Ryssland återupptar produktionen av bombflygplanet Blackjack
RYSSLAND Den ryska björnen fortsätter att rusta. Nu återupptas produktionen av det gamla strategiska bombflygplanet Tu-160.
Ryssland kommer att återuppta produktionen av det strategiska bombflygplanet Tu-160, det rapporterade nyhetsbyrån Sputnik på onsdagseftermiddagen.
Under ett besök på en fabrik för flygplanstillverkning i ryska Kazan tillkännagav landets försvarsminister, Sergej Shoigu, Rysslands ambition att utöka antalet Tu-160:or i det ryska fordonsstallet.
– Redan idag är det nödvändigt att inte bara fortsätta att modernisera flygets långdistansförmåga, utan vi måste även börja producera bombplanet Tu-160, sa försvarsministern under sitt besök.
Även om Tu-160 är en äldre konstruktion, som från början tillverkades av Sovjet, är planet ännu idag i aktiv militär tjänst i Ryssland. Likt Tu-22, det lite mindre strategiska bombflyget som användes under den så kallade ryska påsken, kan Tu-160 både flyga i överljudshastighet och bära på kärnvapen.
Enligt tillverkaren Tupolev JSC är de 35 planen som nu är i tjänst inte bara världens största strategiska bombplan med förmågan att flyga i just överljudshastighet, utan även världens tyngsta militära flygplan, alla kategorier.
Sverige har inget att sätta emot
Ett strategiskt bombflyg såsom Tu-160 används av Ryssland för att kunna projicera makt långt bortanför landets egna gränser. Flygplanet, som av Nato kallas för Blackjack, har förmågan att nå dubbla ljudets hastighet, mach 2, vilket gör att den snabbt kan sättas in mot mål väldigt långt bakom fiendens linjer.
I februari 2009 lyckades bland annat en ensam Tu-160 ta sig in över kanadensiskt luftrum utanför Ottawa bara timmar innan den amerikanske presidenten Barack Obama skulle besöka staden.
De kryssningsrobotar som planet bär med sig har även en sådan lång räckvidd att man inte nödvändigtvis behöver flyga in över ett annat lands territorium för att inleda ett anfall.
För Sveriges del finns få möjligheter att möta upp en rysk flygoperation med andra intentioner än att bara visa vem som bestämmer. Det svenska skalförsvaret är extremt litet och även om Försvarsmakten har förmågan att upptäcka andra staters bombflyg i tid, finns det ingen garanti för att våra fyra flygdivisioner skulle hinna bekämpa detsamma innan de släppt sin last och påbörjat resan hem igen.