Almedalsveckan har startat och alla är där. Antirasister och rasister, politiker och mediepersoner samt en och annan komiker. Det är rasismen som står överst på agendan i år. Och det är bra. När ett uttalat nazistiskt parti framför sin sjuka ideologi offentligt är det dags att sätta ner foten. Men hur gör man det på bästa sätt?

Inte på det sätt som görs idag, det är jag övertygad om. Det ständiga talet om det rasistiska Sverige och de främlingsfientliga svenskarna gör ingenting alls för att stävja rasismen.  Vältaliga besserwissers tar plats på olika massmediala plattformar och förklarar i stränga och kritiserande ordalag att Sverige är rasistiskt, de vita svenskarna är främlingsfientliga och att själva vår stat, med dess gränser och tillika hyfsat goda välfärdstanke och moderna lagstiftning, är en skamfläck för världen. 

Sanningen är att Sverige, enligt alla internationella undersökningar, är ett av världens minst rasistiska länder. Det innebär inte att Sverige är ett perfekt land, långt därifrån. Men det innebär att väldigt mycket av de kollektiva beskyllningarna mot svenskarna som folk är ogrundade och osakliga. Det är djupt orättfärdigt, särskilt som påfallande mycket av det oresonliga hatet baseras på hudfärg. Och det är vitheten som är ondskan.

Ondast av alla vita är de vita männen. Det har blivit fullkomligt accepterat att tala om vita män på ett sätt som man inte kan, får eller ens vill tala om några andra. I medier, bland populistiska politiker och på sociala medier hängs vita män ut som något slags ickemänniskor, knappt värda kattskit ens. Och om de råkar ha kostym på sig? Ja då är det galgen nästa!

Den självutnämnda antifascisten Roxy Engvall skriver på sin Twitter:

”Protesterna mot Svp de mest folkliga jag sett i Almedalen. Där lyser de vita männen i kostym med sin frånvaro.”

Well, Roxy Engvall, I’ve got news for you: Vita män i kostym är det sexigaste som finns. Men vad viktigare är: Vita män i kostym var delaktiga i att sätta stopp både för Adolf Hitler och Josef Stalin.

Gapiga förvuxna fjortisar har däremot sällan åstadkommit något vettigt, även om de råkar kalla sig antifascister. Det faktum att det råkar finnas sociala medier där de kan skrika ut sina dumheter en gång i sekunden förändrar inte den saken.

Rasism och nazism bekämpas inte med hat baserat på människors hudfärg. Rasism och nazism bekämpas genom information och samarbete, genom bildning och kunskap och framför allt genom sammanhållning.

Med andra ord: Dagens självutnämnda antifascister, med sin fixering vid hudfärg, kommer inte att åstadkomma ett skvatt mot den växande fascismen i Europa. Om något vettigt ska bli gjort får vi förmodligen be de sexiga vita männen i kostym att träda in. De har klarat upp situationen förr och de kan göra det igen.