LYSEKIL Den 72-åriga kvinnan skar upp sin svårt sjuke makes handled och sedan sin egen. Hon överlevde dock och i början av veckan åtalades hon för mord. – Det var en helt humanitär insats, säger hon själv. – Han ville leva, säger andra inblandade. Och när polisen började utreda saken fann de att kvinnan gjort ett liknande försök bara några veckor tidigare. Detta hade sjukhuset aldrig polisanmält, och kommunens polisanmälan ignorerades.

I början av april kom hemtjänsten som vanligt hem till det äldre paret tidigt på morgonen. Ingen svarade när de ringde på dörren och ingen mötte dem i hallen när de tog sig in med sin egen nyckel. Istället hittades bägge makar i sina sängar med handlederna uppskurna. Mannen var död, men kvinnan levde fortfarande. Nu står hon åtalad för mord. Själv hävdar hon att det var en humanitär gärning.

På ytan påminner händelsen om de två andra fallen av misstänkta barmhärtighetsmord som inträffat i år, i Skåne och Ångermanland, men här finns flera saker som står ut. Det handlar dels om sjukhusets och Polisens agerande, dels om motivet till gärningen, som inte alls är lika tydligt i detta fall.

Läs mer: Du äger inte ditt eget liv – förbudet mot aktiv dödshjälp leder till tragedier

Enligt hustrun låg maken i sängen när hustrun tog en av sina gamla fiskrensarknivar och skar tvärs över hans vänstra handled. Han gav inte ifrån sig något ljud. ”Han var beredd på det”, förklarar hustrun. Sedan väntade hon på att han skulle dö. Hon såg till honom några gånger medan hon tittade på Keno. Hon hade tre rätt och vann fem kronor. När hon märkte att hon var död lade hon sig i sin egen säng och skar i sin egen handled.

På köksbordet låg ett kortfattad avskedsbrev: ”Vi valde Dalskogen [en begravningsplats] istället för Lyse [vårdboendet Lysekilshemmet]” där hustrun sedan lagt till en kommentar om att ingen skall tillåtas lida som hennes make lidit, och uppmanar sjukvården att inte låta personalens problem gå ut över brukarna.

Hon vaknade till när ambulanspersonal tog hand om henne och uttryckte då en önskan om att de skulle låtit henne dö.

Inte första gången – men sjukhuset vidtog inga åtgärder

Bara en knapp månad innan mordet och självmordsförsöket hade hemtjänsten hittat paret medvetslösa efter att ha överdoserat lugnande medicin. De lades in på Norra Älvsborgs länssjukhus, NÄL, där de tillbringade en vecka. Vad maken skall ha sagt under denna tid på sjukhuset är motsägelsefullt. Han skall ha växlat mellan att å ena sidan säga att de hade planerat att ta livet av sig tillsammans, och å andra sidan att han ville fortsätta leva och att han aldrig skulle ta annan medicin än den som fanns i hans dosförpackningar från apoteket. En läkare uppger också att mannen sagt att han blivit tvingad att ta den extra medicinen. Samtidigt rapporterar en annan ur personalen att han sagt att han inte blev tvingad.

En undersköterska som träffade paret på morgonen innan mord-/självmordsförsöket berättar att maken då skall ha sagt att hustrun hotat honom med kniv natten innan. Inget mer sades dock om detta vid tillfället och ingen tycks ha följt upp det.

Trots att paret inkommit till sjukhuset som ett misstänkt fall av mord- och självmordsförsök gjordes aldrig någon polisanmälan. Personer inom kommunen som var i kontakt med polis berättar i förhör att de inte fick göra en anmälan från kommunens sida, utan att detta måste göras från sjukhuset.

I början av juli rapporterade P4 Väst att NU-sjukvården skulle utreda vad som hänt för att se om det begåtts några fel. Polischefen Jesper Rieck sade samtidigt att en anmälan om tjänstefel upprättats mot den polis som vägrade ta emot kommunens anmälan, då en polis enligt lagen är skyldig att ta emot en anmälan oavsett vem som lämnar den.

Efter makens död i början av april inkom ett tips till Polisen. Tipsaren var en kvinna som arbetade inom sjukvården och hade varit på plats när paret kom till NÄL. Hon var kritisk till att ingen polisanmälan gjorts trots att hon påtalat detta för sina chefer som inte ville lyssna på henne. Av rädsla att mista sitt arbete ville hon inte ställa upp med namn eller medverka i utredningen.

Den anonyma tipserskan uppmanade Polisen att tala med avdelningscheferna om varför inget hände, men något sådant förhör ingår inte i förundersökningsprotokollet. Nyheter Idag har utan framgång sökt avdelningscheferna.

Skickades hem trots varning från läkare

Efter en vecka fick paret återvända hem trots att flera inblandade tyckte att det var en dålig idé. I det hårt maskade förundersökningsprotokollet framgår inte vem som fattade beslutet, men en omskriven psykiater som tidigare varit i hetluften för att ha skickat hem en patient som strax därpå gjorde ett allvarligt försök att ta livet av sig gjorde en bedömning av hustrun och kom fram till att hon inte var självmordsbenägen.

En deltagare i ett skype-möte som handlade om hemgången uppger att en läkare som också deltog i mötet var upprörd och sade att ”vi kan inte sitta här och säga att det inte är några problem, ni berättar om alla problem som är runt [makens] [maskat] och ni har också försökt avsluta era liv med hjälp av mediciner. Då kan vi inte sitta här och prata om att det inte är några problem.” Men ingen från ”[maskat]” skall ha nappat på detta. Det är svårt att säga vad som döljer sig bakom maskningen i förhöret, men det tycks vara någon eller några högre upp i beslutskedjan.

En person ur ambulanspersonalen som tog hand om hustrun efter mordet på maken berättar att han var bekant med det tidigare självmordsförsöket och tycker att det är konstigt att man inte undersökte den saken mer. Han säger att han bara har väntat på att det skulle hända något nytt ända sedan den första händelsen.

Uppger att det finns filmbevis för misskötsel

Den nu döde mannen var 77 år gammal vid tiden för sin död. Paret skulle ha firat sin 50:e bröllopsdag till sommaren. Han var multisjuk och rullstolsbunden och vistades nästan enbart hemma. Paret hade inga barn eller nära vänner som var kvar i livet, och en av grannarna beskriver dem som bittra människor.

Det framgår också i utredningen att paret haft många klagomål mot vissa av sjuksköterskorna inom hemsjukvården men att de varit nöjda med läkare och hemtjänsten. Efter det första självmordsförsöket efterlämnades ett avskedsbrev där hustrun skrev att det var några av sjuksköterskorna som förstört makens liv, och att hon filmat dem med hemlig kamera och att filmen skall visas på teve när de är döda. Detta har sannolikt att göra med kontakter med GT som hon i förhör uppger sig ha haft. Hon säger att GT bland annat varit i deras hem och filmat.

Hon upplyser också i brevet om att Olof Palme var riktigt bra på att dansa, både vals och tryckare.

Paret sände ut motstridiga signaler om huruvida mannen skulle stanna hemma eller beredas plats på ett annat boende. Ibland uppgav hustrun att hon behövde avlastning och ville ha hjälp med att hitta en plats åt maken, för att sedan ändra sig och avsäga sig insatserna. Framför allt gällde det äldreboendet Lysekilshemmet som de ville undvika då de var av uppfattningen att personalen ”var stygga” mot åldringarna där. Att inte alla uppskattar Lysekilshemmet framgår av en GT-artikel som belyser de nedskärningar som gjorts.

– De är för få som jobbar här, det påverkar mig och de andra. Jag mår sämre och det finns ingen lust kvar till något. Personalen har bara tid att mata oss, inte för något annat, säger Ulf Oskarsson, 62, som bott på hemmet i två år, till GT.

Det är även uppenbart att hustrun var väldigt trött den sista tiden för mordet och att hon på grund av makens problem inte själv fick sova ordentligt om nätterna. Hon berättar i förhör att hon tycker om att virka täcken; all övrig tid gick åt till att ta hand om maken.

Rättegången är planerad att starta den 19 augusti.