OPINION I Sverige skryter vår etablerade offentlighet ofta om pressfrihet och medborgerliga fri- och rättigheter. Men varför är det då så tyst om vad som hände Joakim Lamotte i Kronogården?

Man ska vara försiktig med att gnälla på etablerade medier. Istället för att klaga kan man själv göra det som man tycker att andra borde ha gjort. Det är en mer konstruktiv linje.

Med det sagt finns det förstås tillfällen där det är påkallat att ställa sig frågan varför etablerade medier är tysta. Livesändningen från Trollhättan, där frilansjournalisten Joakim Lamotte försökte tala med ungdomar i Kronogården, visar något mer än ett laglöst samhälle.

Hundratusentals människor i sociala medier bevittnade hur en journalist upprepade gånger blev attackerad, hotad och till slut rånad på sin kamerautrustning av maskerade personer. Detta trots att flera poliser stod intill och försökte hålla ordning.

Man kan tycka att detta borde föranleda en debatt som blixtbelyser pressfriheten i Sverige. Det borde föranleda en debatt om medborgerliga fri- och rättigheter. Och man kan förstås tycka att varenda journalist med någon slags heder borde protestera å det grövsta för vad Lamotte utsattes för.

Men det är överlag tyst. Möjligen ser man en och annan debattör som resonerar i termer av att Lamotte får skylla sig själv. Några relativiserar det hela och menar att det nog inte är så mycket att uppröras över. Lamotte borde förstå att ungdomarna skulle bli provocerade av honom, varför åkte han då dit för att livesända?

Låt oss vända på steken. Säg att Sverigedemokraterna har ett möte någonstans och så kommer DN-journalister dit. Alla vet att arbetarklass och SD-väljare avskyr allt vad DN står för, det är väletablerat.

Tänk då att SD-väljarna maskerar sig, kastar bangers, mordhotar och försöker stjäla DN-journalisternas kameror. Trots polisnärvaro lyckas inte DN-journalisterna freda sig, de blir påhoppade, får ta emot slag och blir till slut av med sin utrustning.

Skulle vi se debattörer, journalister och andra inom offentligheten resonera om att DN får nog skylla sig själva, de vet ju om att SD-väljare starkt ogillar dem? Jag är tveksam. Förmodligen skulle rubrikerna om demokratihotet stå som spön i backen. Antagligen skulle vi ha extrasändningar i varje tv-kanal om detta och varenda politiker i regeringen skulle unisont fördöma och titta på hårdare lagstiftning.

Publicistklubbens ordförande Robert Aschberg skulle nog allvarligt fundera på en extrainsatt PK-debatt i just detta ämne. Ja, du förstår nog själv hur den ”etablerade” offentligheten skulle hantera detta.

Jag vet inte hur tystnaden runt Lamotte ska förklaras. Möjligen ser de honom som en slags undermänniska, en fredlös varelse som inte ägnar sig åt journalistik. Men då får de förklara varför det är journalistik när Aschberg knackar på hos pensionärer som skrivit något överilat i ett kommentarsfält, men inte när Lamotte försöker ställa frågor till ungdomar som tänder eld på bilar och kastar sten mot poliser.

Kanske är förklaringen att de ”etablerade” journalisterna inte anser att man kan ställa invandrarungdomar till svars? Att det är att granska åt fel håll? Men då får de förklara varför. Beror det på att invandrare är efterblivna och inte kan ta eget ansvar? Isåfall varför?

Vi vet hur flera politiker och en viss grupp journalister återkommande slår sig för bröstet och skryter om svensk pressfrihet. Jag tror vi är många som vill veta vad de säger om händelserna i Kronogården.

Jag skulle själv gladeligen debattera just detta i ett forum som exempelvis Publicistklubben. Tyvärr får inte sådana som jag vara medlem där. Antagligen inte Lamotte heller.

Kanske borde vi samlas utanför nästa PK-debatt och demonstrera mot vad jag tror många upplever som ett monumentalt hyckleri?