Ronie Berggren: Konservatismen behöver bli motkraft till Greta Thunbergs globala klimatsekt

Foto: Privat/SVT
  • Tisdag 24 sep 2019 2019-09-24
E-post 1041

Inom den globala klimatrörelsen diskuteras öppet idéer om ”global diktatur”, något som också får utrymme i etablerad media. Det visar på rörelsens totalitära och antidemokratiska tendenser. Som en motkraft, utan hysteri men med miljömedvetenhet och sans, behövs konservatismen, skriver Ronie Berggren.

Den amerikanske filosofen Eric Hoffer skrev i sitt klassiska verk The True Believer från 1951 att massrörelser kan få spridning utan Gud, men aldrig utan en djävul, utan en fiende att demonisera.

Vår tids västerländska massrörelse är den globala klimatalarmismen, anförd av den 16-åriga svenskan Greta Thunberg som i ett känslomässigt tal i FN den 23 september gick hårt ut mot dem hon menat banat väg för domedagen:

”Ni kommer till oss unga och söker hopp. Hur vågar ni? Folk lider, folk dör. Vi är i början av massutrotning. Och allt ni talar om är pengar och sagor om evig ekonomisk tillväxt … Vi kommer aldrig förlåta er. … Vi kommer inte låta er komma undan med det här. Här och nu drar vi linjen. Världen håller på att vakna och förändring är på väg. Vare sig ni gillar det eller inte.”

Greta Thunberg är i dag ansiktet utåt för en global sekt.

En global klimatsekt, som likt alla sekter har ett skrämmande budskap om en nära förestående undergång såvida de fiender som banat väg för undergången inte tas itu med radikalt.

Likt de protestantiska sekterna som genom historien talat om Jordens undergång och Kristi nära förestående återkomst och alltid fått fel, så är klimatsekten likadan.

1972 sade FN:s miljögeneral Maurice Strong på miljökonferensen i Stockholm 1972 att ”Vi har tio år på oss att hejda katastrofen”; 2006 sade Al Gore att ”såvida inte drastiska åtgärder tas för att inom 10 år minska växthusgaserna så kommer världen att nå the point of no return”. Och så sent som i april i år sa Greta Thunberg själv att vi ”inom tio år kommer att ha startat en oåterkallelig kedjereaktion bortom mänsklig kontroll”.

Men en felaktig verklighetsbeskrivning har aldrig hindrat sekter från att fortsätta dundra ut domedagen och förespråka radikala, revolutionära budskap som lösning.

I sitt tal inför FN kritiserade Greta Thunberg kapitalismen, det ekonomiska system som har lyft hela mänskligheten från ett tillstånd av permanent fattigdom och hunger till en värld med en globalt växande medelklass. Undantaget är kommunistiska länder som Nordkorea, som inte är kapitalistiska, där råder fortfarande massvält.

Vilket alternativ till den onda tillväxten vill då Greta Thunberg se?

De förslag som bollas öppet inom den globala klimatrörelsen handlar om mindre nationellt självbestämmande och drastiska överstatliga åtgärder.

I DN den 28 november 2018 efterlyste Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, helt öppet en global despoti – alltså inte en global demokrati, utan en global diktatur:

”Jag har länge trott och argumenterat för att lösningen är global demokrati med ett globalt parlament … Vi har emellertid inte den tid vi behöver. Något måste ske raskt. Etablerande av global styrelse får ske genom en kupp, ett slags existentiellt språng, där de suveräna nationalstaterna tvingas upphöra att finnas till. En global regering i form av en global despoti tar över.”

Artikeln fick positiva omdömen av bland andra meteorologen Pär Holmgren, tidigare väderman på SVT och numera EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

Torbjörn Tännsjö är inte ensam. Inom den globala klimatrörelse som Greta Thunberg går i spetsen för höjs dessa röster i en eller annan form hela tiden. Redan när Al Gore släppte sin bok Earth in the Balance: Ecology and the Human Spirit 1992 menade kritikerna att det inom den rörelse han förespråkade fanns farliga radikala krafter.

Al Gore, väl medveten om det amerikanska motståndet mot allt som inkräktar på amerikansk suveränitet, tar därför seriöst upp farhågan i boken och konstaterar att man inte behöver vara rädd – en världsregering ter sig alldeles för avlägsen:

”Indeed, some who favor a common global effort tend to assume that a supranational authority of some sort is inevitable. But this notion is both politically impossible and and practically unworkable.

The political problem is obvious: the idea arouses so much opposition that further debate on the underlying goals comes to a halt – especially in the United States, where we are fiercely protective our individual freedoms”

Men Al Gore har fått fel. Rösterna som kräver global centralplanering höjs i dag på allvar för att förhindra den kommande apokalypsen.

Om kapitalism är vad som lyft mänskligheten från fattigdom till välstånd, så är de demokratiska nationalstaterna vad som lyft mänskligheten från tyranni till folkstyre.

Dessa saker som det tog århundraden i kombination med två världskrig att få till stånd, hotas i vår tid av den globala klimatsekterism, som stämplar människor som klimatsyndare och äldre generationer som förrädare av efterkommande.

Det är farligt och därför måste en motrörelse växa fram. En positiv massrörelse.

I sin bok förklarar Eric Hoffer att destruktiva, totalitära massrörelser ofta är initialt starkare än sunda massrörelser, eftersom de sistnämnda inte i lika stor utsträckning skapar spöken att demonisera.

Hoffers samtida exempel var Kina där nationalistledaren Chiang Kai-shek som efter Kinas rättmätiga krig mot de invaderande japanerna efter andra världskrigets slut inte längre hade någon verklig fiende att fokusera på. Hans rörelse försvagades och maoismen med dess religiösa förmåga att omdana en kollektiv kamp för praktiska förbättringar till ett heligt uppdrag, tog istället vid.

Men om man uppfattade varningstecknen i tid, så kunde sunda positiva motrörelser bildas. Hoffer nämner de katolska massrörelserna. Där katolicismen mobiliserades stävjades kommunismen.

Det som behövs i vår tid är mobiliseringen av en sund, verklighetsförankrad konservativ rörelse. En mijömedveten sådan, men hysterin, domedagsförkunnelsen, barnpredikanterna och världsfederalismen förutan.

Det är vägen framåt för en miljömedveten, men också välbärgad och demokratisk, framtid.

Ronie Berggren

Ronie Berggren är konservativ debattör och driver sajten Ronie.se där han tidigare har skrivit om Greta Thunberg och klimatalarmism.

Han har också podden Amerikanska Nyhetsanalyser.

Stöd Nyheter Idag

Hej.

Det är många som likt dig läser Nyheter Idag.

Till skillnad från många av våra konkurrenter tar vi inte emot något presstöd eller deltar i statligt finansierade projekt (Faktiskt.se). Det gör oss mer oberoende. Samtidigt är vi frivilligt medlemmar av det pressetiska systemet.

Att vi inte har något statligt stöd innebär att vi själva bestämmer över vårt innehåll. Att vi själva bestämmer vilka frågor vi ska bevaka och att de vi står till svars för är våra läsare. Därför kan vi också utmana och pressa politiker, vi kan granska de frågor som vi tror att våra läsare anser är angelägna.

För att klara av det här behöver vi ditt stöd. Med en prenumeration på 69 kronor i månaden eller 349 kronor halvår, blir du en av dem som bidrar till att vi kan fortsätta med vår journalistik, fortsätta vara ett alternativ till SVT, SR och andra traditionella medier. Klicka på länken, det går snabbt och du gör en stor insats för oberoende journalistik. Tack.

Bli PLUS-medlem

Är du intresserad av ett större stöd eller att annonsera, mejla Pelle Zackrisson eller Chang Frick

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag