jag tror att allting sånt kommer bli alltmer relevant, i takt med att Sverige går in i den här krisen. För det kommer vi att göra. Och det finns inget parti idag som har lösningarna på det.

Men även när det verkligen behövs en lösning så är det ideologi man kommer med. Jag tänker på migrationskrisen när den började, hur man målade upp de förslag som kom höger ifrån som ”omänskliga” och liknande och sen är man själv det parti som implementerar samma förslag.

— Ja, och det har du från båda hållen. Jag menar, alliansen hade ju kunnat ta makten idag. De hade kunnat ta makten med Sverigedemokraterna för längesen egentligen. Men det är bara så här, varför gör man det inte? Ja, vad ska de göra när de kommer till makten? Ska de göra någonting annorlunda då? Nej. Det kommer de inte. Och där har du vårt politiska system i ett nötskal. Den enda skillnaden blir vilka som sitter och plockar ut pengar. Vilka namn som är de korrupta asen på toppen.

Givet det politiska systemet, givet eventuellt förestående kris och givet spelets regler, vad är det som säger att Örebropartiet skulle lyckas? Under de omständigheterna?

— (skratt) Ja-a, vi är ju bara ett lokalt parti. Men jag tror att vi sticker ut. Vi är det enda parti som, och det säger en del om hur den politiska situationen är, när ett litet närkiskt miniparti som verkar lokalt är det som går i fronten mot den politiska korruptionen. Örebropartiet kan ju inte rädda världen, tyvärr! Inte för att göra er besvikna, men det går aldrig. Men alltså, det måste till något större politiskt projekt.

Kan Örebropartiet vara en början på det projektet?

— Det är ju förhoppningen.

Finns det kontakter med andra platser i landet som det kan spridas…

— Ja det gör det. Det kommer väl arta sig ju längre fram man kommer i tid… Man kan skissera upp i grova drag vad som komma skall men det kommer kräva något år.

Till riksdagsvalet kanske?

— Det vetefan, än så länge är det löst snack. Men folk tycker Örebropartiet sticker ut. Och framförallt är det andra människor än traditionella ”vänsterister” som säger det så att säga.