Van der Heeg: Fenomenet Thierry Baudet

Foto: Instagram Thierry Baudet/Privat
  • Torsdag 4 apr 2019 2019-04-04
E-post 173

I Nederländerna har ett nytt parti med en ny partiledare, med grund i nationalkonservatism, plötsligt kommit in på arenan och snabbt blivit en aktör att räkna med. Erik van der Heeg skriver om Thierry Baudet och Forum för Demokrati.

Vad har hänt i Nederländerna, egentligen? Plötsligt dök ett i det närmaste helt nytt parti upp på den politiska högerkanten i europeisk politik och blev till Hollands största i provinsvalen för ett par veckor sedan. Partiets namn är Forum voor Democratie (FvD) och ställde upp i valen till regionerna för första gången. Provinsvalen, som hålls var fjärde år, brukar normalt sett vara tämligen trötta tillställningar som i regel bara lockar de mest politiskt engagerade. Detta trots att de har viktig roll att spela också på nationell nivå eftersom sammansättningen av den nederländska riksdagens överhus (landets ”senat”) beror på resultaten ute i provinserna.

Den här gången var dock intresset stort och valdeltagandet ovanligt högt. Mycket av intresset handlade om miljöfrågor, men kom också att kretsa kring denna nya politisk kraft, nämligen FvD,  och dess ledare, den karismatiske, vältalige och – enligt vissa – bildsköne juristen Thierry Baudet, 37. Partiet grundades först 2016 och har därefter gått från ingenting till att nu vara snäppet större än till och med premiärminister Marc Ruttes statsbärande liberalkonservativa parti VVD (”Folkpartiet för frihet och demokrati”) i överhuset, vilket ställt till det vad gäller koalitionsbildandet.

Hur var då detta möjligt? Och vad är Thierry Baudet egentligen för en person och vad vill hans FvD? Till att börja med kan man konstatera att det är mycket lättare att få in ett parti i det nederländska parlamentets två kamrar, än i exempelvis den svenska riksdagen. För att få ett mandat i det holländska parlamentets underhus (där merparten av makten finns) räckte det vid förra valet, 2017, att ett parti klarade en spärr på 0,67 procent, jämför med fyraprocentsspärren i Sverige – FvD fick då 1,8 procent av rösterna vilket faktiskt räckte till två mandat. Det är också lite lättare att bli just största parti. I valet härförleden blev det klart att inte mindre än 12 partier tar plats i överhuset och FvD blev alltså störst med stöd från knappt 15 procent av väljarna utslaget på hela landet.

Partiledaren, Thierry Baudet har själv inget politiskt förflutet. Han kommer inte från något av de etablerade partiernas ungdomsförbund, vilka precis som i Sverige fungerar som broilerfabriker när det gäller att föra fram nyckelkandidater och ledamöter. Innan sitt politiska genombrott var han bara en intellektuell konservativ ung man med övre medelklassbakgrund. Han var också en duktig student. Han tog en fil kand i historia, men sadlade om till jurist, skrev en avhandling i juridik och frilansade samtidigt som krönikör i dagspressen.

Enligt vad han själv har sagt – och som kanske skall tas med en nypa salt – försökte han sig på en karriär som forskare vid universitetet i Leiden, men stängdes ute på grund av sina konservativa åsikter. Han blev även ”deplattformerad” från sin kolumn i den prestigefyllda dagstidningen NRC Handelsblad av samma skäl. Den holländska statstelevisionen gav honom också kalla handen när han var färdig med ett beställt dokumentärfilmsprojekt då de insåg att det inte överensstämde med bolagets politiskt korrekta ideal.

För att överhuvudtaget kunna försörja sig bestämde sig Baudet att som en sista utväg ägna sig åt politik. 2014 startade han en konservativ ”think tank” i en källare i Amsterdam, bestående av honom själv och ett par datorer. Tankesmedjans namn blev Forum voor Democratie (”Demokratiskt forum”) och profilerade sig genom att utöver allmänpolitiska spörsmål, även inta en vässad högerposition i frågor om litteratur, arkitektur, konst och filosofi, bland annat genom sina kontakter med kulturpersonligheter som författaren Theodore Dalrymple och filosoferna Roger Scruton och Alain Finkielkraut.

Det var dock i och med den nederländska folkomröstningen, 2016, om utvidgningen av EU till att även omfatta Ukraina, som tankesmedjan slog igenom på allvar i offentligheten. Det holländska politiska etablissemanget hade fullkomligt missbedömt opinionsläget angående utvidgningsfrågan. Det som politikerna såg som ett fredsprojekt och en prestigefull manifestering av en ständigt växande union, sågs av medelholländaren som något som i slutänden bara skulle resultera i ökade kostnader, invandring och politisk instabilitet.

FvD blev här en drivande kraft ute på nätet för nejsidan i ett medielandskap där etablerade medier mangrant förespråkade jasidans perspektiv. Valet beskrevs som ett nederlag för såväl den politiska, som mediala klassen och Baudet bestämde sig kort därefter för att förvandla sin tankesmedja till ett fullfjädrat politiskt parti. Eftersom valresultatet också överensstämde med den ryska regeringens intressen (som absolut inte ville se Ukraina som medlem i EU), så har Baudet sedan dess fått dras med mer eller mindre förtäckta anklagelser om att hela hans rörelse ”egentligen” är betald av ”ryssarna” – och att självaste Vladimir Putin sitter någonstans inne i Kreml och drar i spakarna när FvD gör sina olika politiska utspel.

Vad är då FvD för någon politisk rörelse? Är det ett klassiskt konservativt parti eller ytterligare ett exempel på den typ av nationellt sinnad högerpopulism som vuxit fram, i princip över hela jordklotet, under de senaste decennierna? På detta kan man i lika hög grad svara såväl ”varken eller”, som ”både och”. Av motståndarna beskrivs det ofta som ”högerextremt”, ”nationalistiskt” och ”populistiskt”, så det är väl bäst att titta på vad som står i programmet:

Vad gäller ekonomi driver man en klassisk borgerlig politik med låga skatter, skattebefrielse för alla förvärvsinkomster upp till 20 000 euro, utförsäljning av statliga företag, gynnande av småföretag, förenkling av den snåriga holländska skattelagstiftningen och en generell nedslaktning av den offentliga byråkratin. Vad gäller miljöfrågorna intar man en tydligt ”klimatskeptisk” hållning. Eftersom Nederländerna – precis som Sverige – har befunnit sig i framkant vad gäller klimatomställning är det nu dags att ta en paus och vänta på att de stora ekonomierna i Asien (som Kina, Korea, Japan och Indien) nu börjar dra sitt strå till stacken.

FvD motsätter sig ytterligare satsningar på vad man betraktar som ineffektiv vind- och solenergi, utan förespråkar istället en kraftig utbyggnad av kärnkraften i linje med FN-organet IPCC:s rekommendationer för att minska koldioxidutsläppen. Det nederländska jordbruket ligger också partiet varmt om hjärtat – denna för landet så viktiga näringsgren skall stödjas på alla upptänkliga vis.

När det kommer till försvar, lag och ordning intar man en minst sagt hårdför linje. Nederländerna skall rusta upp och öka försvarsbudgeten till minst två procent av BNP, samt lagstifta om att landets försvarsministerpost alltid skall beklädas av en aktiv militär. Strafflagen skall skärpas betydligt. Det amerikanska systemet med ”three strikes and out” skall införas för återfallsförbrytare vad gäller bland annat våldsbrott; det vill säga automatiskt livstids fängelse för tredje resan våldtäkt eller personrån. Normalregeln skall också vara att varje dömd person som inte är nederländsk medborgare alltid skall utvisas oavsett brott.

I likhet med många andra högerpopulistiska partier vill man drastiskt skärpa invandringspolitiken, eftersom det höga flyktingmottagandet har resulterat i ökad kriminalitet, ökade sociala kostnader och försämrad livskvalitet. Här vill man införa ett australiskt system, där asylsökare alltid prövas utanför landets gränser, liksom ett ”green card”-system, efter amerikansk modell, för att skräddarsy arbetskraftsinvandring efter landets behov. Grundpolicyn är att flyktingar fortsättningsvis bara bistås i sina närområden. För att komma tillrätta med personer som redan uppehåller sig illegalt i landet vill man dessutom kriminalisera såväl alla ”papperslösa”, som de personer som på olika sätt bistår dessa människor. I allt skall principen om ”nederländska värden” befordras och det skall åligga utlänningar som vill uppehålla sig i landet att aktivt anpassa sig till dessa eller riskera utvisning.

Ett område där partiet verkligen skiljer ut sig från redan existerande politiska partier är när det gäller den ”anti-elitistiska” hållningen. Enligt partiets synsätt råder det ett åsikts- och maktkonglomerat i det holländska samhället där liten elit inom politiska partier, medier, stora delar av utbildningsväsende och kulturliv i princip delar värderingar som är diametralt motsatta gemene mans. Det finns knappt någon normal holländare (eller invandrare heller) som ser det specifika värdet i påtvingad mångkultur, genusneutrala daghem eller flygskam, likväl skall medborgarna sondmatas med dessa föregivna dygder dag ut och dag in genom en överhet som helt förlorat kontakten med den egna befolkningens intressen eller önskemål.

För att bryta upp dessa ”partikarteller” vill partiet införa ett system med bindande folkomröstningar, efter schweizisk modell, liksom direktvalda borgmästare på lokal nivå. Som i USA vill man också ha ett system där toppskiktet inom statsförvaltningen tvingas avgå efter varje val för att förhindra att byråkratin politiseras på ett sätt som går emot folkflertalets intressen. Också vad gäller EU intar man en skeptisk hållning.

Tidigare har man fört en ”Nexit”-linje med utträde på programmet, men detta har mildrats på senare tid. Man förespråkar nu en linje där unionen skall förvandlas till en ekonomisk samarbetsorganisation utan någon politisk överbyggnad, där suveräniteten ligger hos nationalstaterna och den fria rörligheten inom unionen aldrig skall tillåtes övertrumfa nationella intressen.

Men har inte Nederländerna redan ett parti som intar ungefär de här ståndpunkterna? Jag tänker här på PVV (”Frihetspartiet”) och dess ledare Geert Wilders, mannen med det elektriska håret. Detta är ju ett redan etablerat parti som verkligen fokuserar på invandringskritik och ”Nederländska värden”. Vad man kan konstatera är emellertid att detta parti krympt i popularitet under de senaste fem åren. Detta har att göra med två saker.

För det första uppfattas partiet som ett enfrågeparti med fokus enbart riktad på invandring från muslimska länder. I takt med att ”vanliga” partier, framför allt inom borgerligheten, anammat en mycket striktare policy i dessa frågor har PVV berövats sin attraktionskraft. Detta är förövrigt samma utveckling som vi just nu ser i Danmark. I takt med att Dansk Folkepartis migrationspolitik till stora delar tagits över av andra – inklusive Socialdemokraterna – får partiet allt svårare att locka väljare och går förmodligen mot sitt sämsta resultat på många år i Stortingsvalet som kommer att hållas i juni i år.

Det andra problemet med PVV är Geert Wilders person. Hans buffliga stil och monomana upptagenhet vid islam som roten till all ondska i världen, liksom hans allt mer vänsterpopulistiska utspel om att klämma åt ”de rika”, har gjort honom mer eller mindre otänkbar som kandidat för en stor del av väljarkåren, framför allt bland lite mer högutbildade. Här har han fått konkurrens på två plan av FvD och Thierry Baudet: partiet uppfattas som ett ”full spectrum party” på ett annat sätt än PVV och partiledarens kultiverade framtoning har lockat välutbildade och intellektuella personer att lägga sin röst på partiet, vilket hade varit otänkbart när det gäller Wilders. Vid provinsvalen hämtade FvD sina väljare från de borgerliga partierna och från Socialistpartiet, men också från PVV. I senaten får nu Baudet 13 nya mandat, under det att Wilders förlorar 4 platser och landar på 5 – dessa mandat gick oavkortat till FvD.

Till syvende och sist handlar FvD:s framgångar om partiledarens personliga framtoning. Trots sin relativa ungdom kan han på otvunget sätt tona fram som en klassisk bildningsaristokrat, utan att stöta sig med folk. I sitt jungfrutal i underhuset parafraserade han Cicero med en längre passus på egenhändigt komponerad (och på det hela korrekt) gymnasielatin. Segertalet efter det senaste valet inleddes med det kända Hegelcitatet om att ”Minervas uggla lyfter med den inbrytande skymningen” och innebörden att Nederländerna går en ny framtid till mötes.

Baudet har en omfattande bokproduktion bakom sig inom skiftande ämnen och framstår så gott som alltid som både mer påläst och intelligentare än de (ofta fientliga) journalister som skall intervjua honom. Journalisterna, som givetvis inte vill bli bortgjorda inför tittarna, intar därför ofta samma slags krypande inställsamhet som man kunde se på den tiden Carl Bildt var politiskt verksam.

Han är heller inte främmande för att spela direkt fult. Hans litanior om att de vänstervridna medierna ständigt tystar röster på högerkanten har lett till att han numera är en återkommande gäst i tv-soffor och debattprogram. Han gör ofta drastiska och närmast kränkande uttalanden om exempelvis namngivna klimatalarmister och genusvetare på gränsen till det acceptabla, men när medierna vill ställa honom till svars använder han tillfället att lägga fram en mycket mer nyanserad kritik av feminism eller miljöpolitik, samtidigt som han avfärdar sina första uttalanden som ”ironiskt menade” eller ”tagna ur sitt sammanhang”.

Han har också för vana att aldrig pudla om han utsätts för kritik. Strax innan valet var han nere i Paris och drack kaffe med den judiske liberale filosofen Alain Finkielkraut på förmiddagen och med Front Nationals antisemitiske grundare Jean-Marie LePen på eftermiddagen. När holländsk media gick i taket över detta senare rendez-vous avfärdade han allt med orden ”jag dricker väl för helvete kaffe med vem jag vill”, vilket lär ha fått ett potentiellt drev att kvävas i sin linda. En liknande incident inträffade två dagar innan provinsvalet då en psykiskt störd turkisk islamist sköt ihjäl tre holländare ombord på en spårvagn i Utrecht. Alla partier kom överens om att inte använda nidingsdådet i kampanjen, vilket Baudet högaktningsfullt struntade i. Han använde såväl dådet, som de övriga partiernas tystnad över det samma som ett bevis på hur ”partikartellerna” manipulerar det holländska folket.

Har denna utveckling i Nederländerna någon bäring på förhållandena i Sverige? Kanske det. Det parti som trots allt ligger närmast såväl Thierry Baudets FvD, som Geert Wilders PVV är otvivelaktigt Sverigedemokraterna. Sedan i somras upplever detta parti att deras tillväxt och genomslag i debatten på många sätt har gått i stå – partiet lyckas aldrig riktigt häva sig över den där försmädliga 20-procentsnivån. Här skulle man kunna snegla lite på FvD och dra lärdom av vad som håller på att ske med PVV.

Att allt för mycket framstå som ett enfrågeparti kommer att ligga SD i fatet på sikt. Andra partier kan när som helst kapa frågan. Trots det uppsving som finns i medierna för klimatfrågor och feminism går det mycket dåligt i den svenska opinionen för just enfrågerörelserna Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.

En annan sak handlar om att vinna över välutbildade och intellektuella personer, och framför allt då välutbildade kvinnor som kanske är den grupp som har allra svårast att fylkas under SD:s fanor. En större medvetenhet om kulturfrågornas betydelse och ett omsorgsfullt arbete vad gäller att mejsla ut ett heltäckande idéprogram rotat i såväl klassisk europeisk filosofi, som samtida politisk ideologi skulle kunna gynna partiet i detta avseende.

Kulturfrågorna är viktiga och ett fast grepp över dessa måste tas om SD skall kunna överleva på sikt. FvD grundades mer eller mindre som en blogg för fem år sedan där frågor om atonal musik, förfulandet av holländska städer genom modern arkitektur och renässansidealen inom den politiska filosofin diskuterades. Idag är det Nederländernas största politiska parti.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag