Karlstads universitet blir först i landet med utbildning i rasstudier – ren pseudovetenskap. Universiteten borde hålla sig för goda att med skattepengar upplåta plats åt aktivister att bedriva utbildningar baserat på politiserat akademiskt nonsens, skriver EU-parlamentsledamoten Charlie Weimers, Sverigedemokraterna.

På 1920-talet drev tidsandan fram rasforskning. Då, för ganska exakt 100 år sedan, beslutade riksdagen om att upprätta ett institut för rasbiologiska forskning i Uppsala. Nu driver samhällsströmningar åter fram rasforskning. Denna gång är det Karlstad Universitet som blir först i landet med en ”högskolekurs som explicit handlar om ras”.

Forskning som tar sin utgångspunkt i ras är politiserad pseudovetenskap. Då som nu är det nonsens. Då kallades den populära vanföreställningen för ”rasbiologi” och grundades på tanken att yttre ”rasegenskaper” som skallmått, hud-, hår- och ögonfärg kunde härledas till inre egenskaper. Målet var en ”rationell befolkningspolitik” och resultatet av dessa villfarelser känner vi från historien.

Nu kallas vanföreställningen ”kritiska rasstudier”. Disciplinen bygger på hypotesen att ALLT är socialt konstruerat till fromma för den vita majoritetsbefolkningen. Hela västvärlden inklusive Sverige är en ”rasmaktsordning” som ”bibehålls” och reproduceras över tid.

Drömmen som vägleder förespråkarna är inte att individer ska bedömas utifrån karaktär och meriter. Istället målet är en förment rättvis apartheidstat där utbildnings- och arbetsplatser liksom politiska uppdrag fördelas och kvoteras efter etnicitet. På önskelistan står även reform av det juridiska systemet som väger in etniska kriterier. I korthet: ett samhälle där individen bedöms efter grupptillhörighet.

Det är ur detta perspektiv vi måste betrakta Karlstads universitets utbildning i ras- och vithetsperspektiv. Målet för kursplanen är att ”uppmuntra studentens självständiga tänkande om relationen mellan nordisk kolonialism, nybyggarkolonialism och rasialiserat förtryck i relation till sociala kategorier”. Vilket är akademiskt språk för att skuldbelägga majoritetsbefolkningen för historiska oförrätter som de inte har utfört eller deltagit i.

Högskoleväsendet bör välkomna varje student oavsett etnicitet eller världsåskådning.

En av lärarna vid den aktuella kursen är Tobias Hübinette, en av grundarna till Expo, och sedan tidigare brottsdömd AFA-aktivist, som tidigare har uttryckt rashat mot vita då han (i ett nummer av tidskriften Creol, reds anm) uttryckt ”att den vita rasen är underlägsen på alla tänkbara plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.”

Ingen som hade uttryckt sig så hade fått föreläsa vid ett svenskt lärosäte om uttalandena hade gällt en grupp med någon annan hudfärg än vit. Man kan tycka att samma förbehåll borde gälla även för uttalanden av denna typ riktat mot majoritetsbefolkningen.

Det står – som sig bör – var och en fritt att argumentera för en revolutionär omdaning av hela det ekonomiska, juridiska och politiska systemet och även att bedriva politiserad pseudovetenskap för egna pengar.

Men det är fel att tvinga medborgarna att betala skatt för att politisera forskning och undervisning och splittra samhället.

När nu radikala vänsterideologer åter vill lägga fokus för undervisning på föreställningar om hur ras – denna gång inte via biologi utan via ’strukturer’ – kan kopplas till mänskliga egenskaper så riskerar vi åter få ett land med mer polarisering och fler motsättningar.

För att göra det krävs att universitetens ledningar tar ansvar för utbildningens innehåll. I avsaknad av detta måste en ny regering göra vad Alliansen misslyckades med under åtta år vid makten: avpolitisera akademin.