Att hålla vårdpersonalen friska från corona kan vara avgörande för om vi ska kunna hantera det som vi nu står inför. Samtidigt saknas det både skyddsutrustning och tydliga och kunskapsbaserade, och framförallt bindande, regler för personalens skyddsutrustning när coronapatienter vårdas. Vårdens hjältar gör allt de kan för att rädda så många de kan från att dö i corona. Nu måste vi göra det vi kan för att skydda dem, skriver Jimmie Åkesson och Per Ramhorn, SD.

I det allvarliga läge Sverige befinner sig i, är det just nu många som kämpar för att hålla landet på fötter. Inte minst är det Sveriges vårdpersonal som står i det absoluta centrumet av stormen som sveper över Sverige.

Under en pågående pandemi av ett potentiellt dödligt virus är det alla de som arbetar inom vården för att hjälpa de människor som har insjuknat, som också är de som tar de absolut största riskerna för sin egen hälsa. Med facit i hand är de inget annat än vår tids hjältar.

I händelse av smittspridning finns det alltid en risk för personalen, men dessa risker ska inte göras större än vad som är nödvändigt och ska framför allt inte anpassas efter en undermålig beredskap när det gäller skyddsutrustning. Så ser det dock inte ut i dagsläget.

Allt eftersom att krisen intensifierats de senaste veckorna har den skriande bristen på skyddsutrustning inom vården blivit alltmer uppenbar. Det har på flera håll inte varit ovanligt för personalen inom sjukvården att få olika budskap om vilka rutiner som gäller vid behandling av COVID-19-patienter, och till och med om hur skyddsutrustning ska användas. Detta har av naturliga skäl bidragit till en stark oro och osäkerhet hos vårdpersonalen.

Det finns anledning att misstänka att dessa direktiv grundar sig i och har anpassats efter tillgången på utrustning. Faktum är att vi inte vet hur pass stor tillgången av skyddsutrustning inom vården är, då de uppgifterna har sekretessbelagts. Det vi däremot vet är att Sverige för bara några decennier sedan hade ett beredskapslager med över 7 miljoner skyddsmasker, men som brändes upp då dessa betraktades som ”överflödiga”. Och nu står vi här.

För närvarande rapporteras det att minst 5 vårdanställda intensivvårdas i Sverige, och i Italien har minst 40 läkare avlidit till följd av smittan. Vårdpersonalen tar en enorm risk samtidigt som de gör en helt fundamental insats för samhällets hantering av krisen.

Då är det vårt ansvar som beslutsfattare att säkerställa att dessa risker minimeras i så hög utsträckning som möjligt. Vi måste helt enkelt göra mer för att skydda personalen och drastiskt minska de risker de utsätts för i sitt livsviktiga arbete.

Sverige behöver enhetliga och kunskapsbaserade riktlinjer som är bindande för vårdgivarna. Dessa ska utgå från att skydda personalen, för att säkerställa att de har de absolut bästa förutsättningarna för att uthålligt vara spjutspetsen i den samhällskris vi går igenom. Detta är även något som 17 infektionsspecialister och läkarföreträdare kunde påtala behovet av i DN Debatt under gårdagen.

Vi vill därför uppmana regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att utfärda nationella föreskrifter för vilka hygienrutiner som bör användas vid behandling av COVID-19-patienter. Dessa föreskrifter ska syfta till att skydda personalen i enlighet med den evidens vi känner till om sjukdomen och hur den smittar.

Föreskrifterna ska vara bindande och helt oberoende av tillgången på skyddsutrustning. Arbetet med att öka tillgången bör intensifieras för att säkerställa att kapaciteten i vården ökar, men vi får aldrig kompromissa med säkerheten för de som ska utföra vården.

Därefter är det regeringens ansvar att tillse att vårdgivarna får tillgång till de kvantiteter av skyddsutrustning som krävs. Vi är beredda att samarbeta med regeringen och bidra med varje lagstiftningsåtgärd som är nödvändig för att öka produktionen och leveranserna av skyddsutrustning till hjältarna inom vården.

När vi ser hur en stor andel av de smittade i Europas mest utsatta länder är sjukvårdspersonal måste vi se till att ta höjd för vårdpersonalens säkerhet, och i dessa tider måste vi ta det säkra före det osäkra. Vi har inte råd att chansa.