LEDARE Dagens Nyheter avslöjar i en artikel hur Ryssland betalar ”internet-troll” för att sprida prorysk propaganda på internetforum och i sociala medier. Istället bör ryssarna lära av Sverige där verksamheten sker helt öppet, utan att någon ifrågasätter.

I en artikel avslöjar Dagens Nyheter att 250 personer arbetar som nät-troll, antagligen åt den ryska staten, i utkanten av S:t Petersburg. Deras arbetsuppgifter går i korthet ut på att fylla sociala medier, kommentarsfält och bloggar med en världsbild som ligger i linje med vad den ryska staten och Kreml vill få ut.

Detta är inget nytt. I Sverige har staten arbetat med exakt samma verksamhet under en ganska lång tid utan att någon inom statsapparaten – eller för den delen etablerad journalist – reagerat. Men för att se det måste vi först förstå vad det handlar om.

Staten vill påverka opinionen

I reportaget som Dagens Nyheter publicerar får vi en stark skildring om hur ryska staten köper människor för att utge sig för att vara någon annan på internet. På så vis sprider man propaganda under falskt flagg. Bakgrunden till detta är att statsapparaten, ytterst styrande politiker, ser ett behov av att ändra opinion i en viss fråga. Detta sker inte sällan när makten känner sig hotad, antingen av en intern fiende eller en extern. I det ryska exemplet är det framför allt väst och Nato som är fienden.

I Sverige har motsvarande fiende varit intern. Det har framför allt handlat om partiet Sverigedemokraterna som man uppfattar utmanar etablissemanget, alltså de politiker som haft makten. Men i Sverige sker den betalda opinionsbildningen mer raffinerat, istället för att be folk ha en viss åsikt mot betalning, belönar man istället de som ”tycker rätt”. På så vis ber man aldrig någon explicit att tycka en viss sak, men den som anpassar sig efter den doktrin staten vill se spridas, belönas också för detta.

Det är i grunden så begreppet ”värdegrund” myntades. Hela debatten om att Sverige måste vara mångkulturellt och tolerant har använts som ett vapen mot ett parti som uppfattas vända sig emot etablissemanget, eller makten om man så vill. Den interna fienden.

Följ pengarna och bidragen

För att förstå bilden av hur det fungerar på hemmaplan kan man ta ungdomsstyrelsen som exempel. År efter år blev SDU nekade bidrag på olika grunder, samtidigt som politiska publikationer som vänder sig emot Sverigedemokraterna till och med får statliga pengar i form av ”kulturtidskrift”.

Likadant vet jag att det fungerat när många föreningar har sökt bidrag. Man har använt nyckelord som ”mångkultur”, ”tolerans” och ”värdegrund” i sina ansökningar för att öka chanserna till bidrag. Man vet helt enkelt vad staten efterfrågar och vill betala för. På så vis kan statsmakten få ut sin doktrin, mitt framför näsan på mediekonsumenter, utan att någon reagerar.

Givetvis anpassar sig människor efter detta. Det är så karriärister fungerar. De är experter på att känna av vilka åsikter som betalar sig bäst – åsikter de sedan kämpar stenhårt för i olika medier. Hur många debattörer har inte varit engagerade i bidragsfinansierade organisationer? Listan skulle kunna göras nästan hur lång som helst.

Ett skräckexempel på hur detta fungerar hittar vi hos det kommunala bolaget Stockholm Business Region. Stolt deklarerade verkställande direktör Olle Zetterberg alldeles nyligen att de som söker bidrag av SBR för marknadsföring av evenemang i Stockholm nu måste redovisa hur ens egen organisation arbetar med genus- och jämställdhetsfrågor.

– Det har vi hittat på helt själva. Det har inte gjorts på någon order från Fi i stadshuset eller så, säger Olle Zetterberg till sajten Stockholm Direkt.

Här skulle Ryssland kunna lära av Sverige i konsten att köpa opinion. Tro mig, vi är antagligen världsbäst även i denna gren.