LEDARE Efter att Jimmie Åkesson aviserade sin sjukskrivning har hånet och hatet mot honom twittrats från medieprofiler. Det är inget nytt att reaktionerna från ”etablerat” håll ser ut just så. Det är inte bara Åkesson de hånar – de hånar även dig.

När jag skulle ta min första skoldebatt för SDU satt jag i en gymnastiksal bredvid andra politiker med ett hundratal elever framför mig. Någon kastade ett ägg på mig och händelsen väckte irritation bland politikerna bredvid. Inte för att ägget kastades mot mig, utan för att en del äggvita skvätte på några dem.

När jag var på mitt första torgmöte med SD var William Petzäll med. Vi var i Vellinge och något hundratal motdemonstranter betedde sig som de brukar göra på andra sidan kravallstängslet. William gick fram och tillbaka längs med en husvägg, bakom den person som för stunden höll tal. Så långt borta han kunde komma från motdemonstranterna. Det gick inte prata med honom, han var någon annanstans mentalt. Han skakade. Han höll inte för trycket och det syntes lång väg.

Ja, motdemonstranterna med vänstersymboler såg detta. Alla såg det. De började skrika hans namn. De skulle ”ta” honom, hette det. Och kanske fick de rätt. William botade ångest med sprit, tabletter och vad han än kunde komma över. När han senare var på ett skolbesök kastades en sten genom bilrutan och han fick splitter över sig. Mer knark för att bota ångesten. På ett torgmöte i Lund var han en hårsmån från att få stryk när han höll i mikrofonen. Jag ställde mig emellan och efteråt var William sådär borta som bara han kunde vara. Om det berodde på tabletter, stress eller en kombination vet jag inte. Men idag är han död. Hatet vann.

När jag fick dödshot målat i trappuppgången eller stenar genom bilrutorna blev jag mest irriterad. Några gånger var det på vippen att bli handgemäng när vi hade torgmöten eller besökte skolor. En journalist frågade en gång om jag inte hade ett ansvar i att det blev stök och våldsamheter.

– Ställer du samma fråga till en våldtagen tjej? undrade jag.

Det värsta hatet kommer inte från vänsterns fotsoldater. Det är inte gatstenarna eller glasflaskorna som kastas som gör mest skada. Det är medierna. De som med ord om ”alla likas värde” indirekt talar om att det är okej att göra som man vill med sverigedemokrater. De som i ett andetag varnar för ett samhälle byggt på ”vi och dom” och i nästa andetag uppmanar att aldrig ”legitimera sverigedemokraterna”.

Att inte ”legitimera” någon eller dess åsikter, betyder i klartext att man inte erkänner den personens rätt. Då blir det okej att hata och hota. Då kan man rättfärdiga för sig själv att man kastar den där gatstenen. Varje journalist eller proffstyckare, och de är flera, som någon gång sagt att man inte ska legitimera sverigedemokrater har en skuld i att William är död. Det är ett magstarkt påstående, men jag håller fast vid det. Utan hatet från ledarsidorna, utan signalerna från Sveriges etablerade journalistkår hade inte den där stenen kastats genom bilrutan. Motdemonstrationerna hade inte gått över i våld om mediehusen markerat och tagit avstånd.

Istället har de hejat på. Och nu vittrar de blod igen när Jimmie Åkesson sjukskriver sig. Reflexmässigt börjar hånet och hatet igen. Ryggdunkningarna på twitter. De peppar varandra. De vill skicka signaler och testa gränserna. Hur långt kan de gå för att piska upp ännu en stämning, ännu ett drev, för att knäcka en människa. Blodvittringen finns där.

– Tar på krafterna att vara rasist och paranoid, skriver ”komikern” Özz Nujen på twitter och får över tusen gillningar. Tusen ryggdunkningar.

När Åkesson skulle hålla tal i Almedalen hade Nujen en föreställning på samma tid, för att stjäla publik. Det var betalt av Socialdemokraterna, något Nyheter Idag var ensamma om att berätta. Jag undrar hur han hade känt om (S) inte längre ville betala för hans offentliga mobbing. Hur hade han mått över att hamna i frysboxen? Jag undrar om Nujen själv hade känt sig paranoid efter ha gått i samma skor som en sverigedemokrat. Efter mordhot, misshandel, ständigt hån, bli beskylld för allt från börsras till Breivik och så vidare.

Nu har jag tyvärr svårt att se att Socialdemokraterna skulle sluta finansiera en mobbare. Eller att någon annan del av våra etablerade medier eller etablissemang tänker om. De lever på just det – att håna och spotta på de ”arga, unga, arbetslösa, lågutbildade männen”. De lever på klassförakt, de hånar alla som inte är lika fina som de. De hånar resten av Sverige, alla dem som inte har råd att bo på Södermalm eller i innerstaden.

De hånar dig.