”Det är dags för Sverige att bekänna färg och tillsammans med övriga EU-länder terrorstämpla Irans islamiska revolutionsgarde för att strypa denna organisations maktstrukturer. Sanktioner mot IRGC är en effektiv metod att begränsa dess människorättsbrott och expansionen av politisk islam” skriver debattören Nima Rostami tre år efter general Qasem Soleimanis död.

Den 3 januari 2020 eliminerade USA:s armé genom ett drönaranfall Irans islamiska revolutionsgardes (IRGC) general, Qasem Soleimani. Han var chef för IRGC:s utlandsavdelning, Quds-styrkan. Operationen genomfördes i samband med ett av Qasem Soleimanis uppdrag på irakisk mark.

IRGC och dess Quds-styrka är ansvariga för omfattande människorätts- och krigsbrott i Iran och i Mellanöstern och är sedan några år terrorstämplade av bland annat USA.

Det är dags för Sverige att bekänna färg och tillsammans med övriga EU-länder terrorstämpla IRGC för att strypa denna organisations maktstrukturer. Sanktioner mot IRGC är en effektiv metod att begränsa dess människorättsbrott och expansionen av politisk islam.

Kort efter islamisternas maktövertagande 1979 i Iran bildades på Ayatollah Khomeinis order IRGC. Syftet var att skydda den islamiska staten från inre och yttre hot. Efter Iran-Irakkriget rustades gardet upp och omvandlades till en reguljär armé med egna mark-, luft-, och marintrupper samt med utlandsavdelning och egen säkerhetstjänst.

Genom bland annat privatisering och förmånliga banklån belönades gardister med ekonomiskt ägarskap i olika företag. Några av IRGC:s brigader blev verksamma inom infrastrukturbygget och investerade i landets stora företag. Numera är IRGC ett ekonomiskt konglomerat och dominerar Irans ekonomi. IRGC äger olika mediabolag och kontrollerar i princip samtliga maktstrukturer i landet, och har utvecklat de iranska interkontinentala långdistansmissilerna. Även Irans kärnteknologiutveckling är under deras kontroll.

Landets talman är en gardist, liksom många politiska makthavare och parlamentsledamöter. Underavdelningen, Basij-milisen, utsätter folket för övergrepp. IRGC:s säkerhetstjänst bevakar och anklagar oliktänkande med oanständiga metoder och utsätter därmed oppositionella utomrättsliga bestraffningar.

IRGC:s maktstrukturer sträcker sig utanför Irans gränser. På repertoaren finns även internationell droghandel och samröre med gängkriminella för att genomföra operationer för regimens räkning. På agendan finns även demoniseringen av Väst och mobilisering av hat och hot mot USA och Israel. Följaktligen mobiliserar och utrustar Quds-styrkan paramilitära grupper i Mellanöstern.

De mest militanta, väl organiserade och krigslystna shiamiliser som sprider hat och paralyserar den demokratiska utvecklingen i Mellanöstern är den libanesiska milisen Hizbollah, olika irakiska miliser som Hashd Al Sahabi, de jemenitiska huthirebellerna, Ansar Allah och de den afghanska shiamilisen, Fatemioyun.

Medlemmar ur Quds-styrkans och dess proxy-miliser finns även i Sverige. Säpo har återkommande pekat ut Iran som ett hot vilket består av underrättelseverksamhet och flyktingspionage. Denna underrättelseverksamhet organiseras av Quds-styrkan i samarbete med olika shiamuslimska föreningar och moskéer. Shiamuslimska migranters ekonomisk-sociala ställning utgör basen för Quds-styrkans rekrytering. Penningtvätt och handel med sanktionerade teknologiska komponenter för att höja IRGC och den iranska regimens kapacitet är också en del av Quds-styrkans agenda.

I april 2021 häktades ett iranskt par och efter en längre tids förundersökning utvisades de till Iran. De var misstänkta för förberedelse för terroristbrott och kopplades till enhet 840 inom Quds-styrkan med speciellt ansvar att anfalla israeliska mål. Säpo hade identifierade tre individer som möjligt måltavla. Innan dess, i oktober 2018, häktades och sedermera dömdes en irakisk-svensk man misstänkt för spionage.

För IRGC:s brott är Ayatollah Ali Khamenei, den andliga ledaren tillika överbefälhavare för landets militära styrkor, högst ansvarig. Den pågående iranska revolutionen, en progressiv feministisk frihetlig rörelse, trycks till större delen ner av IRGC. Diplomatin med Iran och tolerans av den repressiva militära organisationen med långgående maktstrukturer och befogenheter måste nu omvärderas. Genom att sanktionera IRGC stryps Irans repressiva regim på ett effektivt sätt.