Strandhälls attack på Arpi: ”Yxhögern”
Annika Strandhäll (S) och Henrik Arnstad kallar skribenten Ivar Arpi för ”yxhöger” och anklagar honom för att hylla ”en nazitysk” efter att han skrivit instämmande om en essä av den konservativa tyska författaren Ernst Jünger på Twitter. Men Arpi får stöd från vänsterprofiler, som menar att Jüngers text är antifascistisk, och att vissa letar ”efter varje möjlighet att slå Arpi i skallen med enstaka citat”.
På torsdagen trendade begreppet ”Yxhögern” på Twitter, tillsammans med namnen Ivar Arpi, Henrik Arnstad och Ernst Jünger. Det hela börjar med att skribenten och poddaren Ivar Arpi skriver en tweet som hänvisar till den konservativa tyska författaren Ernst Jünger.
Hemmets trygghet garanteras ytterst av fadern som, flankerad av sina söner, möter angriparen på tröskeln med yxa i hand. Ett folk som glömmer av det är lätta att kuva.
Tror Ernst Jünger hade helt rätt i det.
— Ivar Arpi (@Ivarpi) September 22, 2021
Arpis inlägg re-tweetas av tidigare socialminister Annika Strandhäll (S), med tillägget ”Ivar Arpi och yxhögern”.
Ivar Arpi och yxhögern🤷🏼♀️ https://t.co/YuhYYvghVr
— Annika Strandhäll (@strandhall) September 22, 2021
Journalisten och författaren Henrik Arnstad, som Stefan Löfven hänvisat till som expert på fascism, menar att Arpi hyllar ”den nazityske officeraren Ernst Jünger som våldsideal”.
Nu hyllar Ivar Arpi den nazityske officeraren Ernst Jünger som våldsideal. Varför är ingen förvånad? #radikalisering pic.twitter.com/0RQSgWS3XQ
— Henrik Arnstad (@arnstad) September 23, 2021
Författaren Gösta Hultén skriver att Arpi ägnar sig åt ”våldsbejakande högerextremism” som bör hanteras av polis.
Ivar Arpi, fd Bulletin, tycker att alla fäder ska möta inkräktare med en yxa på tröskeln.
Hoppas att det finns beredskap att möta våldsbejakande högerextremism inom polisen.— Gösta Hultén (@GostaHulten) September 22, 2021
Men Arpi får stöd från oväntat håll. AFA-veteranen Mathias Wåg menar att essän ”Skogsvandringen”, som Arpi hänvisar till, i själva verket är en antifascistisk text. ”Den slår vakt om autonomi i en kritik av våldsmonopolet, och har ett djupt frihetligt budskap”.
Ska man summera Ernst Jüngers Skogsvandringen i en mening, i en hisspitch, blir det "Självförsvar är antifascism" (ja, i den vända ordningen). Den slår vakt om autonomi i en kritik av våldsmonopolet, och har ett djupt frihetligt budskap.
— Mathias Wåg (@guldfiske) September 23, 2021
Arpi själv hänvisar dessutom till en essä om ”Skogsvandringen” som publicerades av den syndikalistiska tidningen Arbetaren och skrevs av Arbetaren dåvarande chefredaktör Daniel Wiklander.
Rekommenderar för övrigt @DanielWiklander:s artikel på temat: https://t.co/MJAQKT2DpF
— Ivar Arpi (@Ivarpi) September 22, 2021
S-profilen Mats Eriksson rekommenderar Wiklanders text, som han menar att alla bör läsa istället för att ”leta efter varje möjlighet att slå Arpi i skallen med enstaka citat”.
Det är en läsvärd och intressant text i Arbetaren. Rekommenderar alla att faktiskt läsa den istället för att leta efter varje möjlighet att slå Arpi i skallen med enstaka citat.
— Mats Erikson (@MatsErikson) September 23, 2021
Essän "Skogsvandringen" skrevs under åren efter andra världskriget och gavs ut för första gången 1951. Den kom ut i en svensk översättning 2014 som hyllades i Svenska Dagbladet och Expressen.
"Skogsvandringen" behandlar förhållandet mellan den fria individen och staten, och skrevs under intrycket av andra världskriget och den nazistiska diktaturen. Den stycke Arpi hänvisar till utgår från ett verkligt fall där en socialdemokratisk fader fredade sitt hem från nazistiska brunskjortor 1933.
Ernst Jünger debuterade 1920 med "I Stålstormen" som handlade om hans upplevelser som tysk soldat under första världskriget. Boken blev en stor succé och betraktas idag som en klassiker. Boken tar till skillnad från "På västfronten intet nytt" upp positiva aspekter av krigsupplevelsen, och under 20-talet var Jünger en av de ledande konservativa rösterna i Weimarrepubliken.
Nazisterna gjorde flera försök att värva Jünger, som tackade nej till erbjudanden om riksdagsplats 1927 och 1933, och till posten som ordförande för tyska litteraturakademin. 1934 skrev han ett "refuseringsbrev" till den nazistiska tidningen Völkischer Beobachter där han bad dem att aldrig publicera hans texter. Han vägrade också delta i Joseph Goebbels radioprogram.
1938 publicerades kortromanen "På Marmorklippan", en allegorisk kritik av situationen i Nazityskland. Tack vare Jüngers goda anseende i högerradikala kretsar blev boken inte censurerad och Jünger inte förföljd.
Under andra världskriget tjänstgjorde Jünger som censor och underrättelseofficer med kaptens grad i det ockuperade Paris, där han umgicks med kulturpersonligheter som Picasso and Jean Cocteau och några av de officerare som genomförde attentatet mot Adolf Hitler. Jünger var inblandad i utredningen om attentatet, men blev bara avskedad från armén istället för avrättad.
Efter andra världskriget belades Jünger med publiceringsförbud av den brittiska ockupationsmyndigheten eftersom han vägrade delta i den så kallade "de-nazifieringsprocessen". Under 50-talet blev Jünger intellektuellt rehabiliterad tack vare sina tidigare motståndhandlingar mot den nazistiska regimen.
Källa: Wikipedia