KRÖNIKA Noll procent av SVT-journalisterna sympatiserar med SD enligt en tidigare gjort opinionsundersökning. Samtidigt så är det hos SD-väljarna som förtroendet för SVT och SR är lägst visar olika mätningar – högst är förtroendet bland MP-väljarna. När public service inte längre är frivilligt finansierat utan betalas med en skatt så finns det all anledning att diskutera hur SVT och SR ska göras relevant för alla – inte bara bland människor med vänstersympatier, skriver Magnus Hansson.

I SVT:s Opinion Live nyligen diskuterades public service opartiskhet. Jan Helin, programdirektör på SVT, sade: ”Utmaningen är att göra public service relevant”.
Vi kan konstatera att mest nöjda med public service är Miljöpartiets väljare (92 procent) medan minst nöjda är Sverigedemokrater (29 procent).

Detta sammanfaller intressant nog med den motsatta fördelningen av partisympatier hos Sveriges Televisions journalister: 52 procent stödjer Miljöpartiet och sammanlagt 83 procent stödjer vänsterblocket. Noll procent av SVT-journalister sympatiserar med Sverigedemokraterna. Att förtroendet för public service i allmänhetens tjänst är så olika bland olika grupper bör problematiseras.

Alla myndiga medborgare med arbetsinkomst är från nyåret skyldiga att betala sin public service-skatt på 1 300 kronor per person. Detta gäller såväl miljöpartister som sverigedemokrater. Rimligen bör alla som betalar skatten ha rätt till samma relevans. Men det är ju knappast Sverigedemokraternas fel att de inte har förtroende för public service?

Nej – det är naturligtvis public service som behöver bygga upp sitt förtroende hos Sverigedemokraterna. De statliga mediebolagen har en skyldighet att tillgodose publikens krav på opartiskhet och neutralitet. Det är alltså dags att SVT inleder en ordentlig charmoffensiv mot de grupper som har lägst förtroende för deras produktion – Sverigedemokrater och Kristdemokrater i första hand.

Mångfald är viktigt i public service. Så viktigt att företaget till och med har infört begreppet mångfaldskompetens. Det innebär att företaget kan anställa personer tack vare sin hudfärg eller ursprung, eftersom dessa besitter en speciell kompetens som företaget efterfrågar. I annat fall hade det naturligtvis varit olaglig diskriminering. Märkligt nog finns ingen policy att anställa personer med en mångfald i åsikter.

I juni 2018 sattes tre ”SR-profiler”, Täppas Fogelberg, Alexandra Pascalidou och Sverker Olofsson i mediemässig karantän till oktober. Dessa tre är kända vänsterprofiler, och jag antar att det var en nödvändig åtgärd för att garantera opartiskheten under valrörelsen.

Två saker är lite märkligt. Det fanns tydligen inga högerprofiler som behövde sättas i karantän – och varför behövdes denna karantän bara under fyra månader? Är personerna inte partiska under resten av tiden, eller behöver de inte vara opartiska?

Läs mer: Alexandra Pascalidou och andra SR-profiler stängs av inför valet

En tänkbar modell för att garantera opartiskhet är att låta programtid och budget i Public service fördelas på de olika partierna proportionellt efter deras storlek. Detta alltså oavsett hur regeringen ser ut – det är mandaten som avgör fördelningen. Med den modellen skulle vi alltså få fyra procent Miljöparti-program och 18 procent SD-program i tablån. Det måste väl vara mest demokratiskt?

Källor:

SVT Opinon Live 2018-11-23

https://www.europaportalen.se/2016/02/yougov-svensk-media-mest-vanstervinklad

https://www.svt.se/opinion/sa-tycker-svenskarna-om-public-service

https://www.svd.se/en-tredjedel-anser-att-ny-tv-avgift-ar-for-dyr

https://www.jmg.gu.se/digitalAssets/1369/1369226_journalist-2011-journalistboken-kap-13.pdf

https://www.expressen.se/noje/sr-profilerna-satts-i-karantan-infor-valet/