Vad gör regeringen åt extremnationalismen som breder ut sig i förorten?

Foto: Nyheter Idag
  • Måndag 13 Mar 2017 2017-03-13
E-post 781

LEDARE Mycket pekar på att det pågår en sorts högerextrem våg inom den turkiska diasporan i svenska förorter i ljuset av utvecklingen som sker i Turkiet. Det var om inte annat tydligt i Fittja i helgen när en turkisk potentat kampanjade för att ge sittande president Erdogan betydligt mer makt.

En i praktiken högerextrem rörelse har kommit att växa fram i svenska förorter. Det syntes tydligt när Mehmet Mehdi Eker, internationell sekreterare i turkiska maktpartiet AKP, var på besök i Stockholm. Det var inget officiellt statsbesök på något sätt, även om hans entourage med bilkolonn och närvarande svenska poliser kunde ge ett sådant intryck.

Han var i södra Stockholm för att valkampanja inför den turkiska diasporan. I april väntas Turkiet rösta om att ändra landets grundlag och därmed ge sittande president Erdogan betydligt mer makt. Om det nya förslaget till grundlag går igenom kommer Turkiet inte längre styras av parlamentet utan istället av presidenten själv.

Det betyder att Erdogan själv i framtiden kan utse en rad viktiga domare, han kommer ha makten att utse ministrar och myndighetschefer, möjligheten att styra genom dekret på de områden där lagstiftning saknas och han kommer få utökade möjligheter att utlysa undantagstillstånd. Samtidigt minskar parlamentets möjligheter att granska och ställa presidenten till svars.

En sådan ändring av ett lands konstitution skulle vara politiskt omöjlig i Europa. Kritiker drar paralleller till fascismen, vilket inte alls är en tokig jämförelse. Fascismen är auktoritär, stuprörsformad, nationalistisk och inte särskilt kompatibel med idén om maktdelning. En sorts turkisk gryende fascism om man så vill.

Det var detta Mehdi Eker sökte stöd för i Fittja när han höll tal framför en fullsatt aula av en applåderande och flaggviftande publik.

Tänk om ett gäng Sverigedemokrater hade samlats på liknande sätt, viftande med svenska flaggan, där en omröstning väntade om en kraftig maktkoncentration till Jimmie Åkesson. Vi vet nog alla hur löpsedlarna hade sett ut, detta trots att Åkesson är en snäll liten kattunge i jämförelse med den lismande hyenan Erdogan.

Än mer talande blir det när varken AFA eller några protesterande vänsterrörelser syntes till. Vågar de sig inte ut i förorten? Bedrivs antifascism bara på ABF:s studiecirklar, Kafé 44 och i samband med Sverigedemokraternas torgmöten någonstans i Hyltebruk? Jag kunde notera att en modig tjej, som var djupt kritisk till mötet, stod utanför skolan i Fittja och lät sig intervjuas av medier. Hon var inte blond och såg inte ut att studera genusvetenskap på Södertörn.

Flatheten är ännu mer talande i ljuset av att Holland satte hårt mot hårt dagen innan. Även Tyskland och Danmark har markerat hårt mot att turkiska potentater ska bedriva valrörelse i andra länder för att driva igenom de hårt kritiserade förslagen som ska stärka Erdogans makt. Men i Sverige möts detta av kommentarer om yttrande- och mötesfrihet.

Men då så, då kan väl radikala salafister från Saudiarabien låna aulan i Fittja för att berätta om guds utlovade land någonstans i öknen mellan Syrien och Irak?

Fegheten från den moraliska stormakten handlar i grund och botten om att Sveriges regering inte vill hantera ännu en flyktingsituation likt den vi såg hösten 2015. Men det är inget man kan säga öppet och allt för tuff politik för att stoppa invandringen till Sverige ser illa ut rent PR-mässigt. Därför har Sverige, genom EU, förhandlat med Turkiet för att de istället ska strypa flödet av flyktingar och migranter.

Resultatet av att den rödgröna regeringen med dess humanitära stormakt alltså ska undvika dålig PR är i praktiken att Sverige sitter tyst när Turkiet är på väg att transformeras till en mer eller mindre fascistisk stat. Allt i direktsändning framför ögonen på omvärlden. Och inte bara det, den nya radikala extremnationalismen hos turkar i förorten följer med på köpet.

Vi såg det tidigare när ett omtalat möte ägde rum på Sergels torg. Armenierna var inte allt för imponerade. Vi såg det även i helgen i Fittja, kurderna var inte heller allt för imponerade. De satt 50 meter ifrån när det turkiska entouraget anlände, skakandes på huvudet. Och jag vågar gissa att ej heller den syrianska diasporan är helt bekväm med vad som sker i Turkiet eller i de svenska förorterna de själva bor i.

Ytterligare en dimension i detta, som skaver i mig, är alla dessa flaggviftande supernationalistiska turkar som brinner så hårt för sitt land. Vad gör de här? Varför bor de i Sverige om lojaliteten ligger någon helt annanstans? Och framför allt, hur kommer dessa människor agera om Sverige, gud förbjude, skulle hamna i en öppen konflikt med Turkiet?

Redan nu sprids bilder i turkiska medier, och framför allt sociala medier, där nationalistiska turkar sätter kniven i apelsiner. Några krossar apelsinerna i sin hand. Citrusfrukten har fått bli en symbol för Holland på grund av dess orangea färg.

En annan bild som cirkulerar i sociala medier, som ser ut att komma ur en tryckt skrift, slår fast på turkiska att det finns betydligt mer turkar i Holland än vad det finns holländska militärer.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag