BLOGG Med påhittade citat och argumentation emot ”skam”-retorik försöker Åsa Linderborg ta sin Aftonbladet-kollega Jonna Sima i försvar. Tyvärr nödgas jag, med min unikt diplomatiska retorik, påtala att Linderborg är åt helvete fel ute. Sima ska inte annat än skämmas och det rejält – om hon nu har förstånd till det.

Det började med den borgerlige debattören Thomas Gürs spontana seminarium på kyrkbacken utanför domkyrkan i Visby under Almedalsveckan. Efter att Gür förkunnat sina teser om invandring och integration fick domprosten Mats Hermansson ett mindre hjärnsläpp och beslutade att ringa i kyrkklockorna för att varna för fara å färde.

Detta kom, föga förvånande, att bli den stora snackisen. I landet tvärtom har givetvis vänsterdebattörer gjort allt för att finna argument till domprostens försvar, samtidigt som högerdebattörer kritiserat densamme. Många påståenden till Hermanssons försvar är rena efterhandskonstruktioner, exempelvis att det ”saknades tillstånd” eller att några utemöbler hade flyttats på. Det har aldrig behövts några tillstånd från stat eller andra högre makter för att samlas på en yta där man normalt får vistas och samtidigt lyssna på vad någon har att säga.

Det hela tog ny skruv när Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima slår fast att domprosten är ett föredöme. Men det räcker inte, det kliade så pass i fingrarna på Sima att hon var tvungen att kleta ihop Gür med våldsbejakande nazister i samma text. Och för att ingen ska missa misstänkliggörandet är hon så tydlig det bara går, utan att skriva det rakt ut, i slutklämmen på sin ledare.

”Samhället måste sända en tydlig signal om att det råder nolltolerans mot nazivåldet. Men vi behöver hjälpas åt att säga ifrån och markera mot rasismen och antidemokratiska krafter i vardagen. Visbys domprost är ett föredöme för oss alla”.

Jag följer Thomas Gür i sociala medier och ibland samtalar jag även med honom när det är något jag behöver undersöka inför en artikel på Nyheter Idag. Det är långt ifrån alltid vi är överens i stora och små frågor. Tro mig när jag säger det, jag kan ta det ryska nervgiftet novitjok på att Gür är allt annat än en nazist.

Ej heller är jag förvånad om Gürs tusentals följare i sociala medier är beredda att sätta samma insats i fråga om Gürs eventuella likheter med nazister. Ganska självklara saker som egentligen inte ska behöva skrivas.

Därför går det inte tolka Sima på annat sätt än att hon med flit försöker fula ut en debattör hon ogillar. En inte helt oviktig aspekt är att Gür använder endast sin stämma och några kvadratmeter på kyrkbacken för att göra sina poänger. Samtidigt har Jonna Sima den största tidningen i Sverige som plattform. Om den förtäckta anklagelsen från Sima skulle få fäste, vilket den under normala omständigheter hade kunnat få, skulle det skada Gür rejält.

Att använda nazism som ett slagträ mot meningsmotståndare är inte en engångsföreteelse. Tvärtom, det har från vänsterhåll kommit att användas närmast instrumentellt, alldeles oavsett om måltavlan är nazist eller enbart en moderatväljare som vill behålla RUT-avdraget. Det är ej heller första gången Sima använder liknande metoder, för ett drygt år sedan rapporterade Nyheter Idag när hon twittrade att Ivar Arpi, Johan Hakelius och Alice Teodorescu uppmanar till hat och krig.

Aftonbladets böld i ändalyktan, en sajt med namnet ”Politism”, kladdade ihop Nyheter Idag med nazister helt utan motivering i en röd digital pamflett om sajter man inte ska dela i sociala medier. Jag skulle kunna fortsätta med liknande exempel.

Detta är, på ren svenska, mobbing. Det handlar inte om sakliga argument eller oro för våldsideologier. Det är ett utstuderat sätt att fula ut människor från debatten, eller om man så vill, ostracisering. Det är så att säga kärnan i det Sima vill ha sagt. Nu är förstås Sima med alla mått mätt dokumenterat korkad, varför mobbingen snabbt kom att vändas mot henne.

Men alldeles oavsett hur svag den kognitiva förmågan är hos Sima förändrar det inte faktum att Sveriges största tidning låter publicera henne. Det är en ännu större skam. Det handlar inte om att sitta på höga hästar eller slåss för ”högsvansade principer”. Det handlar om den normala anständigheten att markera mot mobbare.

Det fungerar inte att resonera med mobbare eller försöka få dem att bli snälla och hederliga. Det som funkar är att mobba tillbaka. Stenhårt och skoningslöst. Det är först när mobbaren själv inser att ett elakt beteende mot andra resulterar i mindre trevliga konsekvenser för en själv som reptilhjärnan lär sig. Om detta har jag twittrat och även blivit citerad av Åsa Linderborg, som lite ansträngt tar Aftonbladet-kollegan Sima i försvar.

Jonna Sima är en av de mest hatiska, vidrigaste och samtidigt mest korkade ursäkt till ledarskribent vi har i Sverige. En stor skam att Aftonbladet ger henne utrymme. Slut på meddelandet.

— Chang Frick (@ChangFrick) July 10, 2018

”Man har rätt att kritisera Jonna Simas samhällssyn, från helheten ner till enskilda formuleringar. Men fundera över ordet skam, som så många fäktar med. Den som man vill ska skämmas, vill man köra ut ur gemenskapen. Du har inte här att göra. Försvinn! Ostracisering under yttrandefrihetens flagg. Det är många som behöver fundera över vad de egentligen menar med sina högsvansade principer”, skriver Linderborg.

I samma kulturtext återger Linderborg även ett felaktigt citat från Thomas Gür om att ”svenska kvinnor våldtas av utländska män”. Antagligen förstår Linderborg att det påstådda citatet inte kan styrkas, och hon garderar sig med ”om vi nu ska lita på Mats Hermanssons hörselminne”. Hela Gürs föreläsning finns emellertid inspelad och det citatet som återges har helt enkelt inte yttrats.

I vart fall, genom att använda det felaktiga citatet, försöker Linderborg ändå skissa på några slags likheter mellan NMR och Gür. ”Båda är, om än i olika grad, upptagna av kulturen, historien och traditionen som en avgörande essens för medborgarskapet. Det gör sannerligen inte Thomas Gür till nazist, men det finns likväl en konservativ värdegrund som man kan diskutera”, argumenterar Linderborg.

Eftersom jag ändå har höga tankar om Linderborg – hon förstår att det är dumt att behandla meningsmotståndare sämre än vad man själv vill bli behandlad – är jag något förvånad över att hon försöker ta Sima i försvar och därmed ge sig ut på samma tunna is. Möjligen är det av någon slags kollegial pliktkänsla.

Därför känns det nästan lite konstigt att behöva skriva detta. Men jag får väl försöka vara så tydlig det bara går.

Jonna Sima ska ostraciseras från den offentliga debatten. Hon ska skämmas. Hon ska utstå spott och spe. Hon ska stå i skamvrån tills hon lär sig och vi ska alla påminna henne om vad hon gjort till den dagen hon tar ett steg tillbaka och ber om ursäkt. Och om hon, eller någon annan, tycker att jag är hemsk som skriver detta uppmanar jag er att fundera på vad som ger Sima rätten att i praktiken nazistanklaga Thomas Gür.

Den dagen Sima slutar mobba och försöka fula ut andra med ohederliga metoder, då ska hon givetvis vara välkommen att delta på lika villkor som alla andra. Alldeles oavsett vilka åsikter hon torgför.

Tills dess, och eftersom debatten tog sin början på den kyrkliga planhalvan, rekommenderar jag tills vidare Matteus 7: 3-4.