Så kommer skiten träffa fläkten

Faksimil från Chang Fricks hemliga mailkonto. Foto: Chang Frick / Nyheter Idag
  • Onsdag 10 Sep 2014 2014-09-10
E-post 0

HYCKLERI Nyligen avslöjade Expressen tillsammans med Researchgruppen vad politikern Christoffer Dulny har skrivit i mejl till bloggen Politiskt Inkorrekt. Idag berättar Nyheter24 att Researchgruppen kommit över någon form av databas med användare på Flashback. Nyheter Idag har tillgång till tolv tusen tipsmejl som skickats till Politiskt Inkorrekt. Det kommer att smälla.

Debatten om rätten till anonymitet är i princip död. Nyheter Idag ägs av en piratpartist och vi (Chang Frick & Jakob Bergman) ser oss som libertarianer. Det är sant att undertecknad tidigare varit medlem i Sverigedemokraterna. Det är sant att jag skrev inlägg på Politiskt Inkorrekt. Det är på den vägen jag har tolv tusen tipsmejl. Jag förstår att många personer ställer sig frågande till var jag egentligen står i detta, samt varför vi är på gång att göra det vi tänker göra.

Bakgrunden om mig och varför jag har dessa mejl

Det korta svaret är att jag är emot hyckleri. När jag växte upp var jag i princip ensam ”invandrare” i skolan. Samma personer som bad mig ”flytta tillbaka till där jag kom ifrån” kunde stå framför läraren som en ögontjänare och berätta om hur hemskt det är med rasism. Jag minns vuxna engagerade socialdemokrater som kallade mig för tattarunge. Jag minns andra, vilka idag ses som ”politiskt korrekta”, som raljerade över att jag också är en jävla jude.

Inget har förändrats. Utåt sett tar hela jävla samhället avstånd från rasism. Man sparkar på SD, som om unkna värderingar är samlat i en soppåse märkt med en blåsippa, vilken vi kan skicka till återvinningen.

När jag gick med i SD var det inte för att politiken i sig lockade (jag är i grunden liberal/libertarian), det var mer ett statement mot omgivningen. Majoriteten av människor i Sverigedemokraterna är arbetarklass. Vanliga människor som vill prata om problem de upplever i samhället. Problem de upplever att de inte får lov att prata om. Jag bryr mig inte vilka ord någon använder, jag dömer inte människor som uttrycker sig klumpigt. Ska jag förvänta mig att en grävmaskinist är medietränad? Att en lastbilschaufför använder akademiska termer när han ska beskriva sin vardag? Att en städerska lindar in sina ord när hon berättar om sin verklighet?

Idag dömer medier ut människor på löpande band som ”rasister”, för något de råkat uttrycka. En del saker människor skriver eller säger är rent ut sagt vidrigt, det håller jag helt med om. Många saker, i sin kontext, handlar samtidigt inte alls om rasism. De handlar om klass. Om människor som står utanför. Människor, vars verklighet du inte hittar i medierna. Människor som vill berätta, men inte har någon officiell plattform.

Det är där jag identifierar mig. Jag vet hur det känns att vara utanför. Det var jag som alltid var den sista att bli vald när vi skulle dela in brännbollslag i grundskolan. Det var jag som gjorde ”grupparbeten” med mig själv. Det var jag som var smutsen. För att jag valt fel föräldrar.

Idag vill samma människor kalla mig för ”rasisten”, de som tidigare ansåg att jag skulle flytta till ”det land jag kom ifrån”. Det är så man visar sitt klassförakt och samtidigt kommer undan med det. Det är så man tydligen sparkar neråt. Det är så man gör karriär.

Jag skulle kunna peka på att jag och min morsa hjälpte en irakisk familj som flytt till Sverige. Att de till och med bodde hemma hos oss, de hade ingen annanstans att ta vägen. Jag skulle kunna berätta om när jag brände det lilla sociala kapital jag hade i gymnasiet. När jag var den enda som faktiskt gjorde mig kompis med den nya killen i klassen som kom från Afghanistan. Jag skulle kunna berätta hur många historier som helst.

Men ska jag behöva skylta med det för att bevisa något? Fan heller. I verkligheten umgås jag såväl med Kent Ekeroth som med Carolina Farraj. Jag har problem med bägge personers åsikter, men hur ska jag kunna nå fram till någon av dem om jag hånar, pekar finger och beter mig som en mobbare? Eller om jag kallar den ene för rasist och den andre för extremist? Det funkar inte så.

Jag lämnade inte SD för drygt två år sedan på grund av att jag ville ta avstånd. Jag lämnade för att jag fick ett större intresse i att skriva och berätta om saker, än att pyssla med politik i ett parti som i grunden är smygsossar. Intresset fanns redan när jag skrev på bloggen Politiskt Inkorrekt. För det fick jag kritik, jag var för ”liberal” och jag skrev om sådant som vissa personer ansåg inte passade in, som när jag skrev en artikel om kärnkraft. Någon har även anklagat mig för att vara ”PK” då jag tycker att man ska respektera individers integritet och inte hänga ut människor hur som helst. Samma med människors bakgrund, det behöver faktiskt inte stå i en rubrik med stora bokstäver.

Jag har förvisso inte skrivit speciellt många saker där, men det engagemang jag hade lade jag ner. Och precis som med SD tänker jag inte ”ta avstånd” eller kasta skit mot efterträdaren Avpixlat, även om jag anser att vissa publiceringar är rent åt helvete. Det hade på sätt och vis också varit hyckleri. Världen är inte så jävla svartvit som vi får lära oss i skolan, i medierna och på debattsidorna.

Vad kommer vi att publicera och varför?

Jag vill sparka uppåt, mot dem som förtjänar det. Vi har ett nytt klassamhälle där överklass inte längre handlar om hur mycket pengar du tjänar, utan mer har kommit att gestaltas i vem som kan sätta agendan. Vem som styr vad vi pratar om. Vem som bestämmer vad som är rätt och fel i den mediala dramaturgin. Jag talar om mediefolk. Om Stockholms tullar och Södermalm.

Jag vill sparka på dem som bara bryr sig om muslimer så länge det ger klick och mer annonsintäkter. Till skillnad mot vår PR- och medieelit har jag ”på riktigt” delat hemmet med människor som flytt ett krig i Irak. Jag behöver inte gömma mig bakom påklistrade leenden och någon fin jävla värdegrund. Jag har inget att skämmas för.

Vi kommer att publicera mejl som skickats till adressen ”[email protected]”. Vi kommer inte att röja någon enskild tipsare, oavsett hur vidriga saker den personen än har gett uttryck för. Vi kommer att publicera sådant som är hyckleri. Vi kommer inte att skydda SD på något sätt heller, då hade istället vi hycklat. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, de har uttalat en nolltolerans, och det är den linjen de kommunicerar både utåt och internt. En företrädare för SD som då använder nedsättande ord om andra människor blir också en hycklare. Och likadant bedömer vi givetvis personer från andra partier än SD.

I skrivande stund har vi hittat två storys vi jobbar på. Bägge slår mot medie / PR folk. Med viss sannolikhet har vi en tredje på gång. Vi har fortfarande över 10 000 tipsmejl som vi inte hunnit titta på ännu. Vi jobbar på det också. Därav vet vi inte vad mer vi kan tänkas hitta, men beslutet är som sagt taget att vi gräver bland mejlen och jag skulle bli förvånad om vi inte hittar fler storys som vi kan bedöma värda att publicera.

Det finns även en annan aspekt. Jag har inte rört dessa mejl tidigare. De har förvisso inte skickats till en publikation med ansvarig utgivare och har således ej omfattats rent juridiskt av källskydd, men samtidigt har det varit en helig regel att sådant som är mejlat i förtroende aldrig ska röjas. Dessa regler har medier tummat på och numera helt öppet använt som en legitim metod i sitt arbete. Och det sparkades ännu mer neråt, mot bland annat Jim Olsson i Göteborg.

Det har förekommit kritik mot Researchgruppen och deras arbetsmetoder. Det har även kommit kritik mot medier som använder Researchgruppens material. Men det är också allt, det blir lite kritik och sen inget mer. Nu har man gjort en nyhet helt öppet av mejl som var skickade i förtroende, till en sida som inte omfattades av utgivningsbevis men ändå fyllde en roll av nyhetsförmedling.

Jag bryr mig inte så mycket om just Researchgruppen, jag ser inte något uppenbart hyckleri från deras sida. De har väl i någon mån ideologiska band till samhällen där det är okej att spionera på medborgare, så de lever väl som de lär. De säger att de har någon form av databas på användare som skriver anonymt på Flashback. Jag vet inte om det stämmer, eller vad de kommer att göra med databasen om det är sant. Men det är kanske lika bra att vi löper linan ut, alla ni som hållt käft när sverigedemokrater hamnat i skottgluggen på grund av tvivelaktiga metoder behöver kanske själva bli utsatta för samma sak?

Här behövs också en debatt. Folk ska ha rätt att vara anonyma på nätet. Man ska inte behöva hängas ut på offentlig skampåle för att man vill uttrycka sitt hjärtas mening, hur dum den åsikten än må vara. Men nu har vi ett sådant samhälle, om än med enkelriktad verkan. Och det är mediernas fel, det är de som i sin iver att sparka neråt också överger principer om att inte röja människors förtroende.

Min princip är enkel. Jag tror på individers frihet. Jag tror inte på att döma människor kollektivt, oavsett om du är muslim, homosexuell eller sverigedemokrat. Jag anser inte att medier ska vara en tredje statsmakt som läser dina privata mejl. Tvärtom, vill jag se ett liberalt samhälle som försvarar individer, ej särbehandlade kollektiv. Och innan vi är där kommer jag alltid försvara de grupper som är mest hatade, om det är en muslim eller sverigedemokrat kvittar.

Medierna har sått fröna.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag