Svenska Dagbladet jämför #Gamergate med Breivik

  • Fredag 24 Okt 2014 2014-10-24
E-post 129

LEDARE I svensk media är det konsensus kring vad #Gamergate handlar om. Kampanjen på Twitter beskrivs som sexistisk och rasistisk. Längst går borgerliga Svenska Dagbladet(SvD) vars skribent Sam Lundberg liknar aktivisterna vid Breivik och menar på att det i förlängningen leder till massakrer och våldtäkt.

Aktivisterna under twitterhashtagen #Gamergate beskriver sig själva som konsumentaktivister som reagerat på politiseringen och korruptionen inom spelbranschen där spelutvecklare och journalister har förhållanden som  är både oprofessionella och intima. Nyheter Idag var bland de första i Sverige att skriva om fenomenet, vi gjorde även en uppföljare där vi påpekade att det finns vänskapsband och grupptänk även bland svenska speljournalister. Flera journalister reagerade med att vifta bort anklagelserna och/eller förminska våra påståenden. Faktum är att journalisters konforma åsikter och elitistiska kretsar väldigt sällan debatteras i någon högre utsträckning, vilket får ses som naturligt då medierna är den tredje statsmakten som styr mycket av diskursen i samhället. Det som gör #Gamergate intressant är att den egentligen pekar på ett mycket större problem än bara speljournalister.

SvD:s artikel ett rejält bottennapp

Under veckan som gått har flera svenska tidningar gått till frontalangrepp mot #Gamergate. Senaste dagen har åtminstone tre artiklar publicerats varav två debattartiklar här och här. Debattartiklarna tar i huvudsak ställning mot sexism och kvinnoförtryck vilket naturligtvis är något som alla kan hålla med om. Det är endast om man läser mellan raderna som man förstår att det rör sig om ett indirekt angrepp på #Gamergate där hela rörelsen enligt kritikerna drivs av ett hat mot kvinnor. De många kvinnor som faktiskt är en del av rörelsen viftas bort som mindre vetande, inte sällan av män på motståndarsidan.

I bräschen går nu SvD:s spelskribent Sam Lundberg som skrivit en text som inte kan karaktäriseras som annat än ett rejält bottennapp. I sin text lyfter han i och för sig upp det faktum att folk som är aktiva i #Gamergate själva definierar sig som en konsumentrörelse, för att sedan helt avfärda detta i nästa mening.

Sundberg menar att spelrörelsen färgats av manliga ideal i decennier och pekar på den manschauvinism som frodats inom spelbranschen. Detta är en bedräglig beskrivning då det utmålas som något kontroversiellt och medvetet. Faktum är att hela spelbranschen, men några få lysande undantag, formats och utvecklats av unga teknikintresserade män. I stället för att hylla deras entreprenörsanda och framsteg så ska de nu tryckas ned i skorna för att de inte varit tillräckligt allomfattande vad gäller 2010-talets definition på mångfald och jämställdhet. Det är en mycket orättvis och elak beskrivning av de män som uppfann den bransch som utvecklats till en helt egen avdelning inom populärkulturen. Det Sundberg sysslar med är att dekonstruera en fantastisk rörelse, lyfta ut allt det positiva och endast fokusera på en smal del för att med hjälp av detta avfärda precis allt. Det är skillnad på konstruktiv kritik och dekonstruktiv kritik.

Det är naturligtvis en sak att erkänna det som föregående innovatörer och spelmakare åstadkommit och samtidigt komma med nya idéer på hur branschen kan utvecklas. Det paradoxala i Sundbergs resonemang är att om inte dessa unga män skapat spelbranschen, som han kritiserar för sitt mansideal, ja då hade det inte funnits något att kritisera. Ungefär som att kritisera gruvindustrin för att den är en manlig konstruktion med för grova verktyg och dåliga arbetsförhållanden när alternativet hade varit ingen gruvindustri alls. Det är dock dekonstruktionismen fungerar, att ta en liten del ur ett sammanhang och sedan analysera det sönder och samman för att sedan avfärda alltsammans.

Sundbergs artikel innehåller också flera felaktigheter i syfte att framställa #Gamergate på sämsta tänkbara sätt. Spelkritikern Anita Sarkeesian ställde in ett föredrag efter inkommet hot, detta stämmer. Vad Sundberg inte nämner att polisens egna experter gjorde bedömning att föreläsningen visst gick att hålla men att Sarkeesian ändå valde att ställa in. Detta kan man påpeka utan att stå bakom hot eller trakasserier. Vidare tar Sundberg upp spelutvecklaren Zoe Quinn som är en kontroversiell figur som på sätt och vis var katalysatorn för #Gamergate. Upprinnelsen var att hon haft flera intima relationer med folk inom spelbranschen, en av dem en person som skrivit positivt om hennes spel på en populär spelsida. Sundberg hävdar att det är en lögn att de skulle haft en intim relation. Detta är felaktigt då spelsidans redaktör själv gått ut och bekräftat att det stämmer. Detta var dock aktuellt för mer än 2,5 månader sedan; mycket har hänt sedan dess.

Det värsta övertrampet som Sundberg dock gör sig skyldig till är att i en och samma paragraf dra likhetstecken mellan #Gamergate och massaker och Breivik.

”Men det som gör Gamergate-aktivisterna riktigt obehagliga är den hätska retoriken som underblåser hat och i nästa steg eskaleringen till hot om mord, våldtäkter och massakrer. (Och därmed illustrerar den ruttna värdegrunden i delar av gamerkulturen.) Att de kallar sina meningsmotståndare för ”social justice warriors” är ett alltför tydligt eko av Breiviks och andra högerextremisters fixering vid ”kulturmarxister”.”

Att smeta dessa typer av anklagelser på en så bred rörelse som #Gamergate är fullkomligt befängt. Kan Sundberg förklara hur dessa tre unga kvinnor passar in i hans beskrivning? Nedan är ett klipp från amerikanska tidningen Huffington Post som visar tre unga kvinnor från olika delar av världen som har gemensamt att de står bakom #Gamergate och dess budskap.

Detta är ett av många exempel på hur diversifierad rörelsen är. Varför måste rörelsen helt och hållet definieras av de troll som hotar kvinnor? Varför kan inte dessa unga kvinnor lika gärna definiera vad #Gamergate handlar om?

Även media måste ifrågasättas

Att följa mainstreammedias reaktion på detta ifrågasättande är beklagligt. Det är tydligt att det finns en åsiktskonformitet som sträcker sig från Stockholm till New York. Journalistkollegorna framstår som en egen kast med en aversion för de lägre kast som vågar sig på att ifrågasätta deras agerande och rapportering. Journalister utmålar sig ofta som ett slags försvarare av demokratin och det öppna ordet, en tredje statsmakt som ska granska makten. Men när journalister själv ifrågasätts för den makt de har och på vilket sätt de utövar den blir motreaktionen häftig.

Nyheter Idag ställer sig positiva till de delar av #Gamergate som ifrågasätter maktutövning och nepotism inom spelmedia samt övrig media. Självklart fördömer vi alla typer av trakasserier och hot. Det går att ha två tankar i huvudet samtidigt när man diskuterar #Gamergate. Det är något som journalister i Sverige borde ha i åtanke i framtida rapportering.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag