LEDARE Det är ingen hemlighet att jag har romsk bakgrund. Det är en av anledningarna till att jag mår illa när jag läser att Karin Säfström på Nerikes Allehanda anklagar Svenska Dagbladets Per Gudmundson för vad hon kallar ”normalisering av främlingsfientlighet”. Som rom blir jag nödgad att argumentera emot och varna för normalisering av Säfströms mindre genomtänkta resonemang.

För er som inte redan noterat det har jag en ytterst lustig stamtavla. Min far var rom och min mamma är judinna. Ibland skojar jag och säger att när jag går in i en affär vet jag inte om jag ska pruta eller stjäla. Sådant går att skoja om bland människor som ser individer – de människor som inte ställer upp på att döma en efter ett kollektiv.

De förstår att man i grunden är ironisk över bilden på den typiske juden eller den typiske romen. Den där bilden som jag vill kunna hålla en distans till. Men ibland är det svårt att vara ironisk och skoja om det. En del lever på fullt allvar med föreställningen att romer är något slags handikappat folk som inte kan annat än tigga, eller möjligen stjäla. Jag undrar om inte Karin Säfström på Nerikes Allehanda är en av dessa människor med kollektivistisk utgångspunkt.

Säfström låter publicera en text hon själv har skrivit som i grunden handlar om sådana som mig. I den texten menar hon att Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson spär på normaliseringen av främlingsfientlighet. Jag tycker vi använder ordet rasism istället, det är ändå det som avses och det är mer rakt på sak.

Gudmundson har dristat sig att ställa frågan öppet, om det inte går en gräns någonstans vad gäller fenomenet tiggeri? Givetvis har en gräns passerats för längesedan, allt annat är fullständigt orimligt att ens antyda. Att överhuvudtaget argumentera i en linje om att tyst acceptera eller respektera tiggeri är inte bara människofientligt, det ligger en rasism under ytan som bubblar.

”Precis som många av er har jag mycket svårt att vänja mig vid tiggeri mitt ibland oss, och som flera av er lämnar jag ett bidrag varje gång”, skriver Säfström. Jag kan inte tolka henne på annat sätt än att hon någonstans menar att man ska vänja sig vid tiggeri. Jag ser inget argument emot det i hennes text. Däremot kommer ett till stycke som avslöjar hennes världsbild. ”Jag mår dåligt av att se dem”, skriver hon.

Nej, jag misstolkar inte henne illvilligt. Det finns ingen anledning att må dåligt över att se en såkallad EU-migrant. Ingen medborgare i Sverige ska känna skuld i att tiggaren från Rumänien eller Bulgarien sitter där han eller hon sitter. Själv mår jag däremot dåligt över att se hennes text. Jag ska berätta varför.

Som rom eller jude är socialister min värsta fiende

Det är inte bara ordet rasism som adresseras i Säfströms text utan att nämnas, utan även ordet rom. Istället har vi omskrivningar som EU-migranter, för att det på något sätt ska låta lite bättre när man pratar om ett fenomen. Men det är romer som avses, annars faller det på sin orimlighet att adressera rasism eller främlingsfientlighet.

Ett beteende är något annat än etnicitet, såvida man själv inte har en rasistisk världsbild och tror att beteenden sitter i generna. För en rasist är det fullständigt logiskt att prata om fenomenet tiggeri tillsammans med termer som ras, ”rasifiering” eller etnicitet. Det har sin grund i vänsterideologi där människor betraktas ur vilket kollektiv man tillhör. Det är i grunden ej heller någon skillnad i om den gemensamma nämnaren i dessa sammanhang stavas ”ras” eller ”klass”.

Det är inte heller en tillfällighet att såväl nationalsocialister som AFA-ligister hatar mig. De tar bägge sin utgångspunkt i samma rödsvarta ideologi. Nazisten avskyr mig främst för att jag är jude och således är framgångsrik genom att ”styra världen och äga bankerna”. AFA-ligisten gör det enklare för sig, de avskyr kort och gott alla som är framgångsrika. Men båda är, och har alltid varit, socialister.

Det var genom socialismen som släktingar till mig tvångssteriliserades av ”rashygieniska” skäl. Det är på grund av samma socialism, som tog sig uttryck i folkhemmet, som släktingar till mig inte riktigt fick plats. Missförstå mig rätt, det är inte omöjligt att det går att bygga ett slags folkhem som tillåter olikheter, men det ”bulldoftande folkhem” som Säfström i sin text refererar till – genom en viss Po Tidholm – har jag som svensk ”tattare” all anledning att rygga tillbaka inför.

Romsk kultur är libertariansk – eller liberalkonservativ om man så vill

Under Almedalsveckan diskuterades den eviga tattarfrågan, fast kanske inte med just den rubriken på paneldebatten. Bilden av romen har på inget sätt ändrats sedan makarna Myrdal gav ut boken om ”Kris i befolkningsfrågan”. Däremot har språket förändrats – idag talar vänstern om ”förtryck” och ”strukturell diskriminering” istället för de tidigare begreppen ”defekter”, ”imbeciller” och ”sjukdomsanlag”.

Jag satt i publiken och räckte upp handen. Självaste kulturminister Bah Kuhnke tittade storögt på mig när jag deklarerade att jag var en tattare och i panelen stod Soraya Post från Feministiskt Initiativ. Jag ställde den för mig självklara frågan, varför pratar de i termer om romer som om de fortfarande är handikappade ”imbeciller”? Det finns massor av framgångsrika romer i samhället, vore det inte bättre att istället fokusera på de som faktiskt lyckas? Att lyfta fram goda exempel?

Svaret kom som ett brev på posten. Soraya radade upp massor av exempel på framgångsrika romer som minsann lyckats långt mycket bättre än många andra. Jag kan inte gå i god för att listan på namn var helt korrekt, men min poäng blev tydlig. Det finns massor av romer i Sverige, såväl som i andra länder, som lyckats hur bra som helst.

Men de syns inte. Det som syns är tiggarna. Det är så man pratar om den här folkgruppen. Det är så en del på vänsterkanten talat till mig, att jag är förtryckt utan att jag vet om det. De fortsätter lägga ut texten om hur synd det är om mig ända tills jag tröttnar, ber dem googla mitt namn, varpå jag sedan får hantera ett mindre slagsmål med de röda rättvisekämparna.

Jag vill påstå att de flesta romer är liberalkonservativa, även om långt ifrån alla skulle beskriva sig själva så. Det ligger i den romska kulturen att vara ytterst misstänksam mot staten, vilket är en sund libertariansk inställning. Samtidigt håller man hårt på kulturen, familjen, seder och bruk. Där kommer den konservativa delen in i bilden. Lägg därmed till att romer, i sin kultur, är företagsamma. Det förväntas att man ska vara bra på att göra affärer, stå på egna ben och försörja sig själv.

Det är också en av anledningarna till att jag en gång tog steget att starta företag. Det var på grund av att jag lärt mig av andra resande, eller romer om man så vill, som jag en dag fick ta emot pris av Svenskt Näringsliv som ”Årets unga entreprenör”. Det var inte vänsterretorik, ömmande ledarskribenter eller prat om ”strukturell diskriminering” som fick mig att lyckas.

Det var rak jävla högerpolitik. Att tro på sig själv och inte göra sig till offer.

Att inte ställa krav är rasism

Du skulle aldrig tillåta din egen unge att sitta utanför Ica-butiken och tigga, eller hur? De flesta föräldrar hade gett sitt barn en rak utskällning och bett denne ta tag i sitt liv. I vart fall om man är en ansvarstagande förälder. Att ställa krav betyder att man också har en förväntning om att någon kan lyckas. Att bry sig på riktigt, skulle jag säga. Det är bara när man pratar med, eller om, en handikappad imbecill som man lägger huvudet på sned och lindar in sin retorik om att det är synd om en människa då lösningen på situationen ligger på samhället – inte på individen.

Man menar alltså, mellan raderna, att dessa individer är oförmögna att stå på egna ben. Och i ett trollslag är vi tillbaka i exakt samma syn på romerna som vi så väl känner igen från Myrdals bulldoftande folkhem.

På det viset fortsätter den här bilden av romer sitta kvar i människors medvetande. Det är på grund av vänsterdebattörer som vi inte kommer längre. Det är på grund av samma vänsterdebattörer som tiggeriet fortsätter och de är alla rörande överens om att det är förkastligt att ha andra förväntningar på tiggarna än att de just ska sitta utanför ICA och tigga.

Jag har inget att vinna på att vara len i truten, så jag säger det kort och koncist. Förbjud det jävla tiggeriet. Det rör mig inte i ryggen om det är organiserat eller inte, det finns fortfarande ingenting positivt med det över huvud taget.

Man måste vara rejält vänster för att inte se att romer mycket väl kan lyckas att stå på egna ben. Eller vara rasist, det är i grunden samma sak. Så snälla, vänj er inte vid att det sitter en tiggare utanför ICA. Det är bara ovärdigt. Skapa förutsättningar för arbete istället. Och går det inte just nu att hitta arbete åt tiggarna, ja då får de tyvärr hitta lyckan någon annanstans under tiden. Jag vet att om vi sänker skatter, tar bort regleringar, bygger ut kärnkraft och styr upp infrastruktur så kommer vi en bra bit på väg.

Varför romer från Rumänien och Bulgarien sitter och tigger, men inte romer från Sverige eller Finland, är en annan fråga som tål att diskuteras. Jag misstänker att den röda tråden ligger i att Bulgarien och Rumänien historiskt råkat ut för mycket mer socialism, elände och fattigdom än vi i Sverige.

Men oavsett anledningen, så ursäktar det inte att vi ska tillåta detta fenomen i Sverige. Det hjälper ingen människa, däremot bidrar det kraftigt till att framgångsrika romer skäms för sin bakgrund och därmed försöker dölja den än mer. I själva verket borde det vara tvärtom, man ska inte behöva skämmas för att vara rom. Istället måste debattörer kunna vara förmögna att se goda exempel och ta lärdom av dem.

Därför ber jag, som själv har romsk bakgrund, att debattörer som Säfström nästa gång istället inspireras av Gudmundson istället för Tidholm.

Om inte annat för romernas egen skull.

För övrigt tycker jag

– att fackpampen Jenny Bengtsson ska tvätta sin mun istället för att käka upp min kamera.
– att åsiktspolisen Po Tidholm tar sig tid att berätta vad som är så hemskt med att Ivar Arpi står upp för konsekvensneutralitet.