Sverige behöver ett brett borgerligt parti med självförtroende

Chang Frick, grundare av Nyheter Idag.
  • Onsdag 11 apr 2018 2018-04-11
E-post 117

BLOGG Moderaternas partiledning var inte helt roade av att jag sökte medlemskap – något som resulterat i att jag lämnat eller blivit utkastad, hur man nu vill se på saken. Det är beklagligt och jag ska inte sticka under stolen med att jag är besviken. Men jag hoppas fortfarande att Moderaterna får ett större självförtroende framöver, det om något behövs i svensk politik.

Den fjärde september förra året intervjuar jag Ulf Kristersson som är aktuell att bli ny partiledare för Moderaterna. Själv började jag en gång i tiden min politiska bana i Moderaterna, men lämnade för Sverigedemokraterna. Jag var i SD tre år och har sedan dess helt stått utanför partipolitik. Är sådana som jag välkomna tillbaka till Moderaterna, undrade jag?

– Min bestämda uppfattning är att väldigt många som har lämnat Moderaterna för SD tror jag i allt väsentligt har gjort därför att de var väldigt missnöjda med svensk migrationspolitik. Jag tycker de hade rätt i det. Den migrationspolitiken var inte hållbar, den har vi ändrat, den kommer att vara väsentligt mycket mer hållbar i framtiden. Om man då delar våra grundläggande värderingar, då finns det inga skäl att inte återvända till Moderaterna, sa Kristersson till mig.

Mina värderingar är de som Moderaterna i alla tider gett uttryck för. Jag vill se sänkta skatter, enklare regler för företagande, ordning och reda i skolan samt flytta mer makt till individer. Således kan jag inte tolka Kristersson på annat sätt än jag är välkommen att gå med i partiet igen, tänkte jag.

Tiden går och mina kontakter med moderata företrädare blir allt fler. Moderaterna är inte längre ett ointressant parti för mig. När jag flyttar till Bålsta får jag för första gången frågan rakt ut av en vän i partiet om inte jag också ska gå med. En tanke finns i bakhuvudet, kanske kan jag bidra med att vara en länk till alla de människor som i grunden är borgerliga men som samtidigt har ett lågt förtroende för partiet?

Samtidigt uppfattar jag att det ibland finns en ängslighet, en sorts osäkerhet i partiet. Det behöver inte vara konstigt, det är en stor skillnad på Moderaterna under Reinfeldt jämfört med Moderaterna i dag. Det tar tid innan saker så att säga sätter sig.

I samband med debaclet runt Hanif Bali kom frågan att ställas på sin spets. Å ena sidan förstår jag att Bali väcker känslor och alldeles säkert också är ett irritationsmoment inom partiet. Å andra sidan är han mycket populär och han driver opinion framför sig, en egenskap som få politiker besitter.

Men dagarna innan debaclet runt Bali kom ett viktigt besked från Moderaterna. De backar från ett förslag om att ändra mediegrundlagarna. Jag har suttit i telefon i långt samtal med moderaternas riksdagsledamot Jan Ericsson i denna fråga. Jag har även pucklat på honom ordentligt på Twitter i samma ärende. Beskedet att de byter ståndpunkt var viktigt för mig, det var en pusselbit som bidrar till ett ökat förtroende för partiet.

Debaclet runt Bali resulterar i att han lämnar partistyrelsen och slutar vara aktiv på Twitter. Jag tänker inte i detalj recensera om det är rätt eller fel, men jag upplever att hanteringen av Bali är lite väl hård. Varken han, eller jag, har gjort något fel. Jag upplever att det finns en ängslighet i partitoppen, men kanske missuppfattar jag?

Jag löser medlemskap i Moderaterna primärt för att se vad som händer. Jag använder ordet ”experiment”. Antingen är partiledningen ängsliga och osäkra, då kommer de besväras av mitt medlemskap. Eller har jag fel och då kommer jag alldeles säkert att bli en tillgång för partiet i valrörelsen. Jag når trots allt just den målgrupp som är borgerlig men som har ett lågt förtroende för Moderaterna.

Hur visar jag för mina följare att Moderaterna inte är ängsliga och osäkra? Jag bedömer att här någonstans finner vi svaret på varför M inte lyckas nå hela vägen med att locka tillbaka de som tidigare lämnat. Om jag är mig själv som en medlem i mängden och gör journalistik av det hela – det som förväntas av mina hundratusentals läsare – kan jag också bidra till att ändra den negativa uppfattningen av partiet. Att göra journalistik med sig själv i centrum kallas ”gonzojournalistik”.

Det är i dessa banor mitt resonemang går med mitt medlemskap.

Reaktionen från partiledningen blir tyvärr av det sämre slaget. Vice partisekreterare Anders Edholm uppmanar mig i ett mejl att lämna partiet. De tolkar mina ord om att ”experimentera” och ”gonzojournalistik” som att mitt uppsåt med medlemskapet inte är seriöst. Jag försöker förklara hur det ligger till, men jag tror inte de förstår hur jag tänker.

Nästa arbetsdag får jag istället ett mejl där jag informeras att ett uteslutningsärende har inletts och jag får lov att yttra mig. Eftersom mina intentioner med Moderaterna aldrig varit att ställa till besvär eller vara en belastning ber jag själv att få lämna partiet, om inte annat för att spara tid åt partiledningen.

Jag tycker förstås hela affären är tråkig. På sätt och vis en storm i ett vattenglas, men samtidigt principiellt intressant.

Det ska även poängteras att jag har stöd av många jag känner i partiet, såväl lokal nivå som högt upp i organisationen. Det är bra människor som jag har stort förtroende för. Jag är övertygad att de kommer fortsätta arbeta för att Moderaterna ska vinna tillbaka det förtroende som partiet tappat i frågor om exempelvis migrationspolitiken.

Sverige behöver ett brett borgerligt parti med självförtroende. Då kommer också väljarnas förtroende tillbaka.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag