Stefan Löfven höll tal på ett sossemöte i Gamla Stan i Stockholm. Och det var precis så ”sossigt” som det bara kan bli. Nyheter Idags utsände var på plats för att dokumentera budskapet till de egna partimedlemmarna där medelåldern låg någonstans mellan 65 och döden.

Man får slå några gånger med pinnsvetsen innan ljusbågen drar igång och gnistorna sprakar, det vet Stefan Löfven om. Samma taktik använde han under tisdagskvällen för att tända publiken när han radade upp reformer och slagord om vartannat. Efter några väl valda politiska utspel kom så den första applåden.

Frälsningen låg i luften

Det kunde varit ett frikyrkomöte. Framför mikrofonstativet stod ett bord, ungefär som ett altare. På bordet fanns ett utmejslat huvud i sten på vad jag tror är en socialist som är viktig att minnas. Då och då under Stefan Löfvens tal kunde jag höra en dam säga ”tack”, efter att Löfven avfyrat en one-liner eller poängterat någon del i välfärden som behöver förbättras. På frikorkymötena säger de ”halleluja”, men i sak betyder det ungefär samma. Man håller med prästen, eller i det här fallet – Stefan Löfven.

Men Löfven är ingen riktig pastor. Det var däremot den tyske prästen Dietrich Bonhoeffer, vars dikter Löfven valde att läsa upp.

– Optimismen är till sitt väsen inte en åsikt om den aktuella situationen, utan en livskraft. En kraft att hoppas där andra resignerar, en kraft att bära bakslag, en kraft som inte släpper ifrån sig framtiden till pessimisten, utan tar den i anspråk för hoppet, högläste Löfven genom en högtalaranläggning.

Löfven berättade passionerat om att välfärden ska stärkas, nya jobb för ungdomar och bättre villkor för pensionärer. Budskapet var inte helt olikt vad som står att läsa i Uppenbarelseboken om en ny himmel och en ny jord – men här är det främst en ny A-kassereform och en ny regering som adresseras, även om skillnaden kan tyckas hårfin för sossepubliken.

Vi är alla jämlika i Stefans ögon

En detalj jag noterade var begreppet ”jämlikhet”. Och att ordet jämställdhet inte yttrades en enda gång, trots att Löfven uppehöll sig ganska länge vid ämnet. Det är i mina öron en markering mot vänstersossar och feminister men samtidigt en signal till arbetarklassen. Men det vi främst ska komma ihåg är att vi är alla jämlikar i Guds… förlåt, Stefans ögon. Och arbetslösheten är den värsta farsoten som såväl gamla som unga ska frälsas ifrån.

– Jag har satt ett tufft mål och det är att ha EUs lägsta arbetslöshet 2020, och då säger Reinfeldt till mig att ett sådant mål kan man inte sätta, och då säger jag att man inte bara kan, man ska, förkunnade Löfven.

Snickaren är idag svetsare

Jesus, som själv var snickare och arbetarklass, förordade också den smala vägen. Prövningarnas väg till fullkomlighet. Det är ett budskap som går hem, såväl i pingstkyrkan som i socialdemokraternas gråa lokaler. Och publiken nickade instämmande, frälsning är i annalkande.

Jag tror vår nästa statsminister kommer att heta Stefan. Inte för att Sverige plötsligt är frikyrkligt, ty då hade namnet på vår nästa överstepräst troligen varit Göran. Förklaringen hittar vi denna gången hos Fredrik Reinfeldt och hans avsaknad av patos. När Fredrik förkunnar sin politik är det tekniska siffror, det är budord om stramt leverne och sänkta skatter. Det är byråkraten som talar. Trots Fredriks tio budord i boken Det sovande folket kommer antagligen Fredrik, precis som Moses, aldrig nå det förlovade landet.

Stefan däremot, är snart där.