LEDARE Incidenten med det nedskjutna ryska planen vid gränsen mellan Syrien och Turkiet sätter fingret på ett problem som Nato har att brottas med. Mycket pekar på att Turkiet vill använda sitt medlemskap i Nato för egna intressen som ytterst kan handla om oljeaffärer med terrorstaten IS.

Ingen har undgått det hot som terrorstaten IS utgör i både mellanöstern, men även på senare tid i Europa. Den våldsamma sekten är långt ifrån enkel att bekämpa och de har rejält med militär materiel, men även synnerligen starka ekonomiska resurser. Exakt hur IS finansierar sin terrorverksamhet råder det något delade meningar om, men i princip alla är överens om att försäljning av olja utgör en betydande del av intäkterna.

Men för att IS ska kunna tjäna pengar på olja krävs en köpare, frågan är vem? Den senaste tiden har Ryssland bombat ett stort antal tankbilar som uppges användas för just oljetransporter, något som visar att transporterna av olja sker på väg. Men vilken väg tar då IS-oljan för att nå sin köpare?

Om vi tittar på en karta över de områden som IS kontrollerar syns ett tydligt mönster. Något grovt och förenklat har bilder under en längre tid visat att IS-dominerat område börjar strax nordväst om Iraks huvudstat Baghdad. Sedan grenar det ut sig i nordvästlig riktning, genom staden Raqqa som informellt anses vara IS-huvudstad, vidare med flera grenar mot Turkiet.

Men det är inte i huvudsak hela områden som kontrolleras, det är framför allt vägarna som leder till Turkiet som IS lagt stor möda och energi på att säkra. Ett tecken på detta är de utdragna striderna om staden Kobane, en stad på gränsen till Turkiet. Varför var det så viktigt för IS att få kontroll över just denna stad? Det råder ingen tvekan om att IS lagt ner stora resurser på att försöka få kontroll på Kobane, uppenbart har det ett stort värde för terrorstaten.

Om vi tänker oss att oljetransporter sker till Turkiet och tittar på en karta, förefaller Kobane vara en ypperlig gränsövergång om oljan transporteras på IS-kontrollerade vägar i riktning förbi Raqqa och norrut. Det styrker i sådana fall den bild som Ryssland beskriver – att Turkiet är med om att finansiera terrorstaten.

Men IS har inte lyckats behålla kontrollen över Kobane, det har kurderna satt stopp för. Om Rysslands påstående om att Turkiet köper olja och samtidigt tjänar grova pengar på oljeaffärerna med terrorstaten, borde Turkiet ha ett intresse av att försvaga kurderna i norra Syrien. De står helt enkelt i vägen för Turkiska ekonomiska intressen.

Och mycket riktigt, det haglar rapporter som visar att Turkiet är mer fokuserade på att kriga mot kurderna än mot terrorstaten IS. Det är inte bara kartan över IS-kontrollerat område som pekar på att oljetransporter och således försäljning sker mot Turkiet, även Turkiets agerande pekar i den riktningen.

Händelsen med det nedskjutna planet har föregåtts av att Ryssland lagt ner allt större fokus på att bomba de lastbilar som uppges användas av IS för att sälja olja. Givet att oljan går till Turkiet, visar det ett mycket större incitament för att försöka sätta stopp på ryska flygplan än den officiella turkiska förklaringen om att ett ryskt flygplan råkat komma in på turkiskt luftrum i några sekunder.

Direkt när det stod klart att ett ryskt Su-24 blivit nedskjutet av ett turkiskt F-16, hade det rationella agerandet från Turkiet varit att kontakta Ryssland för sedvanliga diplomatiska överläggningar. Det är normalt förfarande, eller rentav diplomatiskt hyfs. Men det gör inte Turkiet, de kontaktar Nato och begär krismöte.

Agerandet visar att Turkiet vill använda Nato för att stärka egna intressen som är hotade av Rysslands bombningar av oljetransporter från terrorstaten IS. Detta förstår Stoltenberg, det är antagligen också därför retoriken från Stoltenberg går i en riktning om att kyla ned situationen istället för att göra en hård markering mot Ryssland.

Här lurar alltså en spricka under ytan i Nato. Turkiets intressen att göra affärer med terrorstaten IS leder också Turkiet i konflikt med Ryssland. Men den konflikten är inte Nato intresserade av.

Samtidigt är Nato fastkedjade med Turkiet genom militäralliansens artikel 5 – om Ryssland och Turkiet hamnar i konflikt kan Nato bli tvingade att ingripa mot Ryssland. Den här bilden förstår både Ryssland och Nato, det är också därför Ryssland undviker att ingripa militärt mot Turkiet med anledning av det som hänt.

Turkiets agerande kan tvärtom leda till att Turkiet blir isolerade i Nato. I vilket fall har Turkiet visat en sak – de är numera ett problem.

Ett Nato-problem.