Det spelar ingen roll att Stefan Löfven och Socialdemokraterna talar om att Sverige ska ha en reglerad invandring på ”EU:s miniminivå”. Det är bara tomma ord, en dålig bluff. I handling agerar i stället Socialdemokraterna villigt medlöpare åt Miljöpartiets extrema migrationspolitik – vilket är det sista Sverige behöver just nu. I stället behövs ett nettominus, där fler asylmigranter lämnar Sverige än kommer, skriver Jimmie Åkesson och Jonas Andersson, Sverigedemokraterna.

När Migrationskommitténs bleka slutbetänkande äntligen ska skickas ut på remiss står det klart att Miljöpartiet återigen tagit migrationspolitiken som gisslan. Trots att svenska folket är mycket tydliga med att Sverige behöver begränsa den asylrelaterade invandringen kraftigt, väljer nu alltså Socialdemokraterna att agera medlöpare och gå i motsatt riktning. Vad svenska medborgare vill och vad som är bäst för Sverige spelar uppenbarligen ingen roll när makten ska säkras.

Den lilla gnista av hopp som tändes när statsminister Löfven sent omsider äntligen verkade ha insett kopplingen mellan migration, bristfällig integration och ökande kriminalitet, har nu släckts abrupt.

Socialdemokraternas tidigare tal om en mer restriktiv migrationspolitik var från början till slut en enda stor bluff i syfte att få bort frågan från bordet. Ett tafatt mediokert försök att lura i svenska folket att det någonstans vuxit fram insikter som ligger i linje med vad som kan betecknas som sunt rationellt tänkande.

Att i läge när välfärden krackelerar och brottsligheten eskalerar öka på den asylrelaterade invandringen fastställer en gång för alla det vi har misstänkt länge: regeringen har uppenbarligen inte lärt sig någonting.

Gräddfilen för en grupp som till största del består av afghanska män med oklar identitet skall breddas, så att den mer liknar den amnesti som Miljöpartiet, Vänstern och Centern velat ha. Ett typexempel på hur illa det kan gå när beslutanderätten lämnas över till ett litet grönt migrationsextremt parti.

Det är lätt att se Socialdemokraterna som enbart en dörrmatta för ett parti som bygger politik på utopiska fantasier. Samtidigt kommer historieskrivningen att utgå från vilka beslut man tog, och inte vilken retorik man använde under mellanvalsåren.

Fakta är att även Socialdemokraterna uppenbarligen vill detta. Det är som att 2015 inte fanns, och som att allt kaos som följt i dess spår raderats från vänsterliberalernas kollektiva minne.

Det är ett privilegium som tillfaller välbärgade politiker som sitter säkert, att sudda ut och nonchalera. För äldre, sjuka, arbetslösa och andra med behov av stöd finns inte den möjligheten. Inte heller för tonårskillar som rånas och förnedras, för kvinnor som utsätts för sexuellt våld, eller för de tiotusentals skötsamma utrikesfödda som lever i skräck i utanförskapsområden som tagits över av klaner och gängkriminella.

De tvingas leva med konsekvenserna av den politik som Stefan Löfven och hans rödgröna stödtrupper ställt till med. Det är de mest utsatta som får ta smällen och möta den hårda kalla verkligheten när kommuner skär ner på välfärden och grova våldsbrottslingar tar över gator och torg.

Det är Sverigedemokraternas löfte att vi aldrig kommer att acceptera detta. Vad Sverige behöver är mindre asylrelaterad invandring, inte mer. Vad svenska medborgare måste få är mer trygghet och välfärd, inte mindre. Vi måste ta de tuffa beslut som krävs för att minska pullfaktorerna till ett minimum, och minska Sveriges attraktionskraft hos människosmugglare och lycksökare till noll.

Sverige behöver avsevärt mindre asylinvandring, inte mer. Vi måste få ett nettominus, inflödet måste minska samtidigt som fler utvisningar verkställs.

Vi har konkreta förslag för hur Sverige offensivt kan positionera sig och se till att EU:s miniminivå inte bara blir tomma ord, utan en faktisk verklighet. Minskade möjligheter till anhöriginvandring, kraftigt skärpta försörjningskrav för anhöriga inom alla kategorier, krav på obligatoriska privata sjukförsäkringar, kvalificering till välfärden – men även mer grundläggande krav som principen om att söka asyl i första säkra land. Det är så vi säkrar tryggheten och bygger ett starkare Sverige från grunden.

Att låta Miljöpartiet hålla i taktpinnen innebär dock en politik som gör just detta – går i helt motsatt riktning. I varje del av beslutsprocessen kommer vårt parti möta denna ansvarslöshet med kraft. Inte ett steg, inte en millimeter ska dessa förslag föras framåt utan motstånd. Det får räcka nu.