KRÖNIKA Statens institutioner förutsätter en viss form av socialisering för att kunna fungera. Det är en av flera anledningar till varför Markus Allard, partiledare för Örebropartiet och medarbetare på Nyheter Idag, tycker att Sverige bör rikta in sig på assimileringspolitik istället för en liberal integrationspolitik som bejakar olikheter. 

En man ställer sig och häcklar de som demonstrerar emot gruppvåldtäkten i Fittja. Inte nog med det, han stoltserar dessutom med att han ska ha varit med och bevittnat det hela. Detta utan att oroa sig för att bli betraktad som social paria.

LÄS ÄVEN: Se filmen när Fittja-männen hånar demonstranterna: ”Jag såg, ja” ”Gå hem och gråt” ”Kvinnan är en knarkare”

Det är ännu en fingervisning om att samhället har misslyckats med att socialisera vissa medborgare. Jag har svårt att se att en känd medial figur som anklagas för våldtäkt skulle ha ställt sig på ett torg och gastat om att ”hon var en knarkare” och ”gå hem och gråt”. Eller att en tungt kriminell person, uppvuxen med svenska värderingar, skulle göra det. Man gör inte så, men även om de skulle göra så skulle de bli socialt isolerade av vänner och familj.

Trots att staten uppenbarligen inte längre förmår socialisera samtliga medborgare så bedrivs fortfarande dess institutioner som om så skulle vara fallet.

Rehabiliteringsorienterade åtgärder, via socialtjänst, ungdomsanstalter och fängelser, bedrivs för att det är effektivt, men fungerar inte under vilka förutsättningar som helst.  Åtgärderna förutsätter en viss kulturell – ideologisk – homogenitet sett till moral och värderingar. Så är fallet med de flesta statliga institutioner, i princip all statlig makt kräver en ideologisk acceptans. Du kan inte ha en välfärdsstat om inte folket är av idén om att det är djupt moraliskt förkastligt att utnyttja, fuska och glida ovanpå. Man gör inte så.

LÄS ÄVEN: Bedrägeri mot försäkringskassan ökade med 68 procent

För att socialisera någon, till att exempelvis sluta begå brott, måste individen vilja bli socialiserad. Om inte individen vill bli en laglydig suedibanan så får man helt enkelt ta och tvinga den eller ta bort den från samhället.

Det sistnämnda är där Sverige halkat efter. Vi bedriver inte längre assimileringspolitik, såsom vi gjort under de århundraden av kulturmord då vi genom historiens materiella processer centraliserade såväl statsmakt som folk, från lokala lojaliteter till nationell sådan. Istället bedriver vi en politik som inte bara ”gillar olika”, den fullkomligt dyrkar olika. Vi låter inte bara islamister bedriva skolor i det här landet, vi understödjer det dessutom med skattemedel. Som om vi inte har nog med problem att socialisera individer som gått i kommunala skolan.

Jag hatar olika. Jag vill att alla i det här samhället ska leva som jämlikar efter samma samhällskontrakt, med lika rättigheter och med lika skyldigheter. Annars är det svårt att ha ett samhällskontrakt.

Händelsen vid demonstrationen i Fittja är bara en liten del i en större helhet som påminner om behovet av att sluta upp med nuvarande olikhetshyllande integrationspolitik som inte förmår ta tjuren vid hornen. Det är liberalt dravel och uppenbarligen samhällsfarligt. Sverige måste börja bedriva assimileringspolitik igen.

Tills dess kommer nog vissa av statens institutioner att behöva bli såväl mer flexibla, som hårda, i många av sina åtgärder.

LYSSNA OCKSÅ PÅ MARKUS OCH MALCOMS PODCAST OM ÄMNET: Behovet av assimilering och institutionell flexibilitet

Mer av Allard:

Från klass till klan – Politikernas nya hopp?

Sänk lönerna för politikerna och chefstjänstemännen!