UPPSALA 13-årige Filip och hans familj har fått fly sin hemstad för att undkomma det ungdomsgäng som ständigt ger sig på honom och hotar honom till livet. Samtidigt står polisen handfallen och råder Filip att ”ducka, böja sig, krypa ihop” när han blir attackerad.

Historien berättas av Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och tar sin början i Uppsala. 13-årige Filip faller i onåd hos ett ungdomsgäng för en bagatellartad händelse, misshandlas, rånas och hotas till livet. När föräldrarna tar kontakt med BUP får de rådet att inte polisanmäla.

– ”Det kommer att gå åt helvete”, varnade de oss. ”För barnets psykiska hälsa, backa ut långsamt, det kommer att bara bli ännu värre om ni anmäler”. Men jag åkte ändå direkt till polisen och anmälde, berättar Filips mamma som snart får inse att BUP hade en poäng.

När det blir känt att Filips familj polisanmält saken kallas han ”golare” och hans kompisar vänder sig mot honom. Han får också reda på att en ökänd kriminell 14-åring har bestämt sig för att döda honom. Filip fortsätter att trakasseras och polisanmälningarna leder ingenstans. Till sist bestämmer sig familjen för att lämna staden.

– Vi bröt ihop. Vi ringde till polisen och sade att vi inte orkar fullfölja alla ärenden, att vi inte kan fortsätta på det här sättet, därför att det kan leda till desperata konsekvenser. Jag inser att situationen är på väg till ett läge där jag kan komma att bruka våld mot barn för att skydda mina barn, berättar Filips far.

Polisen: ”Låt dem känna att de vinner”

Polisen rekommenderar att familjen flyttar ”innan det blir ännu värre”, men att de också fullföljer anmälningarna. Huruvida det gör någon skillnad är dock tveksamt då de misstänkta är under 15 år och deras ärenden därför förs över till socialtjänsten.

För att inte bli måltavla för oprovocerat våld menar polisen att man ska undvika att ha kläder som sticker ut och inte gå med mobiler och klockor synligt. Om att Filip har försökt stå upp för sig själv säger polisen att ”nu räcker det”.

– Instruktionen de har givit honom är att när någon kommer för att slå honom ska han ducka, böja sig, krypa ihop. ”Låt dem känna att de vinner”, råder de, men det är inget bra budskap för honom – han är inte en person som vill böja sig för det han inte tycker är rätt, säger Filips mamma.

– Det är svårt att förstå att det händer, svårt att fatta. Jag blir förbannad, vi betalar så mycket skatter för att känna oss trygga, säger Filips pappa.

– Det är svårt att greppa vad det är som händer, men det behöver göras något radikalt. Utegångsförbud, regelbunden rapportering, drogtester, vad som helst. Det kan inte vara så att vi inte klarar av att möta och hindra en 14-åring från att ge sig på andra.

Filip heter egentligen någonting annat och hela historien om hans fall kan läsas på Svenska Dagbladet.