SVERIGE Ordet ”krig” kan vara vanskligt att använda för att beskriva terror som drabbar Europa. Det förklarar terrorforskaren Magnus Ranstorp för Nyheter Idag. För att förstå varför ännu ett terrordåd drabbar Europa måste man se till flera faktorer, allt från individen till situationen i Mellanöstern och radikal islamism. Han räknar upp fem huvudfaktorer som ger ett svar på varför terrordåd, likt det i London, kan inträffa.

Ännu ett terrordåd skakar Europa och retoriken mot terrorn skruvas upp ytterligare ett snäpp i medier. Journalisten och krigskorrespondenten Magda Gad skriver på Facebook att det är ”ett krig som Europa drabbas av” och att svaret finns i Mellanöstern. Det går inte att fokusera på enskilda individer, argumenterar hon.

”Precis som att andra världskriget inte kunde förstås utifrån en SS-soldats liv eller som att konflikten på Irland inte kunde förstås ur en IRA-terrorists liv eller som att kriget i Kongo inte kan förstås ur en kongolesisk soldats liv”, skriver hon.

Gad är inte ensam om den typen av resonemang, fler debattörer har kommit använda ordet ”krig” för att beskriva vad som sker. Inte minst borgerliga ledarskribenter har i större utsträckning pekat på att terrorismen, som drabbar Europa, ska förstås som ett krig. Men det kan finna skäl att vara försiktig med att beskriva terrorismen på ett sådant sätt. Det menar terrorforskaren Magnus Ranstorp när Nyheter Idag talar med honom på söndagen, efter ännu ett terrordåd i London.

– Det är krig i Mellanöstern, det kan man inte säga annat än att det är krig där. Problemet är att använder man den metaforen i Europa blir det bara fokus på repressiva åtgärder. Här måste man kanske ha en annan balans. Man kan vara tuff, men samtidigt måste man jobba förebyggande, säger Ranstorp till Nyheter Idag.

– När jag pratar om förebyggande handlar det inte om den här ”gräddfilen”, utan det handlar mer om att man måste ha sensorer ute i de här områdena, i förorterna och i de här miljöerna.

Ranstorp förklarar att det är inte enbart ett arbete för polis och säkerhetspolis utan även socialtjänst och andra myndigheter. Till och med civilsamhället kan vara aktivt i förebyggande arbete.

– Det har vi inte gjort i Sverige, vi har inte jobbat förebyggande. Vi har bara försökt utbilda personal, men vi jobbar inte skarpt mot miljöerna.

Å ena sidan kan samhället arbeta med hårda medel. Det kan vara rent polisiära insatser kombinerat med skatteverket och andra myndigheter. Taktiken är att med olika metoder störa ut och försvåra för de nätverk som har vilja och förmåga att begå nya terrordåd. Men Ranstorp talar också om bredare och större miljöer.

I de miljöerna kan man enbart arbeta förebyggande. Risken är annars att människor där radikaliseras och ”hoppar över”, som Ranstorp uttrycker det.

– Ibland blir debatten fel, att man ställer hårda metoder mot mer förebyggande. Då menar jag att förebyggande är bra om man kan hjälpa en individ, men det är också en samhällsinvestering. Ju mer sensorer du har ute, och det säger sig självt, dess mer möjligheter har du att snappa upp om det finns signaler.

Det går inte att komma åt terrorismen genom enskilda insatser utan Ranstorp talar om ett ”helhetstänk”. Istället för att tala om krig bör fokus ligga på ideologi och då är det inte islam generellt som avses utan specifikt salafismen, en radikal åskådning inom islam.

Ett bra exempel, som Ranstorp lyfter fram, är Storbritanniens premiärminister Theresa May.

– Hon sa en väldigt viktigt sak och det är att extremismen har haft alldeles för lätt. Hon pratade om ”safe spaces”, både i sociala medier men även fysiskt. Då menade hon de radikala moskéerna och radikala miljöerna. Vi måste ha svåra diskussioner, sade hon, kring hur alla måste ställa upp i samhället för att motverka detta.

– Det är samma i Sverige. Det är jättebra att fokusera på polis och brottsbekämpande myndigheter, men vi måste också göra det svårt för de radikala miljöerna som finns här. Det är större miljöer än bara enskilda individer.

En viktig del i detta är medier som granskar nätverk och vågar ta i svåra frågor. Ranstorp lyfter fram Gefle Dagblad som ett positivt exempel. Ett annat exempel är Hässleholm, där nättidningen Frilagt gjort en föredömlig granskning som senare återpublicerats i Expressen. Både i Hässleholm och i Gävle har journalister avslöjat nätverk av radikala grupper.

Det är mot dessa grupper samhället måste agera på olika sätt. Att tala generellt om ett krig blir vanskligt

– I västerländska demokratier kan man lätt förlora sig i att överge de värden vi vill komma åt. Det innebär inte att man inte kan vara tuff, hård och resolut mot terrorismen. Man ska vara benhård mot terrorismen. Men man måste jobba med en bredare palett av verktyg. Det innebär inte att man blir mjuk, utan det är ett smart sätt att arbeta på.

Om jag summerar det, man ska vara försiktig med krigsretorik?

– Ja, precis. Och varför är det det? Jo, för att då kommer man in i de här binära tankesätten, som den andra ideologin. Antingen är du med oss eller emot oss. Det är viktigt att inte komma in i det här svart-vita, utan snarare att vara benhård med brottsbekämpande myndigheter samtidigt som man försöker skapa så många sensorer som möjligt i linjen.

– Ett bra exempel på det är att när folk kommer tillbaka från Syrien är att det enda de möts av är Säpo. Jag skulle vilja se att polisen tillsammans med socialtjänsten kanske gör uppsökande möten och gör riskbedömningar av individer också, inte bara säkerhetspolisen.

Vilken beskrivning är mest korrekt, är det i grunden en fråga om islam eller en fråga om att det är krig i Mellanöstern?

– Det är tre saker egentligen, tror jag. Den här ideologin existerar inom islam, det är en tolkning av islam, salafismen och den salafistiska jihadismen. Det är framför allt problematiskt när länder som Saudiarabien och Qatar exporterar detta till andra länder.

Ranstorp poängterar att det är viktigt att kalla ideologin för salafism eller den salafistiska jihadismen och inte kalla det islam som helhet. Det handlar om en speciell tolkningstradition med rötter i den Arabiska halvön. De andra två sakerna som ligger till grund för terrorismen är dels kriget i Mellanöstern och globaliseringen. En händelse i Syrien eller Irak kan få konsekvenser i Europeiska länder, konflikter är inte längre isolerade till en specifik världsdel.

– En liten sak som händer i Raqqa får omedelbara konsekvenser i våra länder.

Till detta finns det ytterligare faktorer som har betydelse. Segregationen är en sådan faktor som spelar in starkt och som gör det möjligt att radikalisering kan ske i Europeiska länder. Det är en mix av de har faktorerna som ligger till grund för att terrordåd inträffar i Europa, berättar Ranstorp.

– Jag brukar kalla det för ett kalejdoskop. Du har fem basfärger, alltså fem huvudfaktorer.

Följande faktorer räknar Ranstorp upp:

1. Individuella och psykologiska faktorer. Vem är du som människa?

2. Sociala faktorer. Människor som reser till Syrien är ”förlorade på alla sätt”, säger Ranstorp. De har inga pengar, inget jobb, de är kriminella men är ens inte duktiga på kriminalitet.

3. Politiska faktorer. Det pågår ett krig i Mellanöstern och kokar man ner det, ur deras perspektiv, går det ut på att väst är i krig mot islam.

4. Ideologiska och religiösa delen. Den är viktig och ska inte underskattas, poängterar Ranstorp.

5. Identitetsfaktorer. Hur är det att stå i spagat för en ung individ mellan sina föräldrars kultur och den västerländska? frågar Ranstorp retoriskt.

– Själva motorn i detta är social media, gruppdynamik och de som radikaliserar och rekryterar. Det är själva bränslet, summerar terrorforskaren.