Den senaste tiden har flera fall uppdagats där gangsteradvokater, som ofta företräder hela kriminella gäng eller klaner, läckt information eller på annat sett agerat olämpligt. Trots det har ingen av dessa figurer uteslutits ur Advokatsamfundet. Det är uppenbart att dagens system där Advokatsamfundet ska agera tillsynsorgan inte fungerar, skriver Mikael Strandman och Matheus Enholm, Sverigedemokraterna.

Advokater och deras samfund har givits ett stort förtroende. Advokater är de enda utomstående som häktade personer har rätt att träffa och deras samtal får inte avlyssnas.

Det allmänna har överlåtit myndighetsutövning till Advokatsamfundet som är den instans som licensierar advokater. Rätt till dessa offentliga försvarare som bekostas av staten tillkommer alla som anhållits, häktats eller är misstänkta för ett grövre brott.

Om detta system ska ha legitimitet måste samfundet ta ansvar för det förtroende som givits den. De senaste månaderna har flera fall uppdagats som bekräftar den bild som åklagare Lisa dos Santos framförde i fjol – gangsterromantik styr gängens advokater.

De uppdagade fallen visar att brottmålsadvokater, som vi tidigare förknippat med försvar av enskilda, allt oftare kommit att bli företrädare för hela klaner och gäng som livnär sig på brott. En sorts ”familjeadvokater” som ger juridiska råd och företräder dess olika medlemmar.

Omfattande utredningar och åtal gällande mycket grov brottslighet har lett till frikännande domar då dessa advokater inte alltid ser till sin klients bästa utan snarare till hur klanen som kollektiv kan komma undan på bästa sätt. Naturligtvis till svindlande höga försvarsnotor som skattebetalarna får stå för. Ofta marknadsför dessa advokater sig själva med gangsterromantik på sociala medier och med en hånfull, kaxig, attityd i rättssalen.

Nyligen har avslöjats att hemlig information läckt från förundersökningar. Advokater som hjälper sina klienter att förmedla information, till exempel gällande vittnen, riskerar att skjuta hela förundersökningar i sank. Att bryta restriktioner borde betraktas som extremt allvarligt.

Trots detta har ingen av dessa advokater uteslutits. Advokatsamfundets disciplinnämnd har i det allvarligaste fallet nöjt sig med en disciplinpåföljd då de ansett att restriktionsbrottet ”inte varit uppsåtligt”. Att en erfaren brottmålsadvokat ”råkat” bryta ett flertal gånger mot advokaternas förmodligen heligaste regel låter helt orimligt. Så orimligt att Justitiekanslern överklagat beslutet till Högsta domstolen.

Advokatsamfundet är en privaträttslig organisation som givits myndighetsutövning men som inte måste förhålla sig till den saklighet och neutralitet som en svensk myndighet måste göra. Istället bygger dess verksamhet på förtroende. Med tanke på utvecklingen, både avseende den kraftigt ökande organiserade brottsligheten och samfundets eget agerande, så måste vi ställa oss frågan om detta förtroende verkligen räcker?

De allra flesta skyddade yrkestitlar i Sverige licensieras av våra myndigheter, till exempel Socialstyrelsen (sjuksköterskor, läkare). Det är dags att vi utreder hur vi på ett bättre sätt kan skapa ett långsiktigt förtroende för advokatsamfundet, där en norsk modell med förstatligande av samfundets myndighetsutövning skulle kunna stå som förebild.