KRÖNIKA När medieproffsen vill smutskasta och misstänkliggöra någon vet de oftast bättre än att uttryckligen dra till med rena lögner – istället låter de lögnerna skapas i läsarnas egna huvuden. Det kan de göra genom att utnyttja ett litet lingvistiskt trick som vem som helst kan lära sig.

De mediala reaktionerna på SVTs ”Transkriget” var väl ungefär så uppskruvade och hysteriska som man kunde vänta sig, men det här är inte en text om ”Transkriget” utan om en av de metoder som användes när dokumentären skulle misstänkliggöras. I DN publicerade Isobel Hadley-Kamptz vad som kan ses som ett typexempel på hur man smutskastar någon med insinuationer och fula trick.

Läs mer: Vänstervrede när SVT kritiserar transvården

Efter att Hadley-Kamptz inledningsvis utmålat dokumentärserien som något i klass med en gymnasieproduktion och kritiserar personer som använder ordet ”man” istället för ”person som fått det manliga könet tilldelat vid födseln” – eller vad hon nu menar – kommer vi till pudelns kärna, och det är här den verkliga smutskastningen kommer in. Jag citerar stycket i sin helhet.

”Ändå hajar jag till när ett bekant namn dyker upp: den irländska matematikern Helen Joyce. Hon presenteras som en undersökande journalist som intresserat sig för de här frågorna. Det SVT inte tar upp är att Joyce i sin bok ”Trans. When ideology meets reality” förklarat att den globala uppgången för könsdysfori orkestrerats av ”ett fåtal extremt rika”, däribland George Soros. Hon hänvisar också vidare till transmotståndaren Jennifer Bilek, som bland annat spekulerat i varför så många transaktivister är judar. Det kan man förstås fundera över, om man är lagd åt det hållet. ”

Det som får Hadley-Kamptz att haja till är alltså att Helen Joyce nämns. Hadley-Kamptz kallar henne för ”matematiker” som ”presenteras som undersökande journalist” vilket är typiskt sätt att vara ohederlig utan att ljuga. Helen Joyce var journalist på The Economist mellan 2005 och 2022, så ”journalist” är väl ändå en bra mycket bättre beskrivning än att nämna att hon är utbildad matematiker?

Jag skulle inte få för mig att omtala Hadley-Kamptz som en bloggare som av DN presenteras som författare. Men det finns naturligtvis en anledning till varför Hadley-Kamptz skriver som hon gör. Låt oss göra en kort utflykt till lingvistikens utmarker.

Ett område inom lingvistiken kallas pragmatik. Där tittar man på sådant som hur kommunikation faktiskt fungerar i praktiken, hur vi av små bitar av information skapar mening och förståelse. Man stöter då bland annat på ett antal samtalsprinciper som ställts upp av språkfilosofen Paul Grice, och en av dessa principer är att information som ges skall vara relevant.

Ett exempel: jag möter någon med en hund och frågar om den är aggressiv och får svaret att ”min hund är den lugnaste som finns” varpå jag närmar mig hunden och blir biten. Jag frågar då varför personen sade att hunden var lugn och får svaret ”ja, min hund är jättelugn, men det här är inte min hund.” Trots att ingen har farit med osanning har kommunikationen fallerat eftersom vi instinktivt tolkar uttalanden som att de är relevanta.

Så när Hadley-Kamptz skriver om Joyce som en ”irländsk matematiker” som ”presenteras som en undersökande journalist” drar många läsare slutsatsen att Joyce inte är en ”riktig” journalist, för annars skulle informationen inte vara relevant. Men Hadley-Kamptz har ju inte ljugit.

Läs även: Dumpen trampar på ömma journalisttår

Och på samma sätt fortsätter det. ”Det SVT inte tar upp…” skapar en förväntan på det skall komma någon information som inte bara är relevant i sammanhanget utan också något som i någon mån motsäger den tidigare informationen. Men vad som egentligen följer är – om än mycket vinklat – konstaterandet att Joyce i sin bok tar upp det faktum att flera grupper som driver transfrågor har finansierats av ett litet fåtal miljardärer, där Hadley-Kamptz bara nämner George Soros eftersom det välkänt att han är av judisk börd. Observera att Hadley-Kamptz inte säger att Joyce har fel i sin beskrivning – det bara antas och kan därför inte bemötas. Det är bättre att vara otydlig och låta läsarna dra sina egna felaktiga slutsatser.

Det är också värt att notera vad Hadley-Kamptz faktiskt citerar, vilket är ”ett fåtal extremt rika”. Resten av meningen, att ”den globala uppgången för könsdysfori orkestrerats” av dessa är en egen tolkning.

När Hadley-Kamptz skriver att Joyce ”hänvisar” till Jennifer Bilek antar nog de flesta att hon fortfarande pratar om Joyces bok, men det gör hon inte, därav det vaga ”hänvisar”. I verkligheten syftar väl detta ”hänvisar” till att Joyce några gånger delat artiklar av Bilek på twitter, men dessa artiklar har inget med judar att göra, och då Joyce blev medveten om Bileks idéer om en koppling mellan judendom och transaktivism slutade hon att följa henne. Ni kan läsa vad Joyce själv har skrivit om saken här.

Så varför drar Hadley-Kamptz upp Bileks uttalande om judar och transaktivister? Återigen är svaret att vi mer eller mindre medvetet antar att vi får relevant information och försöker pussla ihop bitarna tills vi skapar någon mening av det. Hadley-Kamptz avslutar stycket med ”Det kan man förstås fundera över, om man är lagd åt det hållet.” Vilket håll? Försöker Hadley-Kamptz kanske antyda att Helen Joyce nog är antisemit? Ja, det försöker hon, för varför skulle hon annars dra upp vad en person – som är helt irrelevant i sammanhanget – har sagt om judar? Men nej, nej, nej, säger Hadley-Kamptz i ett senare svar när SVT bemötte hennes kritik.

”Jag anklagade för övrigt inte Helen Joyce för antisemitism. Jag redovisade bara vad hon själv och en person hon hänvisat till har skrivit. Om en sådan torr redogörelse får SVT att tro att jag anklagar henne för judehat säger det möjligen mer om Joyce och om SVT:s val av medverkande än det gör om mig.”

Till och med i svaret fortsätter insinuationerna. Tydligen ”säger det mer om Joyce” att SVT tolkade hennes antydningar på det enda rimliga sättet. Men Hadley-Kamptz kan svära sig fri genom sin otydlighet.

Suck.

Nu vet ni i alla fall hur man gör.