I Sverige är det helt självklart att man höjer högerarmen och drar till med ett rungade ”Heil Hitler” när feeling infinner sig. Det är rentav lite folkligt. I vart fall är det intrycket man kan få när mediepersonligheter, vissa journalister och framför allt etablerade antirasister rycker ut till socialdemokratins försvar. Som så mycket annat kan jag säga att jag såg det komma.

Någon gång under 2016 var jag inbjuden till en paneldiskussion om alternativmedier och så kallade etablerade medier. På scen stod jag, Expressens dåvarande chefredaktör Tomas Mattsson och som en slags moderator agerade bland annat Lars Truedson. Den senare är inte ointressant, han arbetar på det mediegranskande Sveriges Radio-programmet Medierna.

Eftersom detta inte var långt efter mitt avslöjande om att Dagens Nyheter mörkat omfattande sexövergrepp på unga flickor i Kungsträdgården kom förstås detta också på tal. Truedson försökte försvara DN, det finns gränser för vad den mannen vågar granska. Visserligen ställde SR Medierna lite tuffa frågor till DN i ett inslag, men de vågade aldrig höra av sig till mig. Det hade förmodligen blivit lite väl jobbigt för dem att gå igenom mitt material. Det är ett slags journalistiskt sätt att ”blunda” för det mest obehagliga.

Istället var det norska journalistförbundets tidning som gjorde jobbet. De gick igenom mitt material, värderade och även talade med mina källor och i allt väsentligt gick igenom alla påståenden i min artikel. Och de fann att allt stämde. Sen var det tyst om den saken i Sverige, varken Truedson eller någon annan låtsades om att norska journalistförbundet gjorde det jobb de själv borde gjort.

Men tillbaka till paneldiskussionen. Från golvet undrar en frågeställare om alternativmedier och etablerade medier framöver kan tänkas smälta samman? Oron var förstås att högerextremism ska normaliseras i svensk medieoffentlighet.

– Jag är lite orolig över att något annat håller på att ske i samhället, att den här pendeln kommer slå över åt andra hållet, svarade jag samtidigt som jag beskrev journalistskrået som en skock får.

Mitt resonemang var då, och är än idag, att medieoffentligheten mycket väl kan kantra över åt andra hållet.

– Då kommer jag fortfarande stå och bråka, men från motsatt håll, fortsatte jag.

Samtalet kan du ta del av i videospelaren nedan (det börjar vid 33:18, videospelaren är inställd på det).

Kanske är vi där idag. Vi har en lång rad mediepersonligheter, såväl journalister som tyckare, som under den gångna veckan försvarat och relativiserat Hitlerhälsningar. På andra sidan barrikaden står jag, det är mitt avslöjande om civilminister Ida Karkiainen debaclet handlar om. I en större kontext är vi i en situation där socialdemokraterna vill triangulera SD. Dessa signaler har stora delar av journalistkåren uppfattat.

Den grävande SvD-reportern Mathias Ståhle försöker misstänkliggöra mitt avslöjande på Twitter. Och han delar finstämda texter från etablerade medier där Karkiainens vit makt-kopplingar relativiseras. På DN vill Hanne Kjöller ge igen i ett tafatt försök att spå i kaffesump när hon ”analyserar” min ursprungliga artikel. Det var nämligen hon som fick ta skiten när jag avslöjade DN:s mörkande. Jag förstår bitterheten, men den klär inte.

Det går att tolka Kjöller som att en riktig journalist aldrig hade publicerat uppgifterna om civilministern. Det påminner mig om hennes DN-kollega Emma Bouvin som avfärdade mina uppgifter om att dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan hade samröre med islamister. ”Kommer inte skriva nån artikel, för det finns ingen nyhet”, förklarade hon på Twitter efter att ha ”undersökt” det Nyheter Idag publicerat. Senare fick Kaplan avgå, bland annat på grund av just de uppgifter jag publicerat.

Välkända antirasistiska profiler som Henrik Arnstad och Martin Aagård relativiserar Hitlerhälsningar helt öppet. De får ryggdunk från flertalet kolleger. För att inte nämna alla S-anknutna tyckonomer som på olika vis försöker prata bort Hitlerhälsningar och annat vit makt-anstruket beteende.

Och Lars Truedsons mediegranskande program Medierna? Ställer de frågor om hur halva medieoffentligheten relativiserar nazistiska uttryck? Såklart inte. De lägger krutet på att misstänkliggöra att jag delade med mig av mitt material till Expressen innan jag själv publicerade. Modigare än så är de tyvärr inte.

Men vi tänker oss att vi backar bandet till 2016 och den där scenen där jag står bredvid Mattsson framför ett gäng journalister i publiken. Tänk om jag hade berättat att om en sisådär fem år kommer jag avslöja att en civilminister, som bedyrar att hon saknar lik i garderoben, fastnat på bild där hon Hitlerhälsat i sin ungdom. Hennes pojkvän, som hon fortfarande är ihop med, har gjort en cover på nazistiska Pluton Svea – en uppgift som även Aftonbladet fått och bedömt tillräckligt trovärdig för att publicera.

Vidare skulle jag berätta att en källa, som själv varit med på dessa fester, intygar att det spelades vit makt-musik som Pluton Svea. Vidare har pojkvännen sydstatsflaggan i replokalen och den dyker även upp på andra ställen. Antirasistiska Expo skulle visserligen medge att ministerns pojkvän förstås kan kopplas till högerextremism, men samtidigt argumentera om att ”hellre fria än fälla”.  En annan källa vittnar om Hitlerhälsningar från balkongen hemma hos civilministern.

Och vidare skulle ministern medge att hon kanske har gjort Hitlerhälsningar, men då ironiskt. Och visst kunde det ha spelats olämplig musik, men då har hon minsann försökt vara framme för att stänga av. Ungefär den typen av svar SD-företrädare brukar ge när de fått David Baas efter sig.

Och så skulle jag titta publiken i ögonen och säga att ni, alla ni som oroar er över alternativmedier, kommer antingen vara tysta eller aktivt delta i att förminska och försvara det här statsrådet. Att ni kommer vara delaktiga i att potentiellt göra Hitlerhälsningar till det nya normala.

Ingen skulle förstås tro mig. Men de gjorde de till en början inte heller den gången vi publicerade uppgifter om att Iraks försvarsminister går på bidrag i Sverige.

Men nu är vi där. Jag är återigen på motsatt sida barrikaden. Trots att väldigt mycket förändras, är ännu mer sig likt.

PS. Åtminstone Judiska ungdomsförbundet är lite frågande på Twitter. Från Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA, är det än så länge tyst.

Det heter alltså att det är ett "ungdomsbeteende" när man heilar sålänge man tillhör vänster på den politiska skalan. Vad är det för idioti? Det är alltså fritt fram att lyssna på vit makt musik och heila från balkonger sålänge du är röd.

— Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) (@JudiskaUngdom) December 7, 2021