SVERIGE Invandringen är fortfarande historiskt hög och de invandrare som kommit till Sverige är lägre utbildade än till andra länder. Kort sagt – läget ser mörkt ut och det krävs omfattande åtgärder för att vi inte ska få ett ”turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle”, uppger nationalekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson i en debattartikel i Dagens Nyheter. I artikeln konstaterar de två att den svenska modellen med kollektivavtal spelat ut sin rätt.

Snart 90-årige Assar Lindbeck är professor emeritus i nationalekonomi och räknas som en av den svenska ekonomiska politikens främsta tänkare. Långt tillbaka var han socialdemokrat men lämnade partiet 1982.

I en debattartikel på DN Debatt skriver han tillsammans med professor Mats Persson om invandringens konsekvenser för Sverige och ger förslag på hur reformer måste göras.

Läs även: Greider jämför Iran och USA oemotsagd i Sveriges Radio: ”Två skurkstater”

Inledningsvis konstaterar de att det inte är givet hur invandring påverkar ett land.

”För vissa länder är invandringen gynnsam, både ekonomiskt och socialt. För andra är den mer problematisk”, skriver de.

I Sverige har den bland annat gett en hög arbetslöshet bland utlandsfödda män, tredje högst i EU efter Grekland och Spanien.

Lindbeck och Persson pekar på tre faktorer som är avgörande – och ingen av faktorerna är gynnsamma för Sveriges vidkommande, skriver de.

• Invandringens storlek
”Under det senaste decenniet har invandringen till vårt land varit – och är fortfarande – exceptionellt hög i ett historiskt perspektiv”, skriver Lindbeck och Persson. De konstaterar att asylinvandringen visserligen minskat de senaste åren men samtidigt har arbetskraftsinvandringen ökat, en svårbedömd kategori enligt de båda med både skenbara och verkliga jobb.
”Sammanlagt är den totala invandringen i dag betydligt högre än tidigare, med undantag för rekordåren kring 2015–2016”, skriver de.

• Hur invandrargruppen är sammansatt
Lindbeck och Persson pekar på att integrationen försvåras om invandrarnas ursprungsländer skiljer sig mycket från Sverige. 13 procent av dagens befolkning i Sverige är född utanför EU, högst i EU, skriver de.

Om invandrarna som kommer till Sverige är lågt utbildade försvåras integrationen. Här har Lindbeck och Persson dåliga nyheter: ”Sverige ligger (inte) särskilt bra till i detta avseende: de invandrare som kommit till Sverige har en lägre utbildning i genomsnitt än de invandrare som kommit till de flesta andra EU-länder.”

De pekar också på att det finns ett ”utbildningsgap” mellan infödda och invandrare – skillnad i andel högutbildade. I Sverige är den särskilt hög och vi placerar oss på tredje plats bland EU:s länder. Bara Frankrike och Tyskland är sämre.

• Mottagarlandets förmåga att ta emot invandrarna på ett meningsfullt sätt
Bostadsmarknaden, som Lindbeck och Persson kallar ”sönderreglerad”, är ett exempel på hur Sveriges institutioner är dåligt rustade för att ta emot stora grupper invandrare. Det leder till att nyanlända trängs ihop med andra invandrare i det som polisen kallar utsatta områden.

Lindbeck och Persson ser vidare att kollektivavtalen – den svenska modellen – inte längre fungerar på grund av den höga invandringen.

”De svenska kollektivavtalen, med låg lönespridning och med löner på en relativt hög nivå, förutsätter en någorlunda homogen befolkning för att fungera väl”, skriver de.

De fortsätter:

”När Sverige nu inte längre har en homogen befolkning måste man ställa frågan vilken arbetsgivare som vill anställa en person med låg utbildning och dåliga språkkunskaper. Om denna person ska ha en vanlig kollektivavtalad lön finns betydande risk för arbetslöshet bland stora grupper invandrare.”

Sverige är dåligt rustat för att hantera stor invandring, skriver Lindbeck och Persson.

De menar att de åtgärder som hittills gjorts inte räcker till och föreslår att man dels jobbar internationellt, dels nationellt.

• Sverige måste verka för att rika länder ska öka stödet till FN:s flyktingläger så levnadsvillkoren blir bättre där

• Invandrare och deras barn måste integreras
”Detta kräver kostsamma och politiskt smärtsamma reformer av inhemska institutioner: bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, rättsväsendet och skolan. De åtgärder som här redan vidtagits förefaller helt otillräckliga”, skriver de två.