”Det går inte att lugga en flintskallig. Att beskatta folk och företag sönder och samman under ofärdsår är konjunkturpolitik ställd på sitt huvud. Att sedan skissa på ett stödpaket som bara följer den vanliga, typiskt socialdemokratiska pengar-in-pengar-ut-modellen, med förluster på vägen, får en att undra om det finns någon i regeringen som kan tänka utanför sosseboxen” skriver Nyheter Idags krönikör Ilan Sadé om elkrisen.

Veckans bibelord enligt judisk tradition består i de sista styckena i Första mosebok, där berättelsen om Josef och hans bravader i Egypten som faraos rikskansler når sitt slut. Josef tolkade faraos drömmar om sju feta och sju magra kor, respektive sju feta och sju magra ax, som att det är läge att bedriva konjunkturpolitik. Samla i ladorna under de kommande sju årens goda skördar, för därefter kommer sju magra år av missväxt. Då är det bäst att spannmålsnettot går åt andra hållet, från staten till folket, menade Josef.

Och så blev det förstås. Josef kunde i rollen som faraos högra hand ta ut skatt från bönderna i form av säd som samlades i förråden under de sju goda åren, vilket förhindrade hungersnöd i Egypten under nästkommande sjuårsperiod.

Den bibliska berättelsen tycks få visst stöd i historiska och arkeologiska fynd i så måtto att det faktiskt har funnits en mäktig, icke egyptisk rikskansler med ett namn som verkar semitiskt (Bay/Beyah) i farao Siptahs hov (1190-talet före vår tideräkning). Under samma tid inleddes dessutom, intressant nog, det som har kommit att kallas för den sena bronsålderskollapsen i hela medelhavsområdet och Mellanöstern, som forskarna i dag kopplar till en klimatkatastrof i form av årtionden av torka. Egypten hade dock Nilen, med källorna i Centralafrika, till sitt förfogande.

Läs även: Sadé: Elkrisen klurigare än att vifta med en falukorv

Tiden stämmer visserligen inte med bibelns datering av Josefs tid vid makten, men många bibliska berättelser har det gemensamt att de förmodligen har friserats när det gäller tid och händelser för att passa in i ett större sammanhang då de nedtecknades, vilket inte hindrar att de bygger på vissa verkliga händelser och personer.

Emellertid behöver vi inte gå tillbaka drygt 3 200 år för att historien om Josef ska möta genklang. Det räcker att du tittar på din senaste elräkning.

Regeringen fumlar med stödåtgärderna. Nyligen kom det uppgifter om att bara administrationen av regeringens olika stödpaket kan komma att kosta runt 1,6 miljarder kronor. 1 600 000 000 kronor för att staten under ett magert år först ska plocka dig på dina pengar och sedan betala tillbaka valda delar av dem, vilket säkert kommer att baseras på en massa olika parametrar.

Det skapas ett byråkratiskt monster, samtidigt som återbetalningen bara omfattar en mindre del av statens alla extrainkomster till följd av krisen (moms, flaskhalsavgifter, Vattenfall). Under tiden åderlåts hushåll och företag på grund av elpriserna och skatterna på el, samt tvingas leva på att Ebba Busch har sagt att elstödet minsann redan har varit på plats i två och en halv månad.

Det är bara det att vi inte riktigt har märkt det än.

Läs även: Sadé: Vad skulle Jesus säga om plastpåseskatten?

Det går inte att lugga en flintskallig. Att beskatta folk och företag sönder och samman under ofärdsår är konjunkturpolitik ställd på sitt huvud. Att sedan skissa på ett stödpaket som bara följer den vanliga, typiskt socialdemokratiska pengar-in-pengar-ut-modellen, med förluster på vägen, får en att undra om det finns någon i regeringen som kan tänka utanför sosseboxen.

Jag har ett betydligt enklare förslag, som administrativt inte behöver kosta mycket och som gör omedelbar nytta för privathushållen. Slopa omedelbart momsen och energiskatten på elräkningarna från och med nu och under minst tre-fyra månader framåt! Staten har redan tagit in betydligt mer moms än budgeterat.

Den har samlat i sina lador och ska så gott det går undvika att beskatta folk under kristiden. Genom att slopa moms och energiskatt blir stödet dessutom rättvist. Den som har högst kostnad får störst sänkning, men samtidigt skapas inga konstiga incitament och det egna ansvaret för ens egna elavtal stannar hos medborgarna.

När det gäller företagen är frågan inte lika enkel, eftersom moms inte utgör någon kostnad för de flesta av dem och energiskatterna i vissa branscher är nästan obefintliga. Det är själva grundpriset på el som är tillräckligt högt för att nu orsaka uppsägningar och konkurser i stora mängder. Mitt förslag: Tänk ungefär på samma sätt som i hushållens fall genom att snabbutreda om man under en begränsad tid kan införa negativ moms på el! I stället för statsstöd skulle företagen kunna kompenseras genom avdragsrätt i momsdeklarationen baserad på deras elkostnader, under en viss övergångstid.

Visst finns det detaljer som i så fall behöver ses över. Exempelvis kan företag inom elintensiva branscher, där man sedan tidigare har tagit höjd för att elen är en betydande del av produktionskostnaden, anses bli överkompenserade. Möjligen behöver man införa någon form av korrigering för sådana faktorer. Min poäng är dock att ett system som bygger på att företag och hushåll får skattelättnader i proportion till deras elkostnader slår stödpaket och så kallade helikopterpengar alla dagar i veckan.

Krisen när det gäller energipriserna har – för att knyta an till en annan biblisk historia – stått skriven med stora bokstäver på väggen i säkert ett års tid. Politikerna i Rosenbad och i riksdagen tycks ändå inte ha ryckts upp ur sin handlingsförlamning. Efter valet borde den nya regeringen ha kunnat lösa frågorna genom snabbutredning.

Men Europeiska unionen då? Vad ska EU säga? Tja, ibland är det bättre att be om förlåtelse än tillåtelse. Handla först och utvärdera sedan.

Prissättningsmekanismerna på elmarknaden behöver ses över, vilket jag tidigare har berört. Det lär dock ta viss tid att få till reformer inom det området. Att slopa moms och införa tillfälliga skattelättnader kan däremot göras med ett penndrag.

Vår energiminister företräder ett parti som borde ha lite koll på biblisk historia. Josef hade i vart fall inte kört med omvänd konjunkturpolitik.

Läs även: Sadé: Sagan om borgen på höjden