OPINION I spåren av Feministiskt Initiativs framgångar har kvoteringsivern kommit att bli ett allt mer centralt ämne i valrörelsen. Jag tycker de kan löpa linan ut och föreslå att kvotera även äktenskap.

Om Sverigedemokraterna öppet säger att de vill förvägra dig rätten att bo tillsammans med vem du vill, kan jag lova att hela Södermalm kommer gå man ur huse i protest. Trycksvärtan kommer inte räcka till för de feta rubrikerna på kvällstidningarnas löpsedlar och proffstyckarna kommer avlösa varandra i rad i varenda tevesoffa Sverige kan uppbringa.

I ärlighetens namn tror jag förvisso att Sverigedemokraterna knappast bryr sig om vem du vill bo ihop med. Därför tror jag det är bättre att Feministerna lanserar idén, de har ju lyckats ganska bra med att sälja in konceptet om att bolagsstyrelser ska kvoteras utefter kön. De är rätt skickade att lansera nästa geniala idé.

Det är idag min fria vilja som bestämmer vem jag vill skapa ett företag ihop med. Säg att jag och några kompisar har en idé som vi tror att vi kan tjäna pengar på. Vi skramlar ihop våra korvören till ett aktiekapital och skapar ett bolag. De som bestämmer och kan ta de avgörande besluten för vårt nya bolag är styrelsen. Antingen sitter aktieägaren där själv som en av ledamöterna i styrelsen, eller så utser aktieägaren någon som kan ta tillvara dennes intressen.

Och så kan vi ju inte ha det. Enligt samtida feministisk logik är det orättvist eftersom de elaka männen tenderar att skapa bolag ihop som går med vinst. Det gör inte kvinnorna i samma utsträckning. Här behöver staten gripa in och frånta individer rätten att på egen hand bestämma vilka de vill skapa företag ihop med. Allt annat vore orättvist, speciellt mot dem som inte alls är beredda att riskera pengar och arbete för att bygga upp en verksamhet.

Således, kvotering är det ypperliga verktyget för att ställa allt tillrätta. Nu kan kvinnor också ”ta plats” i styrelser och maktens korridorer med hjälp av lite tvingande lagstiftning.

Men nu är det inte bara bolagsstyrelser som frångår den feministiska mallen. Om vi tänker efter lite, varför är de flesta förhållanden heterosexuella? Är inte det ett problem? Många genusvetare är överens om att den heterosexuella familjen i grunden är en social konstruktion. Hur ska vi bryta den här normen?

Jajamensan, kvotering är svaret! Genom att staten, som alltid vet bättre än du, väljer vem du ska bo ihop med kan vi även på det privata planet nå en mycket högre grad av jämställdhet. Jag menar, varför inte? Funkar det i bolagsstyrelser bör det väl även funka i hemmet.

Dessutom är det praktiskt. Tänk vilket elände det är att dejta till höger och vänster. Alla timmar av ångest, klä upp sig och göra sig till inför den tänkta partnern. Men en sann feministisk modell slipper vi allt det där, staten har redan kvoterat något lämplig individ till dig. Allt i rättvisans namn.

Av just dessa anledningar måste vi göra allt för att bekämpa Sverigedemokraterna. De tror att du själv bäst vet vem du vill skapa företag ihop med, eller för den delen vem du vill leva tillsammans med. De förstår inte att ett sådant samhälle skapar orättvisor. Konfronterar man en sverigedemokrat med dessa frågor svarar de ungefär såhär:

– Vadå? Kan inte feministerna själva skapa företag som alla andra om de vill sitta i en styrelse? Finns väl inget som hindrar dem?