”Sveriges regering har visserligen all rätt i världen att ta avstånd från tilltaget i Stockholm och det är allvarligt att NATO-ansökan har fastnat i limbo, men nu spårar faktiskt fjäskandet för den turkiska staten ur. Kom igen, Kristersson. Påstå inte att Sverige skulle ha agerat på precis samma sätt som Turkiet!” skriver Ilan Sadé i veckans krönika, med anledning av den vid det här laget ökända Erdogan-dockan.

Turk på burk smakar urk. Så löd ett halvfånigt rim med något oklar poäng som drog rund bland oss skitungar i Skanör på 80-talet.

Har jag nu sumpat Sveriges NATO-ansökan för gott?

Häromdagen fick den turkiska regeringen på nytt spel på grund av sådant som kan inträffa i ett land med någorlunda vittgående yttrandefrihet. Tidigare var det ett humorprogram i SVT som föranledde diplomatiska förvecklingar. Nu är det en kurdisk demonstration utanför Stockholms stadshus, under vilken en ganska realistisk docka föreställande president Erdogan hängdes upp i en stolpe. Smaklöst och uppviglande till våld så det förslår, om du frågar mig. Ett ”urk” är på sin plats.

Läs även: Sadé: Får politiker kritisera domar?

Turkiet har meddelat att talman Andreas Norléns planerade besök i Ankara skjuts på framtiden, varpå vår regering nu slår knut på sig själv för att blidka turkarna. Ulf Kristersson går längst av alla. Han menar att Sverige hade visat samma ilska som Turkiet ifall någon i utlandet hade hängt upp en docka föreställande en ledande svensk politiker.

Sveriges regering har visserligen all rätt i världen att ta avstånd från tilltaget i Stockholm och det är allvarligt att NATO-ansökan har fastnat i limbo, men nu spårar faktiskt fjäskandet för den turkiska staten ur. Kom igen, Kristersson. Påstå inte att Sverige skulle ha agerat på precis samma sätt som Turkiet! Menar du på allvar att du skulle ha ställt in ett turkiskt besök i Sverige på regeringsnivå om en docka föreställande exempelvis dig själv hade hängts upp på Taksimtorget i Istanbul av ett gäng osnutna demonstranter?

Sverige går rakt i fällan om vi låter den turkiska regeringens nycker få styra. Då kommer nämligen den här utpressningen aldrig att ta slut.

Vad Erdogan och hans styre är intresserade av är att utnyttja Sveriges önskan att komma in under NATO:s beskydd genom att pressa oss till att slå mot kurdiska organisationer, samt lämna ut turkiska regimkritiker. Genom att anse sig vara överkänslig för sådant som sägs och görs av människor som inte har det minsta med Sveriges regering att göra, kan sådant trams utnyttjas för att förmå Sverige att betala en allt högre förlikningssumma i form av uppfyllelse av Turkiets verkliga önskningar.

Läs även: Sadé: Elkrisen klurigare än att vifta med en falukorv

Problemet blir inte mindre av att Sverige, ifall vi går med på de turkiska spelreglerna, blir sårbart för vilken jeppe som helst som får för sig att kritisera president Erdogan eller den turkiska staten på ett mindre smidigt sätt. Detta alldeles oavsett om kritiken är välgrundad eller bara består i smaklösa symbolhandlingar. Ulf Kristersson och hans alltmer inställsamma utrikesminister tigger ju mer eller mindre om att få fler dockor och dåliga turkvitsar på halsen. Ett smörgåsbord har dukats upp för varenda aktivist som suktar efter strålkastarljus. Det är bara att hugga i. Turken blir purken! Garanterat!

Sverige kan inte låtsas som att yttrandefriheten inte har någon plats här och att allt som händer har något slags statlig välsignelse. Regeringen borde meddela sin turkiska motpart att Sveriges regering inte har med saken att göra, att den för all del tar avstånd från hängande dockor, att det är en fråga för rättsväsendet och inte regeringen huruvida något brott har begåtts, samt att det är dags att prata lite mer om Turkiets utpressning av Sverige. Vi kan nämligen inte vinna ett spel vars regler sätts och ständigt ändras av den nyckfulle herr Erdogan – The Sultan of Swing.

För övrigt tycker jag att Istanbul är en fantastisk stad, att turkisk kokkonst är bland det bästa som finns och att vårt barndomsrim var en smula larvigt. Liksom Kristerssons krumbukter.

Läs även: Sadé: Josef och elkrisen