Roger Mogert (S) vill ha tystnad: Inte på biblioteken – men i debatten

Bergman till vänster med Stalin. Mogert till höger med lite bubbel. Montage: Nyheter Idag
  • Torsdag 12 okt 2017 2017-10-12
E-post 355

KRÖNIKA Ansvarige utgivare Jakob Bergman på Nyheter Idag sågar Roger Mogert (S) längs med fotknölarna efter en debattartikel i Svenska Dagbladet. Där menar Mogert att kritiken mot stök på biblioteken är kryddad med ”klassförakt” och ”främlingsfientlighet”. Men Bergman menar att den anklagelsen kan riktas mot Mogert själv utifrån det resonemang han för.

KRÖNIKA av Jakob Bergman

Jakob Bergman är ansvarig utgivare på Nyheter Idag. Han ser sig själv som libertarian och är medlem i Piratpartiet. Böcker och litteratur är ett av hans stora intressen i livet.

Att vilja ha lugn och ro på biblioteket är tydligen främlingsfientligt numera. Det säger i alla fall Stockholms kultur- och stadsbyggnadsråd Roger Mogert (S) i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Roger Mogert tycker om att påpeka att när han växte upp fanns det bara 48 böcker i hans hem. Det är inte första gången. Han räknar då de romaner som medföljde Bra Böckers Lexikon, men räknar tydligen inte själva uppslagsböckerna som böcker.

Roger Mogert skriver om sin ungdoms bibliotek: ”Det var vägen till att förstå mig själv och omvärlden, att se mig själv i andra. Kanske låter det pompöst, men biblioteken och böckerna blev biljetten ut från Hagsätra, till en annan, större värld. Som reseförfattaren Paul Theroux skriver i ’The tao of travel’: För ung för att resa / Drömde jag om andra platser / Fantiserade om min frihet / Böcker var mina vägar.”

Jo, det låter pompöst. Och vad tusan  handlar de där snedstrecken i citatet om? Det är ju ingen dikt med radbrytningar. Originaltexten på engelska, från bokens förord, lyder helt enkelt ”Too young to go, I read about elsewheres, fantasizing about my freedom. Books were my road.” Plockade han citatet ur en citatdatabas, eller vad är det frågan om?

Jag hade själv inte varit den jag är idag om det inte varit för biblioteken i Trångsund och Skogås, förorter söder om Stockholm. Men det handlar inte om att jag lärde mig ”att se mig själv i andra” utan helt enkelt om att jag fick chansen att läsa en helvetes massa böcker gratis, för att inte tala om hur jag som ung påg upptäckte hyllan med vuxenserier. På den tiden räckte det med tecknade tuttar för att väcka ett livslångt serieintresse.

Men att besöka biblioteket var att komma till en lugn plats där jag kunde gå och botanisera bland böckerna hur länge jag ville. Det var en trygg plats. Det förekom inga bråk, ingen skadegörelse. Blotta tanken hade varit absurd på den tiden, i början av 90-talet.

Fackförbundet Dik släppte för en knapp månad sedan en ganska oseriös rapport om bibliotekariers arbetssituation som bland annat påstod sig visa att 73 procent av bibliotekarierna hade upplevt ”social oro”, vilket är nyspråk för bråk mellan besökare, respektlöshet för bibliotekets regler och aggressivt beteende, de senaste två åren. Jag säger att rapporten är oseriös av flera anledningar, men ett uppenbart skäl att vem som helst som kan addera siffrorna i det tillhörande diagrammet kommer fram till att den verkliga siffran är 99,1 procent. (Jag ställde faktiskt en fråga om den saken till Dik när det begav sig och fick efter många turer veta att ingen kunde svara på varför texten och diagrammen visade olika saker!)

Till skillnad från en del andra debattörer, som denna annars utmärkta ledare i Blekinge Läns Tidning tänker jag därför inte hänga upp mig på Dik-rapportens siffror. Det behövs inte.

Roger Mogert skriver att ”Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt.” Det är svårt att missa ironin i att detta påstående är ett uppenbart försök att just tysta folk. Folk som inte håller med.

Och det ”klassförakt” han pratar om lyser bara i hans eget ansikte. Det är han själv som antyder att medlemmar av underklassen inte klarar av att vara tysta på bibliotek.

Ni vet, bibliotek, de där fantastiska ställena man kan gå till oavsett hur rik eller fattig man är och ta del av all underbar litteratur. Vilka är det som blir lidande när de inte längre vågar gå till biblioteket? Ja, inte är det folk som Roger Mogert. Han har råd att köpa alla böcker han vill ha. Om han nu faktiskt ens läser.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag