Ronie Berggren: Att ta sin egen civilisation för given – om hotet från islam

Foto: Privat/Pixabay
  • Fredag 19 apr 2019 2019-04-19
E-post 1072

DEBATT Islam krossade två världsimperier och tog över Mellanöstern innan det kristna Europa till slut stoppade dess framfart. Till skillnad från dåtidens kristna tar vi idag vår egen civilisation för given, att våra värderingar och syn på jämlikhet följer någon slags naturlag. Inget kunde vara mer fel – och naivt. Vi behöver lära av historien, skriver Ronie Berggren, konservativ debattör och poddare.

På 600-talet tog islam över det som idag är Mellanöstern på grund av att två världscivilisationer helt underskattade den arabiska ökenreligionen.

Det kristna bysantinska riket, den kvarvarande resten av det romerska imperiet, var förvaltare av en sekler lång världscivilisation, där kejsare Heraclius vaktade den kristna tron och Bysans allehanda historiska traditioner.

Det zoroastriska Persien hade en ännu längre tradition. Det var världscivilisationens äldsta existerande imperium. Förvaltare av världens första monoteistiska religion med en armé som hämtad ur fablerna, med elefanter, gigantiska rustningar och heliga eldar.

Båda dessa imperier betraktade varandra som arvsfiender, men ingendera tog islam på något allvar alls.

Profeten Muhammed skickade, strax före sin död 632, iväg två brev. Ett brev till kejsaren i Konstantinopel och ett brev till kejsaren i Persien. Båda brev innehöll samma budskap: ”Det här är Muhammed, Allahs slav och Apostel; Lyd Gud och hans profet, och ni ska få leva.”

Bysans kejsare Heraclius roades av den uppstudsige araben men avfärdade givetvis maningen. Medan Persiens härskare rev brevet i stycken. Därefter började islams invasion.

Jihadisthärarna ledda av Khalid bin Walid som under Riddakrigen dessförinnan enat den arabiska halvön under Muhammeds direkta efterföljare, den förste kalifen Abu Bakr, genom att bränna människor levande och i största allmänhet ingjuta stor fruktan hos alla dem som inte ville foga sig efter Muhammed och det påföljande kalifatet.

Walid red ut, först mot Persien – där man inte tog de kamelridande araberna på allvar. Perserna hade stridselefanter och 1 000 års militär tradition.

Men det hjälpte inte. Muslimerna var fanatiska, och taktiska. Deras kameler kunde göra snabba anfall och sedan retirera tillbaka in i öknen dit persernas hästar och elefanter inte kunde vandra.

De persiska arméerna besegrades en efter en och den unge persiske kejsaren Yazdgerd III fick fly. Han ägnade därefter hela sitt liv åt att försöka bekämpa islam och återta förlorad mark. Men han misslyckades helt och fick fly längre och längre österut tills han till slut dog och islam tog över hela Persien.

Zoroastrerna fördrevs från att ha varit världens äldsta civilisation till att de blev fattiga flyktingar. Yezidierna är besläktade med denna förislamiska civilisation.

Därefter följde Muhammeds och Rashidunkalifatets jihad mot det kristna bysantinska riket.

Inte heller de kristna fältherrarna tog muslimerna på allvar. Det var nästan omöjligt att göra det. De romerska härarna hade funnits där i nästan tusen års tid, de var ett imperium – araberna var inga. Ett ökenfolk långt ute i periferin som aldrig gjort något väsen av sig.

Men islam marscherade fram; man gick in i kristna byar, krävde att de konverterade till islam, betalade jizya (skatt för icke-muslimer) eller stred. Många stred, men nästan alla förlorade och muslimerna lämnade byar av halshuggna efter sig.

Man fortsatte avancera. Damaskus – en av kristendomens urstäder, känd för aposteln Paulus vistelse och flykt – hölls av en insiktsfull befälhavare som hette Thomas, kejsarens svärson.

Denne höll stånd mot muslimerna, men förråddes av en ung man som efter att muslimerna gett honom löfte om att få en kvinna, hjälpte Khalid bin Walid och hans trupper att komma in bakom Damaskus murar.

Befälhavaren Thomas räddade de kristna från att massakreras genom att med list spela ut islamisk teologi, och en muslimsk befälhavare mot en annan. Det gjorde att de kristna fick fly utan att dödas.

Men lite senare svek Khalid bin Walid sitt löfte – islamiska härar satte efter de flyende kristna, som slaktades på vägen. Fler slag fortsatte, Jerusalem föll och alla andra städer i regionen, med slaget vid Yarmouk som sista stora slag.

De kristna hade samlat en enorm här. Men muslimerna bad sina böner och de kristna insåg att de var fanatiska. Kristna spioner rapporterade till sina befäl att muslimerna bad böner och upprätthöll strikt moral – omoraliska, kvinnor i synnerhet, stenades till döds – och man väntade fanatiskt på döden.

Striden började, de kristna förlorade. Kejsar Heraclius insåg nu att rikets syriska provins var förlorad ”Farväl o Syrien!”, utbrast han. ”Vilket fantastiskt land detta kommer att bli för fienden”.

Allt detta skedde inom loppet av trettio år. En generation fanatiska muhammedaner sänkte under denna tid två världsimperier. Allt för att dessa två civilisationer hade underskattat kraften i islam.

Det kvarvarande kristna Europa skulle inte göra samma misstag. Under de århundraden som följde insåg det väst-katolska Europa att islam hotade hela den kristna civilisationen.

Halva den kristna världen hade redan fallit, den andra halvan skulle inte falla.

Det gjorde den inte heller, tack vare hundratals påvar, kardinaler, kungar, drottningar och hövdingar som alla låg i konflikt med varandra i Europas mycket brokiga historia, men likväl hade en sak gemensamt: avskyn mot den religiösa makt som tagit hela Mellanöstern från kristendomen.

Trots islams många försök att också erövra Europa, misslyckades detta eftersom Europas kristna försvarade sig. Hade de inte gjort det, så skulle det språk som denna text nu skrivs på inte existerat – svenskan skulle ha gått samma öde till mötes som hundratals språk i Mellanöstern gjorde: ersättas av arabiskan.

Vårt sekulära Europas stora misstag, är att vi i motsats till Europas kristna historia – tar vår egen civilisation för given. Att göra det är ödesdigert. Vi lever i föreställningen om att vår civilisation alltid kommer att bestå, och att våra värderingar följer en naturlag, som alla andra en dag kommer att växa in i. Att tro så är naivt.

Historien ger de läxor som vi skulle göra gott i att påminna oss själva om.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag