”SD och feministerna behöver varandra”

Ambjörn Hedblom är vice ordförande i Klassiskt liberala partiet. Foto: Privat
  • Torsdag 21 Aug 2014 2014-08-21
E-post 0

DEBATT Sverigedemokraterna och Feministiskt initativ behöver varandra för att locka väljare från respektive politisk flank. Det går så bra för dem att statsministern kände sig tvungen att göra ett utspel om migrationspolitiken, menar debattören Ambjörn Hedblom.

Det finns många i det här landet som tycker rätt illa om Sverigedemokraterna. Det finns även rätt många som tycker illa om Feministiskt Initiativ. Majoriteten i landet har nog svårt för båda. Trots detta lyckades båda göra fantastiska resultat i EU-valet. Även om jag personligen inte tror att FI har någon större möjlighet att komma in i riksdagen så kommer de ändå att få ett sexsiffrigt antal röster och SD kommer att göra sitt bästa riksdagsval hittills. Trots att partierna verkar hata varandra är de dock, rent valstrategiskt, varandras bästa vänner. Hade det inte varit för FI skulle SD ha mycket svårare att komma över tio procent av rösterna och utan SD hade FI tappat halva sin valplattform.

Såhär funkar det spelteoretiskt. Valet är ett spel där partier kommer med utspel, positionerar sig och påverkar varandra. Målet är att få så många röster som möjlig. Det finns antagligen ungefär femton procent röstberättigade som skulle kunna tänka sig att rösta SD och ungefär lika många som skulle kunna rösta FI. SD konkurrerar antagligen främst med M, S och möjligen KD om sina röster och FI konkurrerar med vänsterblocket, främst V och MP. Det handlar alltså om skilda målgrupper. SD:s målgrupp har som gemensam nämnare att de har svårt för Gudrun Schyman och hennes ”män är djur”-inställning medan FI:s målgrupp har mycket starkt negativa känslor om SD. Jag tror de flesta har svårt att invända mot detta. När FI går ut och kallar SD rasister och förmodade sympatisörer lägger ut bilder på hundar som bajsar på SD-valsedlar på Facebook genererar detta alltså sympati för SD inom SD:s målgrupp. SD blir glada. FI framstår som ”hårda mot rasism”, trots att det sällan är någon annan än vänsterfeminister som blandar in hudfärg i debatter. FI blir glada. Åkesson och Schyman är med andra ord, när det kommer till valstrategi, varandras bästa vänner och viktigaste resurser. I bråket mellan SD-sympatisörer och vänsterfeminister är båda vinnare. Extremisterna behöver varandra.

Antagligen är det därför Miljöpartiets språkrör i Almedalen gick ut och talade så illa om vita medelålders män att hon blev anmäld för hets mot folkgrupp. Hon vill också ha en del av SD-kakan. Samma idé går för Reinfeldts utspel om invandringens kostnader. Han vill gärna att debatten ska stå mellan moderaterna som det snälla partiet och alla andra som de antingen invandringsfientliga eller de ekonomiskt oansvariga. Utbytet mellan FI och SD är alltså så framgångsrikt att både Miljöpartiet och Sveriges statsminister kände sig tvungna att motverka det.

Vänsterfeminister eller Sverigedemokrater säger endast vid enstaka tillfällen något elakt om Liberala partiet, men när jag väl lyckats har vi fått massor av uppmärksamhet och ofta ett par nya medlemmar och sympatisörer. Inget skulle göra mig lyckligare än en sågning från Gudrun eller Jimmie. Liberala partiet vill avskaffa välfärdsstaten och införa fri invandring. Vi vill avskaffa all kvoteringslagstiftning och tycker inte att staten ska finansiera genusforskning. Vi vill avskaffa biståndet och låta människor gifta sig oavsett hur många, av vilken läggning och vilket kön de tillhör. Jag är dessutom en småfet vit man. Jag lovar att provocera, vem vill bråka med mig?

Ambjörn Hedblom
Vice ordförande, Klassiskt liberala partiet

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag