SVERIGE I en ny forskningsrapport framkommer graverande uppgifter om Brottsförebyggande rådet, Brå, som har till uppgift är att sprida kunskap om brottslighet, något som Svenska Dagbladet var först att rapportera om. Tidigare anställda vittnar om att forskningen på myndigheten anpassas till en politisk agenda.

”Går det att lita på Brå? En studie om bias i myndighetsforskning” heter den nya rapporten från Linköpings universitet om situationen på Brå, en myndighet som lyder under justitiedepartementet.

”Ett flertal intervjupersoner vittnar bland annat om hur Brås ledning direkt utsatt dem för påtryckningar för att ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda”, skriver författarna.

Så här sammanfattade en före detta anställd situationen:

”Om det var så att resultat inte gillades så blev det censur, tillrättaläggande av resultat, nedtoning av resultat och att man lyfte fram andra delar av en studie som inte var så känsliga eller kunde visa på ett positivt resultat.”

Flera intervjupersoner, framför allt tidigare anställda på Brå, vittnar om att de har pressats att anpassa sin forskning till en politisk agenda.

”En före detta anställd berättade exempelvis att hen tillsammans med generaldirektören blev uppkallad till justitiedepartementet för ett samtal med krav om att en rapport skulle ’rättas’. Rapporten bestod av en utvärdering av ett regeringsförslag, med slutsatsen att förslagen var skadliga. Den intervjuade insåg att slutsatserna skulle vara politiskt impopulära, men hade ändå skrivit dessa (intervju FE4, augusti 2019). Andra före detta anställda har pekat på att det varit tydligt att det funnits politiska skäl till att de utsatts för press att ändra innehåll i rapporter även om dessa forskare inte kallats till departementet (FE1, FE4, FE5, FE8). En anställd berättade bland annat att en generaldirektör uttryckte ’det finns en verklighet och en politisk verklighet’ när generaldirektören krävde att en anställd skulle ändra i en rapport (intervju FE1, augusti 2019).”

Vittnesmålen fortsätter:

”Ytterligare en före detta anställd berättade om liknande erfarenheter. Personen arbetade med en rapport som berörde ett ämne som vissa politiker uppfattade som kontroversiellt. Då forskaren presenterade sina rön uttalade en minister vid ett möte med rapportförfattaren ett önskemål om att rapporten inte skulle komma ut och om så ändå blev fallet att ’Brå skulle ta hand om diskussionen som säkerligen skulle följa.’ (intervju FE11, september 2019). I slutändan gavs en anpassad kortversion av rapporten ut.”

Författarna tar upp flera exempel på hur Brås forskare har utsatts för påtryckningar när de har gett ut rapporter. I ett fall hade man gjort en studie om våldsbrottslighet som visade att de grova våldsbrotten hade ökat.

”Publiceringen av denna studie förhalades med tanke på dess politiskt känsliga resultat så att den inte skulle sammanfalla med tidpunkten för ett allmänt val. Extern press ledde så småningom till att rapporten publicerades ett annat år. Offentliggörandet skedde dock inte som tryckt rapport utan enbart på Brås hemsida.”

Ett annat exempel som tas upp är en rapport som hade att göra med ett ”politiskt känsligt ämne”.

”Åtskilliga anställda uttryckte en frustration över att en nyckelperson vid Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten. Under datainsamlingen till denna rapport uttryckte nyckelpersonen, i samband med en debatt i media, att en ny studie kring detta tema var obehövlig eftersom de data som tidigare rapport bygger på fortfarande var giltiga. Detta trots att det skett omfattande förändringar (av kontext, demografiskt landskap, lagar etc) som är centrala för att kunna dra slutsatser kring den aktuella frågan.”

Författarna drar slutsatsen att det går att ifrågasätta Brås tillförlitlighet och att dess ställning som myndighet under justitiedepartementet är problematisk. ”Denna studie visar att risken för snedvridning är särskilt hög för forskningsstudier som är politiskt känsliga eller som starkt går emot agenda och föreställningar hos en beställare”, skriver man.

”Både intervjuer och vad som hände under datainsamlingen pekar på att det tycks råda en tystnadskultur inom Brå och det verkar finnas en strävan att anställa personer som uppfattas som lätta att styra. Att inte ha kritiserat polisen ger intrycket att vara fördelaktigt både för möjligheten till anställning vid Brå och för forskningsfinansiering.”

”En intervjuperson (FE3) uppgav att projektanställningarna avlöste varandra när hen arbetade som utredare och en annan före detta anställd (FE9) uttryckte att det verkar finnas ett önskemål att anställa ”unga tjejer” som är lättstyrda framför ”självständiga forskare, docenter och professorer” eftersom ”Det är svårare att handskas med kompetenta personer som inte vill bli styrda.””

I rapporten får intervjupersonerna vara anonyma och av det skälet framgår det inte heller vilka studier de pratar om. Något som ifrågasätts av Svenska Dagbladet.

– Givetvis skulle det ha varit bättre om vi kunnat vara helt öppna. Men eftersom enskilda i den här studien är så utsatta har vi valt att värna dem. Det samlade materialet räcker dock enligt vår bedömning för att läsaren ska kunna skapa sig en rättvisande bild. Bara att det finns en risk för snedvriden information är ju en problematik i sig, säger Malin Wieslander som är en av författarna.

Läs även: Övervakningskamera på Rosenbad missade vapenstölder – spelade inte in

Läs även: Romernas riksförbund – hur en fullständigt amatörmässig bluff lurade Länsstyrelsen