Det uppenbara ointresse som S-MP-regeringen visar för yttrandefrihet på nätet gör att det i grunden bara är positivt att mindre partier som Piratpartiet driver på i frågan. Men det blir svårt att ta dem på allvar när deras kritik mot SD i EU-parlamentet bygger på felaktigheter, halmgubbar och att man inte verkar veta hur SD röstat, skriver Jessica Stegrud (SD), EU-parlamentariker.

Det här är en replik på Piratpartiets debattartikel ”SD är inte trovärdiga om yttrandefrihet på nätet”.

Det är välkommet att Piratpartiet som för dryga tio år sedan – innan man tappade bort sig i woke-rörelsen – gjorde en viktig insats i den offentliga debatten kring FRA, Ipred och friheten på internet, nu verkar vara tillbaka på banan igen. Märkligt bara att man angriper ett parti som tydligast av alla vill värna yttrandefriheten på nätet – vår tids nya mötesplats.

År 2006 stängde den socialdemokratiska regeringen ner Sverigedemokraternas hemsida för att partiet testade yttrandefriheten genom att publicera Muhammedteckningar. Sedan dess har yttrandefriheten på olika sätts begränsats ytterligare. Metoderna varierar men ett tydligt redskap har blivit att – på ytterst oklara grunder – stänga ner och porta folkvalda politiker från användning av de stora mediaplattformarna. Något jag personligen erfarit.

Att yttrandefrihet är en hjärtefråga för partiet framgår exempelvis i det senaste EU-valet då vi gick till val på ett särskilt program för frihet på internet, samt att en särskild arbetsgrupp på temat är tillsatt av våra Landsdagar.

Av större etablerade partier är det tyvärr än så länge bara vi som har diskuterat frågan om Digital Services Act, det lagförslag som kommer i veckan och som syftar till att sätta upp klara regler kring internet. Socialdemokraterna är uppenbarligen inte intresserade av någon omfattande reglering av exempelvis Facebook, vilket tydligt framgick i min debatt mot Anders Ygeman häromveckan. Om detta möjligen beror på deras hemliga möten med företaget kan man förstås bara spekulera, men det väcker onekligen en del frågor.

Att mindre partier som Piratpartiet driver frågan och sätter press på större är i grunden bara positivt. Därför är det tråkigt att konstatera att det sker med hjälp av osanningar och att man uppenbarligen brister i kunskap kring hur voteringar i Europaparlamentet går till. Att artikelförfattarna, varav en till och med arbetar i Europaparlamentet, inte ens lärt sig kontrollera hur ledamöter röstat och därför helt sonika hittar på, måste anses ytterst pinsamt.

Det så kallade TERREG-förslaget som innehöll en mängd allvarliga brister, särskilt kring att dess krav skulle leda till uppladdningsfilter, är ett förslag vi inte stöttat överhuvudtaget i Europarlamentet. Kravet på att innehåll ska tas bort inom en timme röstade vi emot, inte en, två, tre utan åtminstone nio gånger beroende på hur man räknar. Vi röstade dessutom nej till förslaget i dess helhet. Tydligare än så kan knappast ett motstånd bli.

En annan felaktighet är det om copyrightdirektivet där vi som enda parti i Sverige röstat nej till varenda skrivning om artikel 13, liksom copyrightdirektivet i dess helhet, varje gång förslaget varit uppe i plenum. Vad som blev fel var en omröstning om i vilken ordning de olika förslagen skulle röstas om, alltså proceduren. Vi röstade således tveklöst nej till copyrightdirektivet i dess helhet.

Sverigedemokraterna kan ställa sig bakom flera av de krav som läggs fram i artikeln och vill dessutom gå längre i frågan om Digital Services Act. Eftersom vi är eniga om att sociala mediejättarna har karaktären av infrastruktur eller åsiktstorg är rätten till konto en viktig huvudregel som bör finnas med i regleringen. Samma gäller den ovillkorliga rätten till överklagande, liksom ett uttryckligt förbud mot automatiska uppladdningsfilter. Samtliga saker nämnda har vi röstat för i Europaparlamentet till skillnad från artikelförfattarnas rent felaktiga påståenden.

Yttrandefriheten är en av mina absoluta hjärtefrågor och den allra främsta anledningen till att jag tog steget ut i offentligheten. Det är dags för en reglering av internet och särskilt de stora plattformarna, inte för att ta bort mer utan för att fler ska få komma till tals. Om det råder ingen tvekan.