Christian Sonessons besked att Staffanstorp kommer att ta beslut om att inte betala ut försörjningsstöd till IS-terrorister, eller på något annat sätt hjälpa dem, har mötts av både beröm och anklagelser om populism. Det kritikerna – som ofta sitter innanför tullarna i Stockholm – inte förstår är Sonessons bevekelsegrund. Att prioritera önskningarna från kommunens egna invånare före allt annat, skriver redaktionschef Pelle Zackrisson.

På Twitter har det kallats för populism. Ja, det är populism när Staffanstorps kommunalråd Christian Sonesson (M) meddelar att IS-terrorister inte är välkomna. Att de inte kommer att kunna ta del av kommunens välfärd, såsom försörjningsstöd.

Det innebär ett par saker:

• Socialtjänstlagen reglerar att alla människor har rätt till försörjningsstöd, men efter prövning. När IS-terrorister kommer till Staffanstorp och till äventyrs vill ta del av välfärd kommer de att tvingas överklaga avslag till förvaltningsrätt. Något som tar tid, försvårar för IS-terroristerna. Det är signalpolitik.
• För att Staffanstorp ska veta vilka som är IS-terrorister kommer de att behöva information om vilka som myndigheter identifierat. Det sätter press på ansvariga politiker att garantera att Staffanstorp får tillgänglig information.

En del av kritiken har handlat om att det inte ens är lagligt att neka IS-terrorister. Ett annat problem är rätt uppenbart. Om personerna inte är dömda, hur ska man veta att de faktiskt är IS-terrorister?

Rimliga invändningar. Men, om de inte faller platt, missar de åtminstone helt poängen.

Det Sonesson gör är helt i linje med hans tidigare politiska beslut. Tiggeriförbud, förbud mot särskild religiöst förberedd mat i kommunal verksamhet. Och ordningsvakter som ska komplettera polisen.

Finns det många tiggare i Staffanstorp? Nej. Men Staffanstorpsborna vill inte att tiggeri och de sociala bieffekter som följer med alls ska förekomma i kommunen, bedömer Sonesson. Då ska de bort.

Äter många religiös mat i kommunen? Är det en stor extra kostnad? Nej, men det är principen, har Christian Sonesson tidigare meddelat.

Är det särskilt bråkigt i Staffanstorp jämfört med andra kommuner? Nej. Snarare tvärtom. Här har Sonesson uppenbarligen tagit intryck av vad folkopinionen i Staffanstorp tycker och agerat därefter. Staffanstorpsborna vill ha mer trygghet, vill att deras trygghet fortsätter att garanteras.

Då spelar det liten roll vad någon besserwisser på Twitter tycker.

Sonesson lyssnar på kommuninvånarna först och främst. Vad politiker, ledarskribenter och tyckonomer i resten av landet – företrädesvis i Stockholms innerstad – tycker bryr han sig inte om. Spelar ingen roll. Zero. Fucks. Given.

Det vi ser i Staffanstorp är en populism som har varit rätt ovanlig i Sverige. I Sverige har partierna på kommunal nivå traditionellt sett varit relativt lojala med sina moderpartier. Går det ut ett dekret eller policy, då följer man det.

En ängslighet inför att svartmålas i media har också länge fått borgerliga politiker att ligga lågt med förslag som utmanat den socialdemokratiska verklighetsbeskrivningen.

Där det heter ”Hur mycket pengar ska public service få” och inte ”Ska vi ha public service”. Eller ”Hur mycket bistånd ska Sverige ge” istället för ”Ska Sverige ge bistånd och i såfall hur mycket”. ”Hur mycket pengar ska Arbetsförmedlingen/valfri myndighet få” i stället för ”Ska vi ha myndighet XX och hur mycket pengar ska den ha?”. ”Hur stort ska barnbidraget vara” i stället för ”Ska vi ha något bidrag och i såfall hur stort”. Och så vidare.

I Staffanstorp ser vi ett helt annat förhållningssätt. Här utgår man hela tiden från kommunen och invånarna. Det är liten eller ingen hänsyn till någon annan. Det låter kanske hårt, det är definitivt inget vi är vana vid i Sverige. Snarare för det tankarna till amerikansk politik där politiker av tradition har lösa band till sitt parti och har en mycket tydligare koppling till sin lokala väljarbas.

Populism förknippas i Sverige med något negativt, inte sällan har det associerats med olika typer av högerpolitik, som hårdare straff och lägre skatter. I USA används begreppet mer neutralt, och både vänster- och högerpolitiker får epitetet och anammar det. Socialisten Bernie Sanders är kanske den främste vänsterpopulisten i USA under senare år.

Där finns också förklaringen till att Sonesson valde att samarbeta med SD och inte partierna i Alliansen. Han tyckte det blev den bästa lösningen, sedan var det inte mer med det. Att M på central nivå tyckte att det var fel tog inte Sonesson hänsyn till.

Christian Sonesson och Staffanstorp kommer att fortsätta att provocera. Det kommer att begås misstag i Staffanstorp, som i alla kommuner. Att skicka ut signalen att IS-terrorister inte var välkomna var inte ett av dem.