”Ska vi ha public service ska det vara smalt”

Ilan Sade vill banta budgeten för public service.-företagen.
  • Måndag 13 nov 2017 2017-11-13
E-post 2478

DEBATT Låt oss göra public service till en valfråga, skriver Ilan Sadé, partiledare i Medborgerlig samling. Han är kritisk till förslaget om att låta de statliga mediejättarna finansieras med skattemedel och föreslår en minskning av public service-företagens budget.

DEBATT av Ilan Sade

Det här är en debattartikel. Åsikter som uttrycks i den här texten behöver inte nödvändigtvis representera Nyheter Idag.

Ilan Sadé är partiledare i Medborgerlig Samling. Han äger även företaget Publicism NITEK AB, det bolag som står bakom Nyheter Idag.

Parlamentariska public service-kommittén har kommit med sitt förslag, innebärande att en ny skatt ska införas som sammanlagt beräknas dra in 8,5 miljarder kronor för att finansiera den allt mer ifrågasatta statstelevisionen, statsradion och den så kallade Utbildningsradion.

Skatten föreslås uppgå till en procent på alla förvärvsinkomster upp till 2,127 gånger inkomstbasbeloppet, det vill säga, med dagens siffror, en procent på allt man tjänar upp till 130 810,50 kr. De flesta heltidsarbetande kommer alltså att tvingas betala en extra årlig skatt på 1 308 kr, med justering beroende på basbeloppets förändring över tid.

Att licensavgiften grundad på innehav av TV-mottagare är en hopplöst föråldrad lösning förstår väl alla och envar. Då återstår i princip två olika modeller om man vill behålla public service: antingen statligt ägda kommersiella sändningsmedia som får finansiera sig själva, eller någon form av skattefinansiering.

Nyckelfrasen ovan är ”om man vill behålla public service”. Kommittén som utrett saken har nämligen utgått från att verksamheten ska fortsätta med ungefär samma omfång som i dag. Det leder till att 8,5 miljarder måste hämtas in. Emellertid är det inte bara licensavgiften kopplad till innehav av viss teknisk utrustning som är föråldrad, utan även den statliga programverksamhetens midjemått.

Folkets medievanor förändras stegvis, i riktning mot egna val på en enorm marknad. Teknikens utveckling gör att statlig TV och radio knappast kan återfå sin dominanta ställning. Vi kommer heller inte att bli helt beroende av några få kommersiella kanaler ifall staten drar sig tillbaka helt eller delvis. Dessa ändrade förhållanden borde public service-kommittén ha beaktat. Nu verkar det tvärtom som att utredningen lika gärna kunde ha genomförts för 20 år sedan.

Ska vi då ha statligt ägda sändningsmedia? Vissa delar av verksamheten inom public service har absolut ett skyddsvärde, såsom nyheter, seriösa dokumentärer och sändning av klassisk kultur till en förhållandevis bred publik. Låt därför dessa verksamheter fortsätta och budgetera för det, inte för en massa annat. Kostnaderna skulle sannolikt kunna minskas med två tredjedelar, om man utgår från dagens kostnadsfördelning mellan olika bolag och programkategorier.

Nästa fråga blir hur finansieringen ska ske. Kommersiella media i statlig ägo är inte ett vinnande koncept, allra minst om uppdraget är att hålla sig till nyheter, samhällsinformation, dokumentärer och högkultur. Eftersom licenssystemet är föråldrat återstår skattefinansiering. Med ett ordentligt avsmalnat uppdrag kan dock, såsom har nämnts ovan, kostnaderna lätt minskas med uppskattningsvis två tredjedelar och på intäktssidan skulle sponsring kunna göra ett och annat.

Slutsatsen blir att en smal, skattefinansierad TV-kanal och ett par dito radiokanaler är ett rimligt omfång för verksamheten. Några 8,5 miljarder i skattehöjning ska det inte vara fråga om, utan vi bör klara detta med högst tre miljarder i tillskott. Skatten skulle då uppgå till ca 450 kr per person och år, om samma finansieringsmodell som kommittén har föreslagit ska användas.

Förutsättningen för att vi över huvud taget ska ha skattefinansierad public service är givetvis att saklighet och opartiskhet blir ledstjärnor på riktigt. Vänstervridningen och identitetspolitiken måste bort. Ett medel som borde användas är att öka granskningsnämndens tyngd genom att alla fällningar ska innebära sanktionsavgifter. Inom det pressetiska systemet, som bygger på frivillig anslutning,
finns sådana sanktionsavgifter. Samma sak borde förstås gälla för public service.

Först när det börjar svida ekonomiskt kan en institution som granskningsnämnden ha någon verklig betydelse.

Samtliga åtta riksdagspartier föreslår nu en skattehöjning på 8,5 miljarder kronor för att fortsätta att pumpa in pengar i SVT, SR och UR med dagens omfång. Mot detta ställer jag det modesta förslaget enligt ovan, förenat med en tuffare granskningsnämnd. Låt oss göra public service till en valfråga.

Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag