DEBATT Centerpartisten och kommunalrådet i Örebro, Rasmus Persson, vill ge IS-krigare jobb och terapi. Det får den frispråkige debattören och youtubekändisen ”En arg blatte talar” att bli än mer arg och förbannad. Nu har han skrivit en debattartikel där han sågar Rasmus Persson längs med fotknölarna.

– Om man har krigat med IS så behöver man stöd och hjälp. Dels för att man har extrema åsikter, men också för att man varit med om hemska saker. Jag är inte så naiv att jag tror att man omvänder en extremist med terapi, men man kan inte omvända någon genom att göra ingenting, säger centerpartisten Rasmus Persson till Aftonbladet.

Om han inte tror att man kan omvända en extremist med terapi, vad är då poängen med att försöka omvända personen alls? Det verkar som att Rasmus Perssons förslag är så fruktansvärt absurt att inte ens han själv tror på det. Men det förvånar mig inte, och jag kan egentligen inte klandra honom.

Som han själv påpekar så är han bara en slav under lagstiftningen. – Deltar man i ett krig i ett annat land så ska man straffas, men det finns inte lagstiftning för det. På lokal nivå är det orimligt att inte stödja och hjälpa. Vad är alternativet? Att blunda och inte ge någon hjälp alls?, fortsätter Persson till Aftonbladet.

Tycker IS-krigare ska få utvisning på livstid

När jag först hörde talas om detta blev jag väldigt arg på Rasmus Persson, men det är först i efterhand som jag inser att som lokalpolitiker så är hans händer bundna när det kommer till lagstiftningen. Han kan inte skapa lagar på egen hand. Det här är en fråga för riksdagen.

Perssons förslag har fått enormt mycket kritik i sociala medier men all den frustration och ilskan borde egentligen riktas mot vår rödgröna regering. Visserligen har Socialdemokraterna föreslagit att man kriminaliserar terrorträning utomlands, men exakt vad ska straffet bli? Till skillnad från vissa andra partier verkar dom inte tycka att det ska bli livstids utvisning.

Att ta ifrån jihadisterna medborgarskapet hindrar dom kanske inte från att åka till Syrien, men det hindrar dom från att återvända, vilket förhoppningsvis ökar chanserna för två saker.

1. Att dom dör i strid.
2. Att vi undviker tragedier liknande den i Paris nyligen. Personerna som utförde dådet var just Franska medborgare som hade varit i Syrien för att spendera tid med ISIS. Här i Sverige har vi cirka 300 av den sorten.

Vissa må tycka att jag är känslokall men jag tycker det är fruktansvärt märkligt då dessa samma personer inte verkar tycka att vi borde ha försökt besegra nazisterna under andra världskriget genom att erbjuda saft, bullar och terapisamtal.

”Att ge IS-krigare jobb och psykvård är ett enormt vulgärt spott i ansiktet på asylflyktingar”

När det kommer till nazisterna anser vi att det var rätt att besegra deras försök till att ta över världen med våld, men när det kommer till militanta islamister pratar man istället om ”förebyggande insatser” och försöker konstant överträffa varandra med förslag om daltande, det ena värre än det andra. Varför är det så?

Har det möjligtvis nånting med terroristernas hudfärg att göra? ”Den vite mannens skuld” är ett fenomen som tyvärr är alltför vanligt bland Sveriges vänster. Varför är det ingen som pratar om att vi borde släppa lös Anders Behring Breivik i samhället och ge honom jobb och psykvård? Eller anser man att det bara går att omvända terrorister ifall dom har brun hudfärg?

En sak är säker: att ge IS-krigare jobb och psykvård är ett enormt vulgärt spott i ansiktet på dom tiotusentals asylflyktingar som har kommit till Sverige från Syrien. Dom har förlorat sina familjemedlemmar, hem och trygghet tack vare IS-krigare. Hur tror du att dom känner sig när dom kommer till Sverige och ser hur glatt Sverige ger IS-krigare förmåner i samhället?

Terrorrorforskaren Magnus Ranstorp ställer sig helt bakom Örebros förslag att hjälpa återvändande IS-krigare och påstår att det inte alls handlar om att belöna mördare. Men hans subjektiva tolkning av situationen är faktiskt helt irrelevant. Det spelar ingen roll hur han ser på saken. Den praktiska effekten i verkligheten blir att det Svenska samhället blir ett paradis för IS-krigare, ännu mer än vad det redan är.