LEDARE Jag kommer stanna hemma på första maj och det hoppas jag att även du gör. Du bör stanna hemma av solidaritet med arbetare och invandrare. Du bör stanna hemma av solidaritet med de som kämpar för att skapa jobb och göra Sverige till ett bättre land. Det handlar om anständighet.

Det var nog ett av de minsta bagerier jag någonsin varit inne i. Vi trängdes med kamerastativ, lampor, min stora mikrofon och allt annat vi hade med oss. Men det var det värt, bageriets ägare hade något viktigt att berätta. Här, på en liten gata i Linköping, fanns en story som visar det sämsta av Sverige.

En ung tjej, inte mer än 20 år gammal, tar bussen klockan fem varje morgon för att baka bullar, bröd och annat de säljer i konditoriet – eller bageriet om man så vill. Hon arbetar utan lön, för just nu går bageriet inte runt. Tvärtom, de förlorar ungefär tio tusen kronor i månaden på verksamheten.

Men hon kämpar på. Bageriet gick dåligt när de köpte verksamheten och de har räknat med att det kommer gå dåligt till en början. Men kan de bara arbeta upp verksamheten, få till det så som det var förr när bageriet hade bra rykte, då ska de nog tjäna pengar, resonerar hon. Hennes bror arbetar extra med att köra taxi för att få in kapital under tiden.

– Man får ju höra mycket om hur man som invandrare beter sig dåligt i Sverige. Att man inte följer lagar, att man inte lär sig svenska och att man inte ger sig ut på arbetsmarknaden. Och då kan man inte bara sitta hemma och säga att nä, vi är inte så som invandrare. Utan det gäller ju att bevisa. Och när det inte finns jobb att söka och få ett arbete då är det bara att försöka driva eget och komma upp och även göra något bra för det svenska samhället. Och även skaffa arbetsmöjligheter för andra också och inte bara för sig själv.

Sema Mehdi pratar bra svenska men trots det ursäktar hon sig för att hon inte har koll på alla termer och begrepp. Det märks att hon anstränger sig när vi ställer frågor, men dialekten och uttalet har hon fått till. Hon är född i Iraks huvudstad Bagdad, hon är muslim och nu även konditor, eller bagare om man så vill.

Jag är där med kamera och kolleger på grund av att hon hamnat i konflikt med Livsmedelsarbetareförbundet. Innan vi satte oss i bilen från Stockholm hade jag kollat upp storyn så gott det gick. Jag kan inte finna att Sema och hennes bror Ahmed gjort något fel, tvärtom – de försöker rädda en verksamhet.

När de tog över bageriet följde det med en anställd som hade 114 kronor i timmen i lön. Den förra ägaren var gammal och hade inte skött verksamheten speciellt bra, berättar Sema. Den anställde hade även gått med i facket när hon jobbade för den förre ägaren, antagligen för att få till ett kollektivavtal och bättre arbetsvillkor.

Men facket lyckades aldrig teckna kollektivavtal, de fick inte tag på den förra ägaren, berättar Sema. Men när syskonen från Irak istället drev verksamheten, då kom facket och informerade om varför de skulle skaffa kollektivavtal. Sema och Mehdi räknade på saken och kom fram till att de 131 kronor som kollektivavtalet kräver blir för mycket. Det var till och med så att de funderade på att säga upp den anställde, de gick trots allt minus med verksamheten och behövde spara in på utgifter tills de fått tillräckligt bra snurr på bageriet.

De låg redan ute med hundratusentals kronor. Men detta kunde inte ombudsmannen Lena Persson på Livsmedelsarbetareförbundet i Linköping acceptera. Här skulle det statueras exempel och en blockad inleddes. Sema berättar hur blockadvakter betett sig illa mot hennes kunder. De hade kallat någon för ”kärring” bland annat.

Men det fanns även blockadvakter med lite bättre känsla för rättvisa. Iallafall en. Han gick ifrån blockaden till slut. Det berättar en tjej från från Fria Moderata Studentförbundet på sin Facebooksida, hon hade varit på plats för att visa solidaritet med småföretagarna.

Blockaden slutade som det brukar sluta när stora mäktiga fackförbund ger sig på småföretagare. Den första april förklarar en medlare i tingsrätten att om de bara skriver under avtalet får de vara ifred. Bara det inte ser illa ut för facket så ska allt ordna sig, förklarar Sema. Jag gissar att de vill ha en färsk ”seger” att visa upp lagom till första maj. De skriver under ”avtalet”, mot sin vilja.

Men lokaltidningen basunerar kort därefter ut att den anställde blir av med jobbet. Det här såg fruktansvärt illa ut för facket och nu ska bageriet sättas på plats. Vad som inte berättas är att den anställde slutade frivilligt tidigare än sista datum, hon fick nämligen ett nytt jobb. Men det kvittar.

Den 24:e april skickar så fackförbundet in en stämningsansökan till arbetsdomstolen där de kräver att uppsägningen ska ogiltigförklaras. Detta trots att den anställde fått nytt jobb och trots att bageriet går med förlust. Ovanpå allt berättar Sema att den anställde själv ska ha bett facket att backa – problemen hade hon som sagt med den förra arbetsgivaren, inte med Sema och Mehdi. De hade ju investerat och satsat på att få verksamheten på fötter igen.

Men det är inte bara ett krav om att uppsägningen ska ogiltigförklaras. För säkerhets skull kräver facket totalt 650 000 kronor i skadestånd. Varav 250 000 kronor till facket själva. Jag frågade Sema vad som händer om de förlorar i domstolen.

– Då får vi lägga ner bageriet. Då får vi gå i konkurs, svarar hon utan omsvep.

Det kunde varit jag

Jag ska för tydlighets skull erkänna att jag har ett personligt agg mot både LO-förbund och det socialdemokratiska partiet. Några av de vidrigaste beteenden, ofta gärna kryddat med en rejäl dos rasistiska undertoner, har i princip alltid kommit från samma håll, och du kan nog gissa varifrån. De hatade mig när jag var bättre än deras ungar i skolan, de hatade mig för att jag ville något mer. För att jag inte rättade mig ledet och gjorde som de sa.

I deras värld ska alla vara likadana. Kollektivet heter det, inte individer. Sticker du ut på något sätt, då ska det genast korrigeras. Tro mig, de försökte. Men allt går inte rätta till, jag var ju skolans invandrare och hade mörkt hår. Sådana egenskaper kan inte all socialism i världen råda bot på. Till slut hette det att jag borde flytta hem till mitt ”hemland” igen, något jag fick höra till leda de där jobbiga åren i grundskolan. Ja, förutom att jag var jude och zigenare då, något som också påpekades flitigt.

Jag är rädd att de hatar Sema och Ahmed av i grunden samma anledning. I socialdemokraternas värld ska en invandrare gå deras kurser, gå på bidrag instiftade av sossar och arbeta enligt fackförbundets villkor. De ska inte vara driftiga och de ska absolut inte, om än omedvetet, dra ner brallorna på facket medialt. Nej, facket, sossar och de på vänsterkanten måste få visa sin godhet. Det är därför det heter att ”vi måste ta hand om invandrare”. För i deras ögon är invandrare ett handikapp.

När de inte kan visa sin godhet blir de arga. Då måste de visa makt och sätta folk på plats. Någon annan förklaring kan jag inte finna till varför det mäktiga Livsmedelsarbetareförbundet kräver 650 000 kronor av ett litet bageri som drivs av en 20-årig tjej från Irak. Jag känner igen mig alldeles för mycket och jag kan inte låta bli att börja ta saker personligt.

Det blir inte heller bättre av att jag av någon outgrundlig anledning alltid blir kompis med människor just från detta krigshärjade land. Varför vet jag inte, men jag har tidigare berättat att jag till och med haft en flyktingfamilj från just Irak boendes hemma i lägenheten en gång i tiden. Det bidrar till att jag blir ovanligt arg av den här storyn, just för att jag kan identifiera mig med Sema och Ahmed av flera anledningar.

Och då händer det. Jag ser att någon delat en artikel på Facebook. Det är min artikel, den jag skrev tidigare om detta bageri i Linköping. Jag ser hur en diskussion skapas och att någon drar rasistkortet. Inte mot fackförbundet, utan mot mig och Nyheter Idag. De hänvisar till sajten Politism, en sajt utan ansvarig utgivare eller anslutning till några pressetiska regler. De har stämplat mig och Nyheter Idag som rasister och att man därför inte ska läsa eller dela mina texter vidare. Du kan själv läsa deras motivering här. Och bäst av allt, de finansieras av samma LO-förbund där Livsmedelsarbetareförbundet ingår.

Alltså, ett fackförbund stämmer driftiga invandrare från Irak på 650 000 kronor, av ren prestige och småsinthet. Av den summan är det tänkt att 250 000 kronor ska gå till fackförbundet själva, pengar som i slutändan är med och finansierar sajten Politism som i sin tur anstränger sig för att stoppa människor att läsa mina texter och Nyheter Idag. Och de använder argumentet att det är jag som är rasist.

Det har aldrig någonsin varit viktigare med människor som Sema och Ahmed. Sverige behöver de som vill stå på egna ben, som skapar arbete och vill vara med om att göra Sverige till ett bättre land. Det är de människorna vi ska visa solidaritet med, inte några småsinta maktfullkomliga fackförbund som sparkar nedåt.

Därför stannar jag hemma på första maj. Det handlar om anständighet. Och det handlar om att vara solidarisk.