Sexbluffen på strippklubben – så lurar Privé sina gäster
STOCKHOLM På strippklubben Privé i Stockholm blir du erbjuden sex mot betalning, men du får aldrig valuta för pengarna. Du betalar för en show, bara inte den show du förväntat dig.
I Aftonbladets och Viafrees webbteveprogram 200 sekunder besökte ett par journalister strippklubbarna Privé och Kino i Stockholm där de med dold kamera kunde dokumentera hur de erbjöds att betala för sexuella tjänster. I Aftonbladets morgon-tv fick Privés ägare Michael Badelt svara Robert Aschberg om vad som händer i ”nakenrummet” och vad ”sprutgaranti” innebär. I en uppföljande artikel i Aftonbladet intervjuas ”Saga” som berättar att inte bara hon, utan alla strippor på Privé, tvingats sälja sex. Hon nämner ”dildoshow” och ”orgasmgaranti”.
– Hon ljuger, säger Elena, en strippa som jobbar på Privé, till Nyheter Idag angående ”Sagas” uttalanden, och fortsätter:
– Den dag man gör det gästen ber om är man i fel bransch. Vi är strippor, inte horor.
Elena förklarar att det inte förekommer sexköp på Privé. Istället är allt ett väl inövat skådespel.
– Vi får erbjuda dem att köpa sex, men vi gör ingenting. Det är bara ett sätt att lura gästerna på. Vi säger typ ”vi kommer att göra allt du vill, hur du vill” så betalar de, och så händer ingenting. Och om de blir jobbiga så blir de utslängda. Vi har två vakter varje kväll.
Vad händer i nakenrummet?
– Ingenting. Alltså, när vi går in pratar vi med gästen och han betalar, det brukar ingå en alkoholfri champagne också, gästen ligger på mage, vi lägger en handduk ovanpå honom. Han är inte naken, han har kalsongerna på. Jag masserar honom i en halvtimme, sedan trycker jag på en knapp och då kommer en manager och försöker sälja in nästa rum, för det kommer inte att hända något här.
– Kunden ska gå vidare. Sedan betalar han 25 000, och det är samma sak igen. Fast vi byter rum, och jag måste babbla bort tiden, du vet ”vänta lite, jag känner mig inte redo”, men det händer ingenting.
Blir inte folk arga?
– De brukar vara utländska turister, sällan det är svenskar. När de är från Sverige säger managern till dem ”du vet att du får inte köpa sex. Vi får sälja till dig, men du kan inte gå någonstans och klaga på det. Då är det du som åker fast” så ingen anmäler klubben.
Som nyanställd på Privé får man genomgå utbildning där man lär sig om sexköpslagen och hur man skall lura gästerna. Elena berättar att en manager har sagt att kunderna tror att de köper ett samtycke, så det är okej att lura dem. Det är även managerns uppgift att pressa kunderna på pengar.
– Det är de som säljer in oss, för vi måste alltid leka oskyldiga och att vi inte vill ta betalt, men att klubben vill det, och då kommer hon som ”den elaka” och tar betalt. Hon får 10 procent av vad alla tjejer tjänar varje kväll. Så hon tjänar väldigt bra pengar. En helg kan det vara tjugo tjejer där. En måndag kanske bara två eller tre.
Elena förklarar att strippklubbarna i Stockholm tillämpar ett provisionssystem där strippan får 20 procent av försäljningsvärdet på allt. Så den strippa som lyckas sälja in vip-rummet med jacuzzi för 25 000 kronor får själv 5000 kronor. Resten går till klubben.
– Folk har så mycket pengar, så de är inte rädda att spendera femtio tusen på ingenting. Det är sant. Man tror det inte förrän man är där. I början, när managern sade att en flaska champagne kostade sex tusen kronor, tänkte jag sex tusen, men den är alkoholfri? Hon svarade att ”äh, de vet inte det”. Så då försökte jag sälja för sex tusen kronor, och de sade bara ”jaha, sex tusen, okej” och sen frågade managern ”vill du ha en ostbricka” ja, fem tusen till. Jag tänkte, hur mycket pengar har de egentligen?
Elena nämner i sammanhanget att hon en gång hade en bög som kund.
– Han ville prata, och då betalade han väldigt mycket. Han ville prata och ingen lyssnade på honom, så vi pratade hela natten, men han ville inte ha någon tjej, han ville bara prata ut. Jag var som en psykolog, typ. Men det är dyrt, fnissar hon.
På Privé betalar gästerna 600 kronor i inträde, eller 1500 om man vill att en lap dance ska ingå. Baren är utöver folköl helt alkoholfri, men priserna är väl tilltagna.
– En folköl kostar 120 spänn, alkoholfri champagne sex tusen, en drink till tjejen 1200 kr, ett glas vin för 500. De har också något som smakar whisky, men det är inte det. Det kostar också 500.
– De säger till gästen att de gör en lite svagare drink eftersom gästen inte behöver mer, men det är bara cola med lite whiskysmak.
Märker de inte att det är alkoholfritt?
– De som vill dricka är alltid packade, de fattar ingenting. Vanligt folk fattar att det är folköl, men de dricker det ändå.
Elena har läst vad som stått i Aftonbladet och är förvånad över de siffror som uppgetts angående företagens vinster.
– Jag blev väldigt förvånad över uppgifter om att Kino skulle tjäna 19 miljoner och Privé 6,5 miljoner. Det stämmer inte. Alla vet att Kino har färre gäster än Privé. Tjejerna på Kino tjänar mindre än tjejerna på Privé. Alla vet det. Privé håller högre klass, så de tjänar mer pengar. Några tjejer tjänade mer än 600 000 kronor på ett år, och det är alltså max 20 procent av vad klubben har dragit in. Och det är 60 tjejer som jobbar där.
Privé ägs av företaget Midoliba AB, och av deras årsredovisning för 2016 framgår att de haft i genomsnitt 25 tjejer anställda under året, men Elena menar att det är nonsens. Enligt henne har det alltid handlat om 50–60 tjejer som arbetat där.
Ägare till Midoliba AB är Michael Badelt. Han har uppgett för Aftonbladet att han inte varit på klubben på två år och att han därför har begränsad insyn i vad som pågår där. Elena kan delvis bekräfta påståendet.
– Chefen är aldrig på klubben, han är utomlands. Det finns en kamera, han kollar via kameran, utomlands, i Thailand eller var som helst. Ibland ringer han, och säger till exempel att ”den här tjejen, hon sitter inte rakt, säg till henne” så kommer managern och säger ”Micke ser det på kameran, så vänd dig om och kolla mot kameran istället.”
Nyheter Idag har i flera dagar sökt Privé för en kommentar, utan framgång. Namnet Elena är fingerat.
Läs mer: Att strippa på Privé – ”Det känns som att de äger en”
