Dagens regler för arbetskraftsinvandring med låga inkomstkrav och höga bidrag har gjort att Sverige fortsätter att locka till sig ekonomiska migranter från tidigare stora asylländer. Det är länder i Mellanöstern, Somalia och Afghanistan, med omfattande klanstrukturer och en ökad islamistisk radikalisering. Vi behöver ändra de snedvridna reglerna så att de är i linje med Sveriges ekonomiska intressen, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

Debatten om invandring, om såväl öppna gränser som öppna hjärtan har lett fel. Sviterna av den kraftiga invandringen till Sverige – där 2015 och 2016 var peak – har satt djupa spår i samhället. Sverige har under de senaste tjugo åren beviljat uppemot två miljoner uppehållstillstånd av varierande slag.

Två kategorier har dock varit dominerade; asyl- och arbetskraftsinvandrare samt deras anhöriga. I bägge kategorier har attraktionskraften till Sverige varit Sveriges generösa bidragssystem vilket i sin tur har lett till stora belastningar av välfärden.

De flesta asylmigranter härstammar från Mellanöstern, Somalia och Afghanistan. Länder vars dominerande religion är islam och med en kultur som starkt präglas av patriarkala och klanstyrda strukturer. Konsekvensen för det svenska samhället har inneburit svårigheter med integration, hög arbetslöshet samt en ökad islamisk radikalisering.

Knappt 40 procent av arbetskraftsinvandrare är sysselsatta i branscher där det krävs någon slags akademisk utbildning. Majoriteten av arbetskraftsinvandrare har beviljats arbetstillstånd i branscher med nästintill obefintliga kompetenskrav.

Det är arbetsgivaren som bestämmer vem som ska rekryteras och minimilönen för att få arbetstillstånd är 13 000 kronor per månad. Trots hög arbetslöshet bland nyanlända som har beviljas asyl tillåts lågutbildad arbetskraft från tredjeland som aldrig förr. Lagen om arbetskraftsinvandring anses utav många bedömare utgöra ett sätt att kringgå asylinvandring, med ett mycket snarlikt mönster som asylinvandring.

Migrationsverket genomför i princip ingen bakgrundskontroll av utlänningar som söker sig till Sverige. Ett flertal av dem har kopplingar till korrupta skurkstater, där radikala islamister utgör en stor grupp av dessa.

Imamer sänds ut av Iran, Turkiet och Afghanistan till Sverige för att utnyttja det svenska generösa bidragsystemet för föreningar och inom ramen för integrationsprojekt torgföra politisk islam och sedan underminera demokratin. Kriminella och individer med säkerhetsrisk för samhället kan knappast utvisas.

För utvisning av de som har vistats i Sverige i fyra år och har gjort sig skyldiga till brott krävs synnerliga skäl.

Inget nämnvärt krav ställes däremot för beviljandet av medborgarskap. De som vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd i tre, fyra eller maximum i fem år kan förvärva svenskt medborgarskap. Vid bedrägligt förfarande och felaktigt beviljat medborgarskap får dessa dessutom givetvis inte återkallas.

Denna typ av invandring är ett gigantiskt fiasko och är dyrköpt. Det har förvandlat Sverige till ett bidragsland och en fristad för kriminella. Migrationsrätten är inte anpassad till dagens utmaningar och den måste helt läggas om för att ett nytt hållbart och förutsägbart regelverk införas istället.

Dagens asylsystem utgår ifrån non refoulement-principen. Det innebär en individuell bedömning av asylskälen för de som har förmånen att illegalt ta sig Sverige och något som vi sett inte längre är hållbart.

Även om Sverige är bunden av internationella konventioner måste kvotsystem i samspel med EU och inom ramen för FN:s flyktingorgan införas och flyktingar från flera regioner av världen, inte enbart få från vissa utvalda länder, tas ut.

På detta sätt kan en effektiv, hållbart, förutsägbart och kontrollerad invandring implementeras. Mångfalden blir således tydlig utan en koncentration av människor från vissa kulturer med en dominerade religionsutövargrupp.

Lagen om arbetskraftsinvandring behöver helt göras om, denna lag ska måste ligga i linje med Sveriges ekonomiska intressen samt främja Sveriges ekonomiska konkurrenskraft.

Det innebär: Ett system där rekrytering av de som har reell förmåga och kapacitet i likhet med kanadensiska modellen är mer effektivt och mindre välfärdsbelastande. Genom införandet av dessa reformer blir migrationen mer legitim och riktig mångfald kan uppnås.

När flyktingkonventionen infördes var det färska minnet av nazismens våld och förtryck starkt närvarande och flyktingar rörde sig i grannländer. Idag utgör ekonomiska skäl den huvudsakliga grunden för migration.

De flesta som har chansen att beviljas asyl hänvisar till religiös konvertering, sina aktiviteter via sociala medier eller uppger köns- och hedersrelaterat skäl. Något nämnvärt asylskäl från hemlandet existerar knappast idag.

Utrikes- och biståndspolitiken måste samordnas och volymen av invandring måste styras. Reformer för att styra snedvriden, ohållbar och okontrollerade invandring är Sveriges kommande stora utmaning.