DEBATT Sverigedemokraternas riksdagsledamot Martin Kinnunen argumenterar varför han tycker att Sveriges klimatpolitik är kontraproduktiv. Istället för höga skatter och regleringar i Sverige argumenterar han istället för ett globalt fokus i Sveriges klimatpolitik.

Bland sju av riksdagens åtta partier råder i stort sett konsensus vad gäller Sveriges klimatpolitik. Sverigedemokraterna är förstås det åttonde partiet.

Sverige tillhör de industrialiserade länder som släpper ut minst växthusgaser, endast en dryg promille av världens samlade utsläpp, väsentligt mindre om man justerar för det upptag av koldioxid som vår skog står för. Trots detta försöker man skapa en bild av att vi genom högt ställda mål för utsläppsminskningar, som går betydligt längre än övriga världen, ska göra skillnad för klimatet.

Det är lätt att visa att utsläppsminskningarna i Sverige inte spelar någon roll ur ett globalt perspektiv. Däremot kan vi för Sveriges del förvänta oss höga samhällsekonomiska kostnader, försämrade villkor för svensk industri och tuffare villkor för miljoner människor på svensk landsbygd.

På kort tid har de två av de tyngsta instanserna för samhällsekonomiska bedömningar totalt dömt ut hela den svenska klimatpolitiken. Deras kritik av regeringens och alliansens klimatpolitik har mycket gemensamt med Sverigedemokraternas ställningstaganden.

I konjunkturinstitutets remissyttrande till miljömålsberedningen, där samtliga partier förutom Sverigedemokraterna är representerade, kan man läsa att en samhällsekonomisk analys av målen saknas samt att det inte finns något som säger att ambitiösa satsningar skapar nya jobb. Konjunkturinstitutet kritiserar också de sektorsvisa målen som exempelvis en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Om målet är att minska utsläppen av koldioxid är enskilda sektorsvisa mål som minskar flexibiliteten kontraproduktiva.

Tidigare i förra veckan kom nästa sågning, denna gång från det Finanspolitiska rådet, som konstaterar att svensk klimatpolitik är dyr och ineffektiv och den enligt de förslag som aviserats kommer att bli ännu dyrare till ingen eller liten nytta. Finanspolitiska rådet avvisar mål om koldioxidfri fordonsflotta och önskar att fokus ska ligger på hur man minskar utsläppen globalt.

Här sätter man fingret på grundproblematiken med svensk klimatpolitik. I någon slags iver att få känna sig goda och duktiga har såväl de rödgröna som alliansen gjort det till en hörnsten i svensk klimatpolitik att Sverige ska ”gå före”. Genom att anta en mer restriktiv och kostsam politik än övriga världen vill man påverka andra att göra likadant. Tyvärr finns inga belägg för att denna strategi fungerar.

Tvärtom finns det forskning som visar det kan leda till ”koldioxidläckage”. Skyhöga koldioxidskatter i Sverige skapar incitament för företag att flytta sin produktion till andra länder där krav och skatter är så låga att incitamenten att minska utsläppen kraftigt minskar. Det kan se bra ut på pappret att de svenska utsläppen minskar, när utsläppskällan egentligen bara har flyttat.

I rapporten ”Klimatpolitik och ledarskap”, som togs fram inom ramen för Expertgruppen för miljöstudier, klargörs det också att höga koldioxidskatter leder fram till ökade utsläpp i andra länder.

Sverige skulle vara betjänt av en mer förnuftig och pragmatisk klimatpolitik, där fokus ligger på att minska utsläppen där de göra nytta ur ett globalt perspektiv, snarare än att stirra sig blind på västvärldens minsta utsläppare för att få känna sig extra duktig.

Klimatpolitiken måste ha ett globalt perspektiv där man precis som det Finanspolitiska rådet riktar fokus mot att minska användandet av kol – globalt – framför att flytta konsumtionen av bensin och diesel till andra länder. Detta gör man på bästa sätt genom att främja forskning och teknisk utveckling och inte genom ännu fler regleringar på energimarknaden, särskilda mål för fordonstrafik och förnybara bränslen i Sverige eller genom att straffbeskatta svensk landsbygd.

Sverigedemokraterna står för en politik där Sverige lever upp till sina internationella åtaganden vad gäller utsläpp av växthusgaser. Som konservativt, ansvarstagande parti vill vi att Sverige ska dra sitt strå till stacken. Det vi motsätter oss är ineffektiva åtgärder som slår mot svensk ekonomi utan att göra någon direkt nytta.

Martin Kinnunen (SD)
Miljöpolitisk talesperson