Sundström (M): Så har ett migrationsvänligt genusblock bildats i svensk politik

Foto: Nyheter Idag/Privat
  • Torsdag 17 jan 2019 2019-01-17
E-post 571

DEBATT Centerpartiet och Liberalerna valde Stefan Löfven och S före Moderaterna och ett Allianssamarbete. Skälet är migrationspolitiken. Där – och inte i den ekonomiska politiken – går den nya skiljelinjen mellan den nya progressiva vänstern och vad som är kvar av borgerligheten, skriver Henrik Sundström (M), advokat och kandidat i EU-parlamentsvalet.

I en tweet riktar den vanligtvis skarpe journalisten Torbjörn Nilsson en uppmaning till Moderaterna:

Ja, varför valde Centern sossarna före Moderaterna? Svaret på den frågan torde vara uppenbart: Migrationspolitiken. Förutom genusfrågorna är det den skarpaste skiljelinjen mellan det som är kvar av borgerligheten och det som har blivit den progressiva vänstern.

Den viktigaste anledningarna för Centern att göra upp med sossarna är att Centern på goda grunder inte tror att det är möjligt att kunna nå en kompromiss med Moderaterna i migrationspolitiken. Skräcken för Centern vore om Moderaterna gjorde upp med sossarna om en mer restriktiv migrationspolitik, så som det var förr i tiden, före 2006.

Vi får bläddra fram till sidan 14 i det dokument som numera kallas Januariblåsningen för att hitta det som Centern ser som det centrala: ett förbud för Socialdemokraterna att ensidigt göra upp med Moderaterna i alla frågor som rör migration. Punkt 67:

Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.”

C, L och MP har därmed bundit upp S i ett migrationspositivt block. Förutom ökad anhöriginvandring, så har sossarna också förbundit sig att verka för att ”humanitära skäl” ska återinföras som grund för uppehållstillstånd, något som togs bort redan under Göran Perssons regering och som ingen med rationella förståndsgåvor i behåll kan önska tillbaka. Priset för C, L och MP har varit en förlängning av den tillfälliga utlänningslagen i två år. Och oinskränkt regeringsmakt för Stefan Löfven då förstås.

Även om den senaste helgens händelser ser ut som ett rafflande spel, så har hela klabbet sannolikt varit en ganska välregisserad teater. Helt klart har Sjöstedt och Löfven pratat sig samman långt i förväg. En sådan sak som makten lämnar en socialdemokrat inte åt slumpen.

Frågan är därutöver om inte även Lööf och Björklund varit införstådda med saken. Allt annat hade egentligen varit synnerligen märkligt. Regeringsförhandlingar sker inte på uppstuds. Partiernas inre liv, med partiråd och formalia, har bara varit rundningsmärken.

Värt att notera är att i stort alla löften som Socialdemokraterna gått med är i form av utredningar. Det som är skarpt direkt utan behov av utredning är egentligen bara två saker. För det första borttagandet av värnskatten. Och för det andra – lättnaderna i migrationspolitiken. De tycks vara så självklara att de ska kunna införas utan behov av någon utredning.

För mig är det uppenbart att alla löften och utfästelser om borgerlig politik i Januariblåsningen bara har varit skådebröd – vacker fluff för att göra kakan mer aptitlig. Men inte för att sossarna skulle få med sig L och C. Dekorationerna var till för att Jan Björklund och Annie Lööf själva skulle kunna sälja anrättningen till sina respektive partier.

Många saker pekar på detta. Först tågordningen; Centern bestämmer sig först. Eftersom partiet numera ses mer eller mindre som en sekt kring Annie Lööf, så är utgången given. Det hon vill, det vill också partiet.

Därefter är det Björklunds tur att brotta ner motståndet inom sitt parti. När Centern då redan har bestämt sig för att köra ökar naturligtvis pressen på den interna opinionen. Kryddat med bombastiska tal om att detta betyder slutet för Vänsterpartiets inflytande över regeringen trummas det hela igenom, dock med en relativt stor nej-minoritet.

Jonas Sjöstedt agerade argt fäktande dörrmatta.

 

Entré Sjöstedt för att spela sin väl inrepeterade roll som rytande dörrmatta. Då släpper tydligen all beröringsskräck gentemot V. Hos alla inblandade partiledningar. Synkroniserat. Men då är det försent. Det största hindret på vägen, liberalpartiets partiråd, är redan avslutat. Saken är sojabiff.

Så har ett migrationsvänligt genusblock bildats i svensk politik. Den enda verkligt liberala framgång som sossarna kommer att leverera under mandatperioden är borttagandet av värnskatten, som kommer att vevas som en troféfana från trettioåriga kriget av C och L under hela nästa valrörelse. En reform som Magdalena Andersson säkert skulle ha velat göra ändå, eftersom den är en ren förlustaffär för staten. Men inte har kunnat, eftersom sossarna har målat in sig i ett hörn i den frågan.

I övrigt har de varit överens om att inte vara överens. De har bara bakat skådebröd tillsammans.

Om debattören

Henrik Sundström är advokat och kandidat för Moderaterna i EU-parlamentsvalet senare i vår. Tidigare kommunalråd i Uddevalla.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag